Mitt i natten.... 2010-12-27
Det finns föralldel en tonåring till i huset, Scilla närmar sig den mogna åldern 11 mån och det märks. En stundom grav dövhet och ett växande intresse för allt spännande som är långt bort från matte. Fast hon har nu upptäckt att vi kan vara ganska nära varandra utan att jag kan göra ett smack mer än ösa okvädesord över henne där jag sitter fastkilad i diverse olika snödrivor som dyker upp med en irriterande regelbundenhet på våra promenader.
Det är så mycket snö så att våra promenadkompisar Stålis och Sammy väljer att vara inomhus istället och använder där all den skicklighet en katt har till att fånga fötter, jaga vackra snören från paketen, lägga beslag på kartonger och andra viktiga kattuppgifter. Jag ser tydligt på deras miner att de anser sig vara oumbärliga för hushållet - vad annat kan jag göra än att å det varmaste hålla med?!
Apropå paket så måste man väl berätta vad Scilla tyckte om allt ståhej runt granen för några dagar sedan. Hon sov. Hårt. Dottern blev något förnärmad när Scilla knappt nosade på påsen med hundgodis, det avhjälptes genom att påsen öppnades och de mest ljuvliga dofter spred sig. I ett obevakat ögonblick åt hon upp allt och somnade om. När så mellanpojken fick en blå kamphamster( vem tusan har kommit på något så absurt???) som åker runt på golvet och låter på de mest ohamsterliga sätt vaknade Scilla. Hon fixerade kamphamstern med blicken och låg på helspänn i en kvart, sen somnade hon om igen. Livat värre alltså. Årets julklapp hemma hos oss var fyra nya dubbdäck, kanske inte världens roligaste för barnen men ack så nödvändigt...
Nu har min vackra hund stått bredvid mig en stund och stirrat och suckat, tydligen är det läggdags för mig oxå. Hon är noggrann med det- inte vara uppe för länge!! Har inte berättat för henne att tonåringar inte bryr sig om sånt....
Du måste gratta så gott i efterskott till killen som nu fyllt stor kille:-). Må tro att han längtar till han blir körkorts-aspirant!
Kul att Scilla tog julen med ro:-). Det är mer än vad man kan säga om mina 10 här hemma, men å andra sidan triggar dom ju igång varandra....
Kramis Marie
Återigen nöjsam läsning där både människor och djur får ta plats! Så härligt att läsa om de små miraklen som sker och när man har, som du, förmåga att se dom hela tiden. Aldrig enformigt – är en devis som kommer för mig. Enformighet är lika stressande för människor som total kaos tror jag.
Varma hälsningar till er alla från Tantolga (en blå kamphamster är förresten ett måste i varje hem eller……?)
Måste absolut hålla med om att enformighet är lika illa som kaos! Här är det ofta kaos men med humor tar man lätt udden av det mesta...
Kram på er alla från Mig...
Vet precis hur det är syrran - jag tycker också det är superjobbigt när inte matte fattar att klockan har blivit läggdags, utan bara sitter och bloggar... ;-)
Pussar från Perla!
