misscurlysue

Om några timmar blir min äldsta pojke fjorton år. Lång och ståtlig är han, full av humor och egensinnighet. Han håller på att bli en lika fantastisk människa som vuxen som han varit som barn, ja jag vet att han fortfarande är bara barnet egentligen men det är bara att inse att det snart är dags för körkortet. Den här natten för fjorton år sedan så hände just det som hans pappa och jag skojade om flera veckor innan- det var snöstorm och det stod en älg på vägen när vi hastade in till BB. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig det kan hända att det dyker upp...

Det finns föralldel en tonåring till i huset, Scilla närmar sig den mogna åldern 11 mån och det märks. En stundom grav dövhet och ett växande intresse för allt spännande som är långt bort från matte. Fast hon har nu upptäckt att vi kan vara ganska nära varandra utan att jag kan göra ett smack mer än ösa okvädesord över henne där jag sitter fastkilad i diverse olika snödrivor som dyker upp med en irriterande regelbundenhet på våra promenader.

 Det är så mycket snö så att våra promenadkompisar Stålis och Sammy väljer att vara inomhus istället och använder där all den skicklighet en katt har till att fånga fötter, jaga vackra snören från paketen, lägga beslag på kartonger och andra viktiga kattuppgifter. Jag ser tydligt på deras miner att de anser sig vara oumbärliga för hushållet - vad annat kan jag göra än att å det varmaste hålla med?!

Apropå paket så måste man väl berätta vad Scilla tyckte om allt ståhej runt granen för några dagar sedan. Hon sov. Hårt. Dottern blev något förnärmad när Scilla knappt nosade på påsen med hundgodis, det avhjälptes genom att påsen öppnades och de mest ljuvliga dofter spred sig. I ett obevakat ögonblick åt hon upp allt och somnade om. När så mellanpojken fick en blå kamphamster( vem tusan har kommit på något så absurt???) som åker runt på golvet och låter på de mest ohamsterliga sätt vaknade Scilla. Hon fixerade kamphamstern med blicken och låg på helspänn i en kvart, sen somnade hon om igen. Livat värre alltså. Årets julklapp hemma hos oss var fyra nya dubbdäck, kanske inte världens roligaste för barnen men ack så nödvändigt...

Nu har min vackra hund stått bredvid mig en stund och stirrat och suckat, tydligen är det läggdags för mig oxå. Hon är noggrann med det- inte vara uppe för länge!! Har inte berättat för henne att tonåringar inte bryr sig om sånt....

Jag är något så vansinnigt arg så det finns icke ord nog att beskriva den tumult som rasar i mitt inre. Helt kort kan jag säga att det är tur för vissa personer att min bil inte fungerar som den ska annars hade det blivit ett rejält uppträde i min äldsta sons skola. En anmälan som ska skickas till skolverket håller jag på att författa och jag är vass med pennan... Vad är det då som orsakat detta flöde av negativa ord kanske ni undrar? Jo, det ska ni få veta...

Min äldsta son går i sjuan i en kommunal skola helt enligt hans egna önskemål och vad kommunen sagt sig klara. Han har diagnosen Asperger syndrom( en "lightvariant" av autism), muskulär hypotomi( han är mycket darrhänt och har dålig uthållighet i musklerna). Dessa diagnoser är ställda av läkare och psykologer för flera år sedan, inga överraskningar alltså. Skolan och vi föräldrar började även misstänka att han har dyslexi och utredning skulle inledas för två år sedan. Ett år senare kom så ett första utlåtande från skolan som visar på ganska svår dyslexi, ansökan om vidare utredning och ställande av diagnos skulle iväg. Man får räkna med mycket långa köer....

I Torsdags var vi då på utvecklingsamtal. Min pojke är helt fantastisk med att klara av att gå i vanlig klass, det är väldigt mycket för honom att hantera på dagarna och han gör sitt bästa. När vi går in på vad han har rätt till för stöd( lagstadgad rätt!!!) så vägrar skolan att ge honom en dator, vi har haft diskussionen förr men inget sker så jag var ganska tuff mot skolledningen. De hävdar dock att ska han ha dator så får vi föräldrar betala den. Inte ens med färdig dyslexidiagnos får han hjälp av skolan. Så det så. Och diagnosen dröjer ju så vi måste räkna med att han inte kommer att gå ut skolan med godkända betyg. Så det så. När jag påpekar att ett underkänt barn är vuxenvärldens misslyckande så blir det ganska sura miner. Intelligensen hos min pojke är skyhög, det är den väldigt ofta hos personer med Asperger, Einstein hade samma diagnos!

