misscurlysue

Nu har vi bott här ett tag, inte sååå länge men tillräckligt för att det verkligen ska kännas som hemma. Tillräckligt länge för att jag ska sluta köra fel när jag ska hem från Flen. Tillräckligt länge för att jag ska bli irriterad på alla flyttkartonger som står ouppackade.. Tillräckligt länge för att Scilla ska ha hunnit få mängder av nya kompisar. Vi stortrivs verkligen här i Malmköping! Alla utom en i flocken - Stålis. Den arma katten har fått uppleva hur det är att skuffas ner från tronen, han är inte längre störst, bäst och vackrast i andra katters ögon. För en vecka sedan slogs han våldsamt med en grannkatt inne på vår altan, hårtussarna spred sig med imponerande hastighet och de skrek så som bara katter kan skrika. Hans motståndare var en stor randig katt. Några dagar senare kom han hem med lera smetad över hela sin vackra kropp, blod rann från örat och blicken var stel och rädd. Nu törs han inte gå ut utan sällskap så han följer med mig och Scilla på våra korta promenader, resten av tiden ligger han i soffan eller sitter vid fönstret, så fort en annan katt visar sig morrar han och går för att gömma sig. Min Stålis-vrålis.

Med Scilla är det helt annorlunda. Livet är en fest hela dagarna här i Malmköping enligt hennes förmenande. Hon är nu välkänd av alla butiksinnehavare då hon inte försitter ett enda tillfälle att prångla sig in och tigga till sig en godisbit. Hon är faktiskt lite odräglig när hon möter folk, kollar deras fickor direkt... Igår ställde hon sig på bakbenen för att komma på samma höjd som en varmkorv med bröd, dock menade korvägaren som höll på att äta korven att hon var hungrig och ville ha allt själv. Jag skämdes en hel del måste jag erkänna...

Igår bevistade vi en ganska häftig tillställning här på Malmahed( gammal exercisplats för militären) nämligen eldkonst av Hälleforsnäsborna Gunnar Carl Nilsson och hans fru Kaarin Bonde Jensen. Paret är världsberömda (kanske mest Gunnar Carl) för eld- och iskonst. Installationen hette "Heaven and Earth" och det gungade rejält under fotsulorna när musiken satte igång - tunga trummor, joddlande och mystiska ljud.... Whippeten sov givetvis vid  mina fötter, hon tyckte inte att det hela var särskilt imponerande.  Sen  tändes halm/eldskulpturen. Som en furie från underjorden, skön och fruktansvärd att skåda, dånande som en orkan!!! Hela publiken (flera tusen) drog efter andan!  Musiken dånade, nu framförd av trummor på plats och orgeln i kyrkan bredvid. Då vaknade whippeten och tyckte att det var på tok för mycket väsen och eld för hennes tycke och smak. Vi fick slå till hastig reträtt. 

Har alldeles glömt bort att berätta om en mycket stor begivenhet som skedde mitt i flytten - prinsessmatten har fyllt tio år!! Min lilla tjej är inte så liten längre! Hon är mycket nöjd med alla gåvor som förärats henne och har frankt förklarat att hon vill ha minst lika mycket till jul. Och jag har inte ett endaste foto då kameran verkligen verkar ha försvunnit! Jag har letat ska ni veta... Har fått låna några foton från Sigge Svamphunds matte, hon fotade eldkonsten och Malmköpings vackra julgran på torget. 



Så här såg det ut förra året när Tintin fyllde år. Liknande scener utspelades givetvis även detta år.



Fallen kung. Fast han regerar fortfarande i hemmet gu'bevars.



Gammalt foto från när vi hämtade Scilla! Tänk att äntligen få ta hem sin alldeles egna whippet! Lika söt som sin matte...



Och inte särskilt långt efter det var det midsommar! Just nu känns den oerhört långt borta..
Och nu följer foton på "Heaven  and Earth"... Tyvärr så kan man inte uppsaktta dylika ting riktigt lika bra via kort men en vink om prakten är det iallafall! Tack Sigges matte för lånet!!



Nu var det tänt! "Armarna " är fortfarande uppfällda.




Armarna är nu nere, furien dånar!



Trummorna dundrar, orgeln får storspel i kyrkan... Scilla vill hem.



Och här är granen på torget. Ortens olika företag och en del privatpersoner(tror jag) har sponsrat den eleganta utstyrseln.



Furien har gett Scilla laserögon. Och nu känns det som om det är dags att presentera Sigge Svamphund, som tack för lånet av bilder från mig och som tack för allt hundgodis från Scilla.



