misscurlysue

... underbart är kort, åt helvete för kort!!" Så sjöng ju en släkting till mig med stor inlevelse för några år sedan. Låten blev en veritabel landsplåga, minsta barn kunde den och sjöng den glatt utan att ha den minsta aning om vilken själslig plåga de utsatte diverse män i deras närhet för. Då tyckte jag att den var ganska skoj, om än ingen historiskt milstolpe rent musikaliskt. Nu har jag dock greppat innebörden och funnit det rent frustrerande att man hinner med så väldigt lite på just fyra sekunder. 

- Fotografera en katt som busar med hunden. Går inte.
- Fotografera hunden på racebanan. Går inte.
- Lämna tre syskon utan tillsyn när man glömt att låsa dörren. Går inte.
- Hänga upp tvätt o fixa diskmaskinen innan favoritprogrammet börjar. Går inte.
- Hitta mobilen när den ringer. Går inte.

Vad gäller fotograferingen så är  det nog en bättre kamera som ska till för att succén ska vara ett faktum, jag vet att det finns många whippetägare som faktiskt lyckas fånga sina hundar i de mest häftiga vinklar och de har bättre kameror än den lilla jag är stolt ägare till. Min mor var med på sista träningen och fick order om att fota Scilla när hon i flygande fläng närmade sig, resultatet kan beskådas nedan. Samma foto kan med framgång användas till att illustrera hur det ser ut när katterna leker med Scilla. Iallafall om det är jag som fotat...

 Träningen gick väldigt bra, Scilla startade från buren med sällskap av två andra hundar och klarade det galant så nu är det dags för första licenstävligen! Den 4 juni kl 10.00 i Södertälje...



Så här fort springer Scilla. Och katterna.



Här har en van whippetfotograf med bra kamera varit i farten. Scilla i full fart på första träningen i våras! Sofia Sandström (Amaklinje´s kennel) har tagit fotot! Tack för det!



Och så här trött och lealös kan en räserråtta bli efter träningen.

Nu över till en helt annan typ av bilder! Har lovat att några sådana här skulle finnas med för en uppiggande effekt i ett liv någonstans i Sverige...





Makalöst vackra, eller hur? Snart är det dags igen, den som vill se prakten "live" ska bege sig till Julita friluftsmuseum, håll koll på när pionerna börjar blomma i grannarnas trädgårdar( om du inte har en egen...) och boka in en härlig dag bland blommorna i södermanland. Och ja, jag bjuder gärna på fika! Fast jag bor inte i Julita så du får åka några mil till( ca 3,5). Vi ses!!

  

.... än man kan hålla. Exakt detta har nu hänt mig. Glömde ta med kameran till träningen, "ja ja, tänkte jag, Marie har väl med sin som vanligt så jag kan få låna några foton av henne". Icke då, hon hade glömt hon också! Lovade väl dessutom att bloggen skulle uppdateras igår men se internet vill inte alltid vara med här ute på "landet". Kände mig som en usel bloggare...

Hur gick det då på träningen? Jo, tackar som frågar, det gick finfint! Scilla är snabb som vinden och hon tycker att det är vansinnigt roligt att springa som en tok efter den vita trasan. Hon fick prova munkorg och att starta från buren.Munkorgen tyckte hon var helt onödig, det gick ju inte alls att skaka om den där trasan när den väl stannat, hon försökte vrålandes ta bort den från sitt ädla ansikte. Att starta från buren gick bra, fast en gång så stängdes framluckan av misstag( den ska vara öppen när unghundar tränas) då blev hon lite paff och kom inte igång förrän den andra hunden hunnit tio meter.. Fast Scilla var ikapp när de var framme vid gropen!! Nästa träning ska min mor följa med, kanske det utmynnar i ett repotage som publiceras i den ärevördiga tidningen "Ladugårdsförmannen". Det ni. Det är inte så många whippets som funnit vägen in i denna för kossor reserverade nyhetsblaska. Låt oss hålla tummarna . Eller klorna. Eller kanske klövarna...

Det kan vara värt att notera att detta var en dag som i allt övrigt var fylld av stora händelser - väpnat rån inne i Flen, k-pistar som användes aktivt till att perforera en polisbil och för att stoppa fotgängare och bilister med, grannen var en av de som stoppades - första cykelturen för barnen och sist men inte minst - en morsa(jag) instängd på toaletten utan möjlighet att komma ut. Det jämrans gamla plasthantaget lossnade helt sonika när jag var färdig med mina bestyr och skulle iväg på träningen. En lång stund tillbringades i ensamhet innan de som väntade vid bilen tröttnade på att vänta och kom till min undsättning. Jag vet att det finns två personer, en i göteborg och en i Australien, som särskilt mycket uppskattar denna händelse... Det bjuder jag på!!!

Nu ska jag baka citronkaka till morgondagens begivenheter inne på dotterns skola- uppträdanden- auktion och tårtkalas... Sen blir det cirkusbesök på eftermiddagen!! Hyresvärden bjuder då de firar 70-årsjubileum!