Jag säger bara en sak: FEL MORSA!!!

Börjar ringa runt i kommunen och får veta att självklart ska pojken ha en dator på skolans bekostnad, det är ju skolans plikt!! Får då också veta att SKOLAN FORTFARANDE INTE SKICKAT ANSÖKAN OM DYSLEXIUTREDNINGEN!!! Nu fick jag alldeles nyss veta att min häxjakt inom kommunen resulterat i att mitt barn slipper stå i kommunens kö, remiss är skickad till logoped. Tänk att man måste vara så insatt i alla regler för att ens barn ska få hjälp!! Stackars de barn vars föräldrar inte vet! Eller de barn vars föräldrar är analfabeter och kanske bär på hemska minnen från krig... 
Det är kanske inte så konstigt att det är så många barn som misslyckas i skolan.

Ursäkta denna urladdning, men kanske detta kan inspirera någon av er läsare att engagera er eller hjälpa någon liten parvel som kämpar sig fram här i livet. Det är inte lätt att hitta rätt i myndigheternas djungel och en hjälpande hand är nog mer än välkommen. Nästa inlägg lovar jag ska handla om andra saker!! Kanske en ljuvlig liten berättelse om min barndoms labrador Stella som överraskade oss alla en julafton... 

Jaha, då är det dags för STORA TÄVLINGSBLOGGEN!! Första kommentaren med noggrant återgiven hemadress vinner en finfin present med whippetanknytning... Först till kvarn! Glöm föralldel inte bort att läsa bloggen också!!

Denna vecka hade jag så väldigt fint planerad. För att livet fram till jul skulle bli lugnt och skönt så var tanken att det mesta skulle hinnas med nu- barnen har varit sjuka av och till så att det mesta har legat på is...

- Jag skulle in till optikern och låta densamme rätta till mina nyligen inhandlade( och svindyra...) "glarror". De sitter synnerligen hårt bakom öronen och ena skalmen är lite sned. Naturligtvis hade optikern stängt butiken en hel vecka och befann sig utanför landets gränser, omöjlig att nå.
- Nya vinterdäck skulle inhandlas och monteras på min bättre begagnade bil med hjälp av raska och sakkunniga gossar, det hela fick skjutas fram då äldste sonen plötsligt började må illa i skolan.
- När han började må illa i skolan och ringde mig så satt jag med min dotter på utvecklingsamtal, det hela fick raskas på väldigt och dottern blev något upprörd över brorsans ofina sätt.
- Julklappar skulle inhandlas, slås in och gömmas. För dom av er som vet hur trångt vi bor kan det te sig som en smått omöjlig uppgift. Nu kunde det inte genomföras då äldsta sonen kräktes, lillasyster fick hämtas i skolan dagen efter med huvudvärk.
- Visst arbete skulle klaras av så att en ansökan till EU kan lämnas in. Datorn hade aldrig hört talas om något så dumt och la av.
- Julpyssla med goda vänner... What can I say? Barnen kräktes=inget pyssel
- Jag och dottern skulle planera och även städa inför hennes kalas som går av stapeln på fredag( imorgon alltså) redan under onsdagen då jag visste att det skulle bli dåligt med tid idag( torsdag). Universum( eller en mer underjordisk kraft) såg detta och stoppade genast det hela med ett besök på akuten med mellanbarnet som fick en mycket rejäl förstoppning. Besöket tog tyvärr större delen av natten i anspråk då man först misstänkte blindtarmsinflammation så idag är han och jag väldigt trötta.

Nåja, jag ska nog hinna med det mesta ändå och för att höja julstämningen något för er alla så ska jag helt kort berätta en alldeles sann liten historia med viss religiös inriktning, dock icke på det sätt man förväntar sig i juletider...