 

... har man ju hört talas om. Det är ju bara ett annat namn för bilbälte. Fast nu har det fått ytterligare en innebörd för mig och några personer till. Idag var vi in till den fashionabla tätorten Flen för att där inhandla Väldigt Viktiga Saker. Dessa Väldigt Viktiga Saker voro Hundmat och Kattmat. Scilla fick följa med för att få lite stadsträning plus att hon uppskattar ett litet besök på djuraffären med alla hundbenen... och hundgodis i lösvikt... och ibland andra hundar. När vi lämnade hemmet satt katterna på rad vid sin matplats vid fönstret och beskådade avfärden med mycket talande ögon - "Var är maten? Mycket har vi sett här idag men till detta hör inte någon god mat.. Söla inte så förbenat! Snabba på!" Man har många krav på sig som matte.

Väl inne i butiken så började jag och affärsinnehavaren att prata om våra respektive hundar - alla företräden, alla klokheter och fadäser som man får vara med om som hundägare. Hon sneglade lite på Scilla med tvivel i sina ögon när jag stolt berättade om hur tuff min hund är i en del situationer när många andra hundar skulle backa, hon bryr sig inte ett dugg om stora maskiner, plötsliga smällar eller dylikt skröt jag. 

- Den där magra? sade hon med tvekan i rösten. "Hon är ju bara som ett snöre?!" Hon vände sig om för att fånga några fiskar på min dotters begäran.
- Jepp, fast nåt snöre är hon inte, hon är ju en ståtlig whippet! skyndade jag mid att säga till Scillas försvar.
- Mhm, tacka vet jag rotweiler, det är stadiga hundar det! Svärdbäraren smet undan, håven jagade runt hysteriskt i akvariet och rätt var det var så fick hon upp en! För att minnas priset på den så rev hon bort en liten lapp på akvariet, ett svagt "ritsch" hördes. Det var tydligen inte så svagt som vi människor trodde för i samma ögonblick som ljudet uppkom så kastade sig Scilla bakåt, kravlade iväg utmed golvet med svansen mellan benen... Där stod jag bevisligen med ett skrajsnöre till hund.



Mycket vill ha mer... Acana är fodret på kattmodet numera.


Fyra månader gammalt skrajsnöre. Här kan man se på formen att ett visst släktskap med snören föreligger...
 

.... men jag känner mig inte så hågad att skriva idag. Det känns lite ovant att det är så, orden brukar för det mesta flöda. Jag kom dock på den lysande iden att låta djuren stå för innehållet tillsammans med gamla foton ( hoppas kunna skaka fram några som inte visats här tidigare!) då kameran fortfarande dväljs någonstans i flyttkartongernas inre... Har nu alltså meddelat dem att det inte blir någon gelemat idag förrän de levererat tryckbart material. Det resulterar förmodligen i en revolt längre fram idag men vad gör väl det? Jag kan på goda grunder påstå att det endast är jag som är kapabel att öppna konservburkar så revolterandet lär nog komma av sig framåt klockan sex.

 RAPPORT FRÅN EN PROMENAD

-Här är det spännande minsann! Här luktar det okänd pojke, där luktar det långhårstax, där luktar det äckligt och här, precis bakom gräset, luktar det kattskit! UNDERBART! Fast matte är ju precis bakom så jag kan inte rulla mig... Hoppsan! Nu kommer det en hel flock med barn! Jag älskar dom allihop! Se så rara de är! Hur ska man egentligen kunna hälsa på alla när man sitter fast i kopplet, att matte inte tänker på det och släpper mig lös istället! Katterna stirrar verkligen ofint på mig just nu... jag tar å pussar dom också så kanske de blir glada igen! Titta, nu kommer en ny hundkompis! Åh, så kul!!! Det händer verkligen en massa skoj i vårat nya revir!


 RAPPORT FRÅN SAMMY

Lite läskigt är det. Vill inte riktigt erkänna det egentligen men nya "ute" är väldigt stort... har inte hittat någon ny toalett så jag bara MÅSTE gå in till kattlådan fastän matte fräser åt mig att gå ut istället! Fast nya platsen för matskålen är super! Jag kan sitta å kolla fåglar å grannkatter samtidigt som jag äter! Värsta största fönstret har man installerat åt mig! Det var fint tänkt av dom som byggde huset tycker jag. Jag brukar följa med matte när hon går ut med min hundkompis, tycker det är lite läskigt men jag brukar visa vägen hem så att inte en endaste i flocken går vilse. Ibland träffar vi på en massa barn, de springer i flock och väsnas väldigt mycket men jag vet att de gillar katter som klättrar i träd så då gör jag det! Synd att matte tog med brorsan hit till nya reviret bara...

