misscurlysue

... och gamla gummor oxå för den delen. Deras uppenbarelser kan luras! Små krokiga damer i gamla slitna kappor som ser ut som själva sinnebilden för en dvärgpudelägare kan stanna och stirra på Scilla en stund och sedan utbrista -" Oh så vacker hon är!! Så roligt att faktiskt SE hunden! Alla ska ju ha såna där små lurviga nuförtiden!" När man sedan träffar dem i affären nästa dag så ber de om hjälp att plocka ner någon vara eller läsa något smått och otydligt. Om man gör dem till viljes så kan man ha turen att få höra något spännande från svunna tider. Eller hur det var på vårdcentralen i förrgår. På detta vis har jag bland annat lärt mig vilka hus som var de första med vattenklosett här i Hälleforsnäs!!

Igår var jag med om ett sådant tillfälle. Skulle ut på kort sväng med Scilla och träffade på Ludde med husse, hussen är en mycket trevlig man som gärna pratar bort en stund och han hade nu träffat på en annan äldre herre som var ny för mig. Det var oxå en hundägare så jag stannade till så att Scilla fick göra sig en ny bekantskap, en jack russelterrier som hoppade som en studsboll av glädje när vi kom. Samtalet var i full gång herrarna emellan och handlade om gikt. Scilla släpptes och hon rusade som bara en busig whippet kan. -"Oj så spänstig hon är!" utropade den nye herrn, hans hund höll på och storspelet när denna unga hunddam rusade runt mitt framför nosen på honom. Ludde vände ryggen åt spektaklet och satte sig att fundera över något viktigt i en snödriva.

 Samtalet gick vidare. Nu var han på besök hos sin dotter i Solna, han blev dålig och uppsökte läkare som skrev ut fel medicin. På semestern samma år befann han sig i Växjö -"Oj så hon springer!" och blev där tvungen att uppsöka ortens vårdcentral för recept till hostmedicin. I Malmö var det en kvinnlig läkare( fast en mycket duktig sådan) som undersökte -"Jösses så hon springer!" hans rygg och snuvig var han oxå. 

Här försökte Luddes husse stoppa svadan av elände som tydligen följt i den andres fotspår genom ett hurtigt inlägg av helt annan natur men ödet ville annorlunda. -" Nu gick det illa!" vrålade den andre herrn och spanade mot berghällen bakom oss. Scilla hade kraschlandat och såg omtumlad, men oskadd ut. Jack russeln höll på å slå knut på sig själv i sin iver att komma till henne, jag låter det vara osagt om han ville hjälpa en jungfru i nöd eller deflorera henne. Nu drog sig mannen till minnes hur han som ung hockeyspelare i Härnösand åkt på liknande smällar och efter en sådan fått uppsöka en läkare från Polen.. Fast jag måste erkänna att både jag och Luddes husse gav upp ungefär där och vi sade båda artigt att -"Ojoj vad tiden går, nu står maten på bordet! Adjö adjö!!"

 En annan bekantskap är en äldre man som bryter starkt på finska. Han ser mycket barsk ut och runt honom svävar den omissigenkännliga doften av alkohol. Häromdagen träffade vi på honom, det var första gången han såg Scilla och han blev alldeles hänförd! -"FIN HUND DU HAR" vrålade han fram-"SNYGG OCH VACKER!!" förtydligade han och sedan berättade han hur han som ung ofta hjälpt sin äldre bror som var veterinär i Haparanda. Hans distrikt sträckte sig ända till Karesuando och det hände ibland att djurägare ringde mitt i natten och behövde hjälp fort som tusan med någon ko. Upp å hoppa, in i bilen, köra 40 mil, hjälpa kossan och sedan åka hem igen. Då behövde storebror en co-driver( fyndigt va?) för det blev jobbigt att köra själv. Han avslutade sin berättelse med -" SÅ JAG KAN MYCKET OM DJUR, BROR MIN HAR LÄRT MIG. FAST KANSKE INTE ...NEJ JAG KAN INGET ALLS. FIN HUND!!" Så traskade han vidare.

Det finns guldkorn att lyssna på om man bara ger sig tid att stanna till och prata en stund.

För att hedra den gamle finlandsvenske mannen så visas här en detaljstudie av ena väggen på Åbo slott. Visst är det vackert?



Åsså en bild på den vackra hunden, här ca 6 mån gammal.