misscurlysue

... titt som tätt och det med all rätt, tycker hon själv! I en värld befolkad av en vanvettig labrador, andra katter( hennes egen avkomma, gudbevars), människor som inte fattar någonting och en mycket märklig köksoffa så anser hon att det krävs kraftuttryck för att styra saker o ting åt det mest lämpliga hållet. Häromdagen så antog hon utmaningen från en boxer som rymt hemifrån, det slutade med att kattan fräsandes och viftandes med tassarna tog skydd under bilen, förlåt- utsåg bilen till en strategisk utgångspunkt! i sina ,visade det sig, framgångsrika försök att skrämma den äckliga boxern till att anträda sin hemresa å det snaraste. Vi, den närmaste släkten, bävar nu inför vad hon anser sig ha dragit för slutsattser av detta. Fast egentligen så vet vi redan - all makt åt katten!!

Hon välkomnades in i våran intet ont anande familj för 14 år sedan. Liten och underbart söt blev hon genast utsedd till Douglas katt och döptes till Brunte. Hon fick flytta några år senare då Douglas blev pälsdjursallergiker( det är borta nu gudskelov...) till Morforna och där bor hon än idag. Dessa tidiga år i en barnfamilj har satt sina spår i den lilla, lilla kattan( hon är verkligen inte stor) hon formligen dyrkar barn! När Morfornas grannar har barnbesök så ställer hon sig vid dörren, kräver att genast få gå ut och sedan SPRINGER hon till barnen och är hela tiden mitt i smeten, mitt i leken. Hon spinner högt och stortrivs!

Men alla andra som finns här i världen får minsann se upp, detta är en katt med mycket speciella värderingar och hon ser till att ingen går okunnig om dessa, därav hennes nya namn Drottningen. Fast hon är samtidigt väldigt rar och gosig, när hon vill kela så klamrar hon sig fast med sylvassa klor i axlarna eller bröstet på den arma människan som är utsedd till förste klappare och sedan gosas det ordenligt och kärleksfullt. Som minne av stunden så lämnar hon en mängd katthår som är helt hopplösa att få bort.

Sina söner håller hon i ett skräckvälde utan dess like - hon har tydliga borderlinedrag - och de sitter titt som tätt och funderar noga igenom vad som just hänt. Jag kan förstå dem - tänk er själva följande scenario som utspelades för några veckor sedan; 
Drottningen har varit ute på jakt, en mycket lyckad sådan och en mus hänger i Hennes Höghets mungipa. Hon går in i sitt hem trots att någon människa står och påstår att hon inte får ta med maten in, hon får se en av sina ohängda avkommor( jag tror det var KATT MED STORA BOKSTÄVER och nej, det är inte jag som döpt honom) och tänker då att lite moderlig ompyssling är på sin plats. Dessutom så är hon ju proppmätt själv... Nåväl, hon går fram till KATT MED STORA BOKSTÄVER och lägger med bytet framför honom. Han ser allmänt förvirrad ut, har inte morsan fattat att han kan fånga maten själv sedan flera år tillbaka? Han veknar dock när hon slickar hans panna så fint och börjar undersöka mellanmålet. Drottningen ser nöjd ut, allt är frid och fröjd ända tills Drottningen tar ett kliv framåt och fräser högt rakt in i hans öra. Den arma KATT MED STORA BOKSTÄVER sitter nu som så många gånger förr helt förvirrad, funderar en stund och kommer sedan fram till att den musen får minsann ligga orörd.

Hon är rolig...och knepig...och charmig. Våran Drottning.

 

... passar mitt sinnelag bra idag. Och igår.. och i förrgår. Det visade sig att jag ropade hej lite för tidigt. I fredags eftermiddag ringde rektorn för Flens Kristna Skola och berättade med bedrövelse i rösten att styrelsen för skolan just beslutat och då även meddelat honom om att radikala nedskärningar krävdes, personal får sluta och klasserna görs om!! Detta innebar också att flera av de elever som fått besked om att de får börja nu plötsligt inte får det! Douglas är tyvärr en av dessa elever!! Jag är så oändligt besviken på styrelsen som inte hade någon framförhållning alls i detta ärende!!

Så nu är karusellen med kommunal skola igång igen, nästa vecka ska jag fixa - möte med bitr. rektor(ny), elevvårdskonferens, möte med skolchefen och rektor för genomgång av det som jag skrivit i min anmälan av Flens kommun till Skolinspektionen, möte med idrottsläraren, möte med bildläraren, infomöte med övriga lärare... Jag har dessutom fått skjutsa båda pojkarna till skolan då det är väldigt mycket begärt att de ska fixa bussresa de här första dagarna, autismhandikappen stökar till det för dem(fast det håller inte Flens kommun med om, de vägrar att serva med taxi). Som var och en säkert förstår så kommer det att ta väldigt mycket tid och jag undrar i mitt stilla sinne hur i hela friden jag skulle kunna sköta ett "vanligt" arbete... Och då gäller dessa möten bara ett av mina barn, jag har ju två till! Min fina Eddie går ju i specialklass för barn med autismhandikapp så det blir en liknande radda av möten där också, fast med betydligt ljusare stämning då dessa pedagoger är strålande bra och sympatiska!! 