Blott fyra månader gammal räserråtta vilar medan alla springmusklerna utvecklas...

 

... ska vi iväg på kapplöpningsträningen i Norrköping!! Ska bli vansinnigt roligt att träffa alla hundarna och människorna, det var ju ett tag sedan då Scilla har haft sin första löpperiod å då får man inte komma på träningen. Tänkte försöka komma ihåg att ta några foton den här gången och visa dom för er imorgon. Det lär vara en vansinningt trötter whippet några dagar framöver...

Stålis är något störd av fotopubliceringen som skedde för några dagar sedan, han skyller hela händelsen på att han var gruvligt trött efter rådjursjakten och därför närmast befann sig i koma vid fototillfället. Nästa gång han är så trött tänker han ligga under min säng, dit kan inte hunden hasa sig fram hur gärna hon än vill. Efter att han meddelade detta så pussade han hunden i tron att jag var upptagen med annat och inget såg....

Upptäcker nu att det av någon outgrundlig anledning inte går att få ett endaste foto att fastna här idag så sorry, ni får väl scrolla lite på äldre inlägg och njuta av vackra Scilla och tjusiga katter....

... på att Stålis är mjuk som en mashmallow på insidan. Jodå,  jag kom på honom minsann! Den stålhårda ytan, de bestämda blickarna, hans tankar som hörs, det är bara en image han odlat flitigt. En image som är långt från sanningen. Fast jag har inte hjärta att avslöja vad jag nu vet för honom, att han är en mjukis, en kärleksfull liten krabat. De gånger han råkat visa sitt riktiga jag för mig tidigare har han raskt slätat över misstaget med en klo eller ett vrål efter mat. 

Jag minns när han mötte Scillas bästis Ida för första gången, vilken styrkedemostration han visade upp! Tänk er följande; Labradoren Ida spankulerar omkring i en för henne helt ny miljö som hon funnit vara mycket roande då en katt( Sammy) blev så rädd när hon visade sig så att han hoppade upp på en gardinstång och sedan sprang vertikalt på väggen till nästa gardinstång, sedan till nästa och nästa igen! Detta fann Ida så upphettsande att hon presterade en rivstart med kloräls på furugolvet och för några sekunder var det ganska tumultartat i hemmet. Men skoj. För hunden iallafall. Nu gick hon i godan ro och letade efter nya äventyr. Då kommer Stålis in i rummet, gör en snabb analys av läget och finner till sin stora förvåning en hund i sitt hem.

 "Vad ska man med en sån till?" tänkte han säkert och kom sedan på att han måste visa vem som är herre på täppan. Han hoppar upp på en stol och spänner en mycket svart blick i hunden. Stackars Ida vet inte riktigt vart hon ska ta vägen... Stålis höjer då sin tass, spärrar ut den så mycket det bara går med klorna framme, han släpper Ida med blicken och stirrar nu på sin utspärrade tass, vänder lite på den och sätter sakta ner den mot stolsdynan, kör ner klorna i dynan och drar uppåt så mycket han kan. Nu spänner han ögonen i Ida igen för någon sekund, drar in klorna och rullar ihop sig för att sova. Stackars Ida vände och gick ut ur rummet. Ingen av oss klandrade henne för bristande mod, det var uppenbart för oss alla vad som skulle hända om hon gick över gränsen som Stålis satt upp.

Men som sagt, en mjukis är han ändå... Om jag inte hörs av på några dagar nu så är det risk för att Stålis har fått reda på publiceringen av bildbeviset och en räddningsaktion kan var nödvändig...



Ord är överflödigt...

Och nu över till en liten bildkavalkad från dagens promenad med Scilla. Allt från vackra harsyrablommor till vingliga broar och rådjursteken... Fast viktigast av allt- gräsklipparen är på g = gott, färskt gräs till hunden!!!









 

...på sin frånvaro. Denna enkla sanning har jag idag påmints om då Sammy på morgonkvisten sågs inmundiga en ekorre. Detta gjordes med stor koncentration och stolthet i blick. Jag blev ledsen då jag förstod att det förmodligen var samma ekorre som med dödsförakt brukade kasta sig utför klippan utanför köksfönstret för att sedan förflytta sig medelst pantersprång till andra skogsdungen. Han( ja, jag tror att det var en han, det känns så) brukade också skälla ut Scilla och mig om vi gick förbi hans träd, utskällningen skedde i falsett så som det anstår en "korre" av rang, och fick som resultat att Scilla stod på bakbenen och stirrade upp i trädet med öronen på skaft. Till Sammys försvar skall det sägas att han bara gjort vad han är menad att göra. Det kan inte ha varit lätt att få tag på den måltiden förstår jag.

Förutom denna rapport om nyanlända till dödsriket så vill jag berätta att snart är löpet slut... bara någon dag till... sen blir det rejsa av!! Nästa vecka hoppas jag att vi kan åka till träningen och sedan är det förhoppningsvis inte alltför långt kvar till första tävlingen!! Bäva månde alla räserwhippets!!