Min kära dotter går på Flens Kristna Skola, en mycket välrenommerad skola med lite mer kristendomsundervisning. Hennes fröken är av det religiösa slaget och också väldigt engagerad pedagog. Personligen delar jag inte fullt ut hennes syn på det religiösa men det spelar mindre roll då skolan är SUVERÄN. Vi sitter där på utvecklingsamtalet och diskuterar olika aspekter på skolan då fröken plötsligt ber min dotter att läsa en berättelse om något "juligt" som hon skrivit själv. Sagt och gjort. Den unga damen harklar sig och sträcker på ryggen, stoltheten lyser om henne och jag förbereder mig på att få mig en dos Jesus och Maria.

- Det var en gång... börjar hon så smått. Det handlar om en flicka som hålls fångad som slav av sina föräldrar, hon får jobba dag och natt tills hon fångas av draken Tjing Tjong Kalsong Snopp Av Betong. Herr Snopp Av Betong är högst ovillig att lämna tillbaka sitt rov och stridigheter bryter ut. Det  hela får en ände med förskräckelse- ingen överlever.
Med ett stort leende lägger min dotter ner papprena på bordet igen. -"Så kan det gå!" deklarerar hon frankt.

Jag sneglar på hennes fröken som ler vackert. Det var mycket svårt att hålla masken kan jag lova, det går ju inte att börja gapskratta när barnet lagt ner sin själ i berättelsen.... _"Visst har barn fantastisk fantasi?!" kvittrar hennes fröken oskyldigt. Jag kan inte annat än att hålla med henne.

Har idag blivit påmind om hur olika vi tycker om mat, inget följer någon given mall. Mellanpojken vägrar konsekvent att äta allt som inte kan uppvisa en stor likhet med korv eller hamburgare. Tacos går föralldel bra och tacokryddad färs kan ätas med pasta. Dessa egenhändigt uppsatta begränsningar hindrar honom dock icke att titt som tätt utbrista- Jag får ju aldrig något annat!! När så sker så erbjuds han raskt att få smaka på allt annat som för tillfället står på bordet men han tar då och funderar ordentligt på om det är värt risken. Vid ett tillfälle så förvånade han oss alla genom att smaka på välkryddad, stekt halloumiost. Medan vi andra satt och begapade undret som skedde mitt framför våra ögon så talade gossen om att det var mycket gott men att han nu inte skulle smaka på fler nyheter det här året. Älskade ADHD barn.

Mina andra barn har inte riktigt samma rigida uppfattningar vad gäller kosthållningen, min dotter äter allt utom gröna ärtor och äldsta pojken börjar inse att han missar en hel del genom att inte prova så han har det sista året fått en del nya favoriter. Han jublar när det serveras broccolisoppa eller ost- och spenatsås till pasta.

Sedan har vi de fyrbenta i familjen, för den som bedriver studier i djurens favoritsmaker torde vårat hem kunna bjuda på en del överraskningar. Jag har inte mött någon endaste katt förutom våra som har följande favoriter;

Mycket bra mat för kastrerade katter
-ananasspad att slicka i sig
-bananbitar
-TOMATSÅS!!!!!
-philadeplhiaost
-kladdkaka

Mycket äcklig mat för kastrerade katter
-grädde
-leverpastej
-torrfoder efter kl 17.00

När de fyllde tre år i somras så bjöd vi dem på varsin minitårta gjord av leverpastej, tomatsås och lite grädde( det kan vara gott med grädde vissa dagar) kattskrällena slickade i sig tomatsåsen och lämnade resten. De gånger vi gör pizza blir Stålis så upphetsad när tomatsåsen ska på så att han hänger med klorna i mina byxor!!

Scilla förvånar också emellanåt med sina val av favoriter, eller framför allt med det hon väljer bort...

Väldigt bra mat för blivande racerstjärnor
-frusen hundskit
-nya torrfodret
-rå köttfärs
-pasta i små bitar
-ruttna fåglar

Väldigt äcklig mat för blivande racerstjärnor
-KORV( hon ryser...)
-pizzakanter
-groddar
-brödbitar( hon skäller ut dom)

Med tanke på hennes reaktioner på korvar så kanske man ska ta sig en funderare på om det är så nyttiga och bra råvaror i dom...

Nåväl, innan jag sätter mig i soffan med en chokladbit(= mycket bra mammamat) så utlyser jag en liten tävling så här i juletid -DEN SOM SKRIVER FÖRSTA KOMMENTAREN I MIN NÄSTA BLOGG OBS! NÄSTA BLOGG får en whippetinspirerad present på posten!! Kom ihåg att skriva adressen.... Håll koll på nästa blogg alltså!!