Den svenska skolan påstår sig vara så bra på att bemöta alla elever utifrån deras egna förutsättningar- att individanpassa undervisningen.. Det, gott folk, är en myt skolan försöker skapa om sig själv!! Elever som ligger inom "medelsnittet" klarar sig bra men de elever som sticker ut på något vis de får en heeelt annan skolgång än sina klasskamrater. Mycket tragiskt då det ofta är mycket intelligenta barn som sticker ut, de behöver bara en annan form av skola, en liten skola med små klasser, pedagoger som finns med HELA skoldagen, BRA MAT( autismhandikapp kan förvärras avsevärt av fel mat) och den berömda ordningen och redan. Rejäla promenader eller andra möjligheter till rörelse, rasterna duger inte, barnen har då fullt sjå att hålla reda på allt som händer, det är VÄLDIGT mycket som händer på en rast och mycket av det tolkas som negativt så barnen håller sig undan och känner sig i vägen eller jagade eller inte omtyckta, kanske blir de retade för att de ibland beter sig lite annorlunda. Ni ser själva att en vanlig kommunal skola idag inte motsvarar dessa behov.

Nog om detta, det finns ju naturligtvis även trevliga saker som händer i våra liv även om de i dagar som dessa känns lätträknade. Imorse träffade jag en god vän som är makalöst duktig på att baka kakor, hon lovade att vi skulle få komma på bullkalas snart... och det kan jag lova er att hennes bullkalas är något i hästväg!! Jag kommer att gå upp flera kilo på en eftermiddag! Ett av hennes recept kommer absolut vara med i min bok som är under tillverkning...



Banansockerkaka tillverkad av författarinnan. Recept = helt vanlig socker kaka med en mycket väl mogen mosad banan i. Kanske en liten snutt kanel oxå...



Skolavslutningstårtan tror jag inte varit med på bild här så nu är det väl dags...



Det här fotot är snart ett år gammalt, Tintin fyller nio år och drar ett djupt andetag i hopp om att lyckas släcka alla ljusen samtidigt. Tårtan är precis så som hon ville ha den, en extreeeemt kladdig kladdkaka med grädde och nonstops. Och nu över till det som behövs i överflöd om man konsumerat tårtor och kakor - grönsaker!! Så här prydligt ska mitt blivande trädgårdsland bli - förhoppningsvis!! Det är Julita friluftsmuseum som står modell... 







Om det finns några frivilliga till grävarbetet så är ni välkomna!! Jag bjuder på fika....

... i väldig fart. Skolstarten är bara några dagar bort och hela familjen måste vänja sig vid tanken att gå upp tidigt. Vi är inte särskilt bra på just det, vi njuter i fulla drag när en rejäl sovmorgon gör entre. Scilla är den perfekta hunden vid sådana tillfällen, hon sover hårt och länge. När skolveckorna erbjuder vår morgontrötta hund tidiga morgonpromenader så försöker hon smita undan, gömmer sig under täcken och filtar, byter sovplats för att förvirra och/eller vägrar att öppna ögonen. Nu kommer det säkert att bli ännu svårare att få med henne ut då hon fått en ny korg i köket. Den har förfärdigats av mormor i familjen, hon har helt sonika delat en uttjänt madrass i två delar, lagt delarna på varandra, gröpat ur lite, limmat ihop dem och sedan klätt skapelsen med ett ärtigt tyg. Att den uppskattas är ett kraftfullt understatement- hon formligen dyrkar denna dröm av skumplast.





Glädjande nog så har äldsta sonen nu fått plats i klass 8 på Kristna skolan i Flen. Jag kan inte med ord nog beskriva vilken lättnad det är att slippa kommunal skola för hans del, det är fruktansvärt att det ska vara så, en kommunal skola ska vara bra för alla barn kan man som skattebetalare tycka. Nu slipper både han och jag att ligga sömnlösa av oro inför skoldagarna.

Ytterligare ett orosmoln som hängt över oss är nu finito - vi har hittat ett hus att hyra!! Nu kan Scilla och katterna se fram emot att rumstera om i en alldeles egen trädgård och hela familjen kan se fram emot varsitt rum!! Nu delar pojkarna rum och jag sover i vardagsrummet, dottern är den enda med eget rum. Flyttlasset går i mitten av oktober, in till Flen. Nära till skolan, nära till simhallen, nära till allt. Se så bra allting löser sig med lite tillförsikt och gott humör!!