Turligt nog så lyckades jag få ett foto på "korremannen" för bara några dagar sedan när han sprang som vinden till andra skogsdungen! 



Viktiga saker märks på sin frånvaro....



Den viktiga Sammy är på plats. Visst blir hela möbeln ännu vackrare så?!
 

Efter många svordomar och en hel del tandagnissel så har jag då äntligen kommit ut på nätet. Det har varit omöjligt i nästan en hel vecka och jag har fått gnugga geniknölarna ordentligt för att rensa bort det som tydligen skulle bort. Här har det som vanligt inträffat ett å annat - hagelskurar - upphetsade samtal med Flens bostad ang rivning av hus - veterinärbesök . rådjursteksjakt...Jag ska fördjupa mig i ämnena veterinärbesök och rådjursteksjakt...

VETERINÄRBESÖKET- Scilla behövde vaccineras och jag kände att jag dessutom ville diskutera dvärgbandmaskens entrè i Sverige och därmed det radikalt förändrade behovet av avmaskning så vi tog en sväng in till veterinären.Jag och veterinären hann avhandla diverse olika ämnen i en rent rasande takt, han var pratglad och engagerad i det mesta som tex - utländska hittehundar borde inte alls få komma hit, många av dom mår mycket dåligt av att inte kunna leva som de varit vana vid. Det är relativt vanligt att de avlivas eller placeras om ytterligare en gång här i Sverige pga av aggressivt eller extremt skyggt beteende. Dessutom har man inte full koll på vilka virus och annat skräp de för med sig hit. Detta ämne hetsade upp honom så till den milda grad att jag blev orolig för hur han skulle orka med resten av dagen. Nästa ämne som upphettsat avhandlades var Cesar Milan, han borde bort från rutan då han lurar i alla olämpliga hundägare att de faktiskt kan allt om hur man hanterar hundar och att det inte alls finns några rasbundna beteenden...

Om dvärgbandmasken fick jag följande råd framförda med rynkad panna och yviga gester- ingen vet riktigt hur vi ska hantera detta i Sverige!  Det som gäller officiellt är ju som bekant avmaskning var 28 dag om hunden vistas i naturen men många veterinärer uppfattar det som ett sätt att lugna allmänheten, så även denna veterinär. Hans råd var istället att avmaska en gång med rekommenderat medel mot dvärgbandmask och sedan använda sig av förebyggande medel som tex Advocate, giftfritt för människor och inga biverkningar på hundarna( som är fallet med vissa andra medel). Man droppar det i nacken och sedan utsöndras det långsamt via talgkörtlarna, hunden får ej vara nybadad när den får dropparna. Sedan skyddar de i ca två månader mot diverse olika otyg bla hjärtmask. Nu är det som så att Advocate inte är registrerat som medel mot dvärgbandmask men veterinären menade att tar det hjärtmask så borde med största sannolikhet även "dvärgen" ryka, det var denna behandling som han skulle ge sin egna hund och även som han fått rekommenderad av en specialist på hud-och parasitåkommor. Jag gillade framför allt detta att det är ofarligt för människor och hundar... Ska kolla på nätet om det används mot "dvärgen" i andra länder.

Så var det dags att betala och ta farväl av vår nya bekantskap som innan avskedet hann berätta att han kom från Tjeckien. Det visade sig att mitt betalkort inte fungerade där så jag bad om att få åka och ta ut pengar... -" Jaja! Skynda dig tillbaka bara för du förstår att chefen hänger mig om inte allt stämmer och då skulle släkten tycka det vore rätt åt mig! De kan inte fatta att jag ville bli veterinär... Dessutom är min chef KVINNA och att bli hängd av en kvinnlig chef.... OJOJOJ!!" Tydligen var detta framtida helvetescenario något som roade honom ofantligt, han skrattade så han tjöt och slog sig på knäna. Scilla tittade noga på honom och pussade lite på handen som tröst.

RÅDJURSTEKSJAKT- Vi var på morgonpromenad jag och Scilla. Vi mötte några bekanta nämligen rådjursekarna, de är så vana vid människor så de stod bara och tittade på oss knappt tio meter bort. Vi stannade en stund, Scilla fick en massa godis när hon slappnade av och satte sig ner, vi tittade på varandra, vi och rådjuren . Sedan gick de i sakta mak vidare, ingen brådska här inte. Plötsligt for de iväg med väldig fart, något grått sprang som  en furie bakom dom, de hoppade över stock och sten, skingrades och försvann i skogen. Kvar stod en nöjd Stålis och spanade efter dom... Han blir sån ibland, min katt. En släng av storhetsvansinne helt enkelt!
 Storviltsjägare som tyvärr misslyckades med en av "The big five". De byten som ingår i detta epitet voro
- Älg  - Rådjur   -Varg   -Kråka   -Buss            (stolen är under renovering, därav de olika tygerna)



Ja det kanske är svårt att få syn på stekarna men de finns här... Två av de vita prickarna är rumporna...



Fast det finns ju vissa i familjeflocken som sköter sig både när rådjurstekarna är nära och hos tjeckiska veterinärer...