misscurlysue

.... kan ibland vara  en riktig utmaning. Eller flera riktiga utmaningar just idag, om man ska vara nogräknad. Först av allt skulle jag få mig själv och tre motsträviga barn till Flens bowlinghall en bestämd tid och sedan skulle nämnda bowlinghall utnyttjas flitigt av oss fyra och "morforna"( det är mormor och morfar som dottern dragit ihop till ett namn, ett mycket bra sådant tycker vi) i en inbördes och som det visade sig, ojämn turnering. Nästa utmaning var att få dottern positivt inställd till att spela bowling, jag lockade med möjligheten att få bättre poäng än mig och fick som svar att det var inte det minsta svårt då hon tydligt mindes att mitt personbästa var 47 poäng på en serie.  Detta fick tonårssonen att vakna till och ställa diverse frågor om genetik och nedärvningsfrekvens, han sade sig vara missnöjd med arvsanlagen vad det gällde just bowling och undrade om det inte var lika så bra att han avvek från platsen för att istället handla godis. Det fick han inte.

Jag kämpade länge och tappert och lyckades förbättra mitt personbästa till hela 78 poäng!! Jag är stolt som en tupp och vägrar nedslås av det faktum att jag kom sist igen.

Sedan skulle ett barn skjutsas dit, ett annat hit och det tredje skulle med hem och dessutom ha en kompis med, jag kom ihåg alltihop och alla barn är där de ska. Dottern har imponerat stort på pappan i det hem hon befinner sig i just för dagen, jag fick ett mms med bild- och filmbevis på att ungen skurar deras köksgolv!!!??? Det har hon aldrig gjort hemma... Man upphör aldrig att förvånas...

Scilla och jag träffade på ett par bekanta på vår långpromenad idag. Vi har lärt känna varandra då vi träffas i skogen titt som tätt. Det är en äldre gentleman och hans cairnterrier Ludde och de personifierar uttrycket "sådan herre sådan hund"! De passar så makalöst bra ihop! Han är en gammal rektor med väldigt röd näsa och är en helt underbar människa!! Ludde har bott hos honom i fyra år nu, han var hela åtta år innan han flyttade dit och var ganska vanskött innan dess. Ludde är mycket bestämd och om han ser någon han vill hälsa på så går han helt sonika dit med husse hängandes bakefter. De strosar runt i kvarteren, pratar med folk och sprider trevnad omkring sig. Ludde orkar inte leka med Scilla men han ska absolut hälsa och viftar på svansen hela tiden.

Men idag så var det uppenbart att något var på tok, Ludde såg inte så munter ut och gick väldigt långsamt. Hans husse var uppbragd och berättade att Ludde haft svårt att gå hela dagen och kissat på sig hade han oxå gjort. De skulle till veterinären och han var rädd att Ludde skulle få den där domen som alla hundägare bävar för... Det knyter sig i magen på mig bara av att tänka på att en dag så är det min tur att fatta det sista beslutet i min hunds liv, eller någon av katternas liv. Svårt men nödvändigt. Jag önskar Ludde allt gott, kanske det går ett tag till med mediciner och om inte - Tack kära Ludde för glädjen du spridit omkring dig i det här kvarteret!!

Och så kommer vi till den sista utmaningen- nämligen att rita i datorn med hjälp av musen... Det råkar nämligen vara som så att Ludde med husse är ett av motiven som jag utmanades att utföra, det andra motivet var Scilla. Döm själva vad gäller begåvningen... Och försök gärna själva!! Utan dator och med penna o papper så anses jag vara hyfsat begåvad och jag tror jag ska hålla mig till det framöver!!



Att detta inte är Scilla hoppas jag syns...



Här kanske man kan ana en whippet iallafall..