.... för husfridens skull?! Lillhusse fyllde tolv år och min prinsessmatte fixade festkläder till mig. Jag FÖRSÖKTE VERKLIGEN vara positiv men..nja..oj..näää...suck..



Sålunda pimpad skred jag in med övriga flocken till lillhusses säng där han låg och låtsasov?! Jag stack in min superkalla, våta nos och vips! så låtasov han inte alls. Han fick många paket som inte var något att ha alls, inga mjukisdjur att ha i korgen eller smaskiga ben. Men god som jag är så gjorde jag mitt bästa för att stötta honom, jag tittade djupt in i hans ögon och suckade vackert.. Då blev han glad!



Dagen efter blev det full rulle för då skulle lillhusse få paket av Morforna och där bor ju min bästis Labradoren Ida!! Jösses vilken brottningsmatch det blev!!



Sånt blir man trött av... Min bästis är superstark och hon är också världsbäst på att simma!! Fast jag är snabbare!!



Här har hon genskjutit mig men jag hinner ändå undan! Jag brukar hetsa runt så mycket att Ida skakar i benen efteråt... ha! Ingen kondis, piper jag - Har jag visst, morrar hon. Sen leker vi Följa John...



.. fast det är inte någon av oss som egentligen gillar det så vi bestämde oss för att slappa istället. Det är vi precis lika bra på!! Det är härligt med en bästis, man slipper förklara saker å ting, man kan liksom bara vara!



Ida känner doften av grillkorvarna och som den labrador hon är så blev det lite svårt med slappandet en stund. Jag däremot gillar inte korv så där väldigt mycket, att ligga i solen slår allt!!



Åh så skönt! Jag tror att hela världen skulle må bra av att vara lite mer hundig...

... har det varit här hemma! Besök på Eskilstuna Zoo tillsammans med "morforna"( mormor och morfar), krävande katter och hundpromenader med olika fynd som tyvärr inte alltid fångats på bild då kameran legat kvar i sitt skåp i hemmet. Även under våra bilturer så har vi fått se en del, bl.a en mink! Rådjursstekarna har fått ett kid, men flockantalet står kvar på tre iallafall då en av de vuxna av okänd anledning dött, Scilla har hittat resterna av den... I år verkar det finnas makalöst många vårtbitare här runt Flen( kanske i resten av landet oxå?) de landar på vägen och blir överkörda eller flaxar högljutt omkring i det öppna landskapet. Något det däremot har varit betydligt färre av är grodor och paddor. Detta sörjer jag över då jag är väldigt förtjust i dessa små underverk, de har fantastiskt vackra ögon! Ta mod till er nästa gång ni möter en groda eller padda, lyft upp den och titta noga på ögonen! De är vackert guld- och bronsmelerade!!





Myrsloksungen Eskil är på promenad med morsan sin. Visst är detta ett märkligt djur?!



Dvärgflodhäst med unge!! Makalöst söta!



Och här står två av mina arvingar och beskådar wallabys. Rätt var det var så skuttade alla iväg med duktig fart... och jag måste nog erkänna att jag sneglade runt lite med viss nervositet i blicken- kunde det vara så att Stålis följt med?

Nu över till en rapport från Scillas front!!

  Matte har varit på utflykt utan mig. Visserligen fick jag vara hos min bästis Ida under tiden men det känns liksom konstigt när flocken kommer hem å berättar om alla söta djur. Var de verkligen så söta??



Nej, tänkte väl det.... Dessutom har jag fått veta att det inte blir någon tävling i Halmstad för mig, mattes bil är sönder. Jag som trodde den var ny! Matte säger samma sak... Vi tycker båda två att detta mest liknar...



... så det så. Fast mesttadels har jag det ganska skoj! Finfin promenad igår till exempel! Vi gick genom trädtunneln som matte gillar så mycket( hon tycker att det känns som en port till en annan värld!)



Där hittade jag min favoritpinne!! Hade nääästaaan glömt bort att jag lagt den där...



Sedan lyckades jag under mycken möda och stort besvär hitta rådjursstekens ben som matte försökt gömma för mig! Pyttsan på dig du matte, min blå näsa kan hitta vad som helst!! Vilken fest!!




Och nu vill Stålis meddela omvärlden något viktigt;

 Fritagningen av mina kusiner lejonen på Kolmårdens djurpark fick en ny dimension när matte åkte till en annan djurpark för att titta på tillfångatagna katter. Så många att hjälpa!! Måste sätta fart nu, sa jag till brorsan. Vi utarbetade en plan och sedan skred vi till verket. jag höll vakt med oskyldig min...



... medan brorsan försökte fiska upp dem ur röret??!!



- Vad gör du?! skrek jag i högan sky. Där får de ju inte plats ditt fån! Hämta bazookan istället så springer vi bort dit å bränner hål i staketet istället! Men brorsan hade redan gett upp, han hade börjat lattja med hundkräket istället. Allt ska man göra själv... Måste komma på en ny plan.