 RAPPORT FRÅN STÅLIS

Störtlöjligt. Det är så man skäms när flocken ska ut på promenad! Brorsan är feg som tusan och hundkräket ska hälsa på ALLA vi möter. Ibland slickar hon faktiskt på mig och det är verkligen ohygieniskt så jag måste genast tvätta mig omsorgsfullt och när jag är klar SÅ HAR DE ANDRA GÅTT I FÖRVÄG!! Jag får då ropa högt och mycket för att de ska fatta att de måste vänta på mig! Fast det nya reviret är bra. Inomhus har jag två våningar så då är det lätt att hålla brorsan på avstånd. Han sitter på övervåningen och vräker i sig mat å glor på fåglar medan jag har undervåningen med två sängar och hela vardagsrummet... Ute har jag en väldig massa att hålla rätt på, bland annat granntaxen, den håller jag i herrans tukt och förmaning! Bäst av allt är att matte finns med i nya reviret! hon är så väldans praktisk att ha - hon öppnar matburkar och dörrar och så.. ibland... när man liksom... ja... ähum... vill ha klappar så finns hon där.

Nu ska ni få se några rara foton som Scillas gammelmatte Marie Sandberg har haft i sina gömmor! Det är Scilla som valp tillsammans med sin mor Tikka!








Ett litet exempel på några av alla de olika färger en whippet kan ha!




Och detta konstverk har min dotter Tintin förfärdigat på datorn! Hela familjen Uggla... Minus de fyrbenta... 

.... är inte svårt alls. Allt som krävs är en stor portion glömska och en varmvattenberedare. Det kan underlätta om det även finns en nyrenoverad toalett som stinker kattpiss. Om man nu är i besittning utav nämnda attribut så kan själva arbetet med ryktet börja.

Steg ett - Glöm totalt bort att du numera bor i markplan. Lev dig in i det förgångna där insynen i lägenheten på andra våningen var noll. Se nu till att ofta rätta till byxorna och försök att med rejäla grabbatag i grenen rätta till trosorna som verkar leva ett eget liv. Gör detta så ofta du vill under en halvtimme i köket medan halva gatan åker förbi fönstret på väg till sina arbeten.

Steg två - Låt nu den resterande halvan av grannbeståndet  gapande bevittna hur en oändlig ström av män iklädda arbetskläder ringer på hos dig och också blir insläppta en efter en. Männens avfärd ( var och en för sig) har en lätt anstrykning av depression, de mummlar något om halvtaskigt utfört jobb. Fastighetsskötaren kommer flera gånger under dagen, mot slutet nästan med tårar i ögonen..

Steg tre - När strömmen av män avtagit underlättar man enklast ryktesspridningen genom att upprepa steg ett.

(OBS! Som tur är så är mina katter helt oskyldiga till toaletteländet, stanken fanns innan de kom till Malmköping, det ska visst vara en grannkatt som vid ett tillfälle kommit in precis när toan var färdigrenoverad. Vi får förmodligen stå ut med ny renovering...)

... har jag upptäckt att jag har. Efter en framgångsrik flytt med många svettiga vänner så är vi nu på plats i Malmköping. Tack alla ni för all tid och allt slit! Vad vore världen utan goda vänner?! Jag är innerligt tacksam!! 

Här finns ju en väldig massa fler butiker än vad H-näs erbjöd så vi tog en lite sväng "på stan" med Scilla för att fönstershoppa lite, min dotter och jag. Vi traskade gatan fram, mötte folk och hundar på löpande band ( bland annat Svamphunden Sigge) och vi tittade noga i alla skyltfönster som  passerades. Scilla uppfattade så småningom att det tydligen var något speciellt med dessa inrättningar och hjälpte till efter bästa förmåga genom att trycka in den blå näsan varhelst hon kom åt. Hon drog ljudligt efter andan och fnös och snörvlade... Till hennes stora lycka så stod en dörr öppen in till "Pryl 7;an" där hon helt sonika klev in och hälsade på kunder och expedit, detta gav henne mersmak och nästa affärsdörr som stod öppen skuttade hon glatt in genom och upprepade vänlighetsbetygelserna. Till slut kom vi till en av ortens pizzerior, dörren stod återigen öppen och en överlycklig hund hoppade in i matparadiset... Vi har kommit fram till att det nog vore olämpligt med veckopeng till hunden, fast det är klart, ortens butiker skulle definitivt tjäna på det!

Katterna stortrivs och har änsålänge skött sig exemplarsikt! Där ser man att ens förväntningar ibland kommer på skam och tur är väl det!!

Jag har tyvärr inga foton på nya hemmet ännu - måste hitta kameran...



Bland det första som packades upp var den heliga bolibompadraken! Ett måste i varje whippets liv...