Första advent. 2011-11-27

Nu har vi bott här ett tag, inte sååå länge men tillräckligt för att det verkligen ska kännas som hemma. Tillräckligt länge för att jag ska sluta köra fel när jag ska hem från Flen. Tillräckligt länge för att jag ska bli irriterad på alla flyttkartonger som står ouppackade.. Tillräckligt länge för att Scilla ska ha hunnit få mängder av nya kompisar. Vi stortrivs verkligen här i Malmköping! Alla utom en i flocken - Stålis. Den arma katten har fått uppleva hur det är att skuffas ner från tronen, han är inte längre störst, bäst och vackrast i andra katters ögon. För en vecka sedan slogs han våldsamt med en grannkatt inne på vår altan, hårtussarna spred sig med imponerande hastighet och de skrek så som bara katter kan skrika. Hans motståndare var en stor randig katt. Några dagar senare kom han hem med lera smetad över hela sin vackra kropp, blod rann från örat och blicken var stel och rädd. Nu törs han inte gå ut utan sällskap så han följer med mig och Scilla på våra korta promenader, resten av tiden ligger han i soffan eller sitter vid fönstret, så fort en annan katt visar sig morrar han och går för att gömma sig. Min Stålis-vrålis.

Med Scilla är det helt annorlunda. Livet är en fest hela dagarna här i Malmköping enligt hennes förmenande. Hon är nu välkänd av alla butiksinnehavare då hon inte försitter ett enda tillfälle att prångla sig in och tigga till sig en godisbit. Hon är faktiskt lite odräglig när hon möter folk, kollar deras fickor direkt... Igår ställde hon sig på bakbenen för att komma på samma höjd som en varmkorv med bröd, dock menade korvägaren som höll på att äta korven att hon var hungrig och ville ha allt själv. Jag skämdes en hel del måste jag erkänna...

Igår bevistade vi en ganska häftig tillställning här på Malmahed( gammal exercisplats för militären) nämligen eldkonst av Hälleforsnäsborna Gunnar Carl Nilsson och hans fru Kaarin Bonde Jensen. Paret är världsberömda (kanske mest Gunnar Carl) för eld- och iskonst. Installationen hette "Heaven and Earth" och det gungade rejält under fotsulorna när musiken satte igång - tunga trummor, joddlande och mystiska ljud.... Whippeten sov givetvis vid  mina fötter, hon tyckte inte att det hela var särskilt imponerande.  Sen  tändes halm/eldskulpturen. Som en furie från underjorden, skön och fruktansvärd att skåda, dånande som en orkan!!! Hela publiken (flera tusen) drog efter andan!  Musiken dånade, nu framförd av trummor på plats och orgeln i kyrkan bredvid. Då vaknade whippeten och tyckte att det var på tok för mycket väsen och eld för hennes tycke och smak. Vi fick slå till hastig reträtt. 

Har alldeles glömt bort att berätta om en mycket stor begivenhet som skedde mitt i flytten - prinsessmatten har fyllt tio år!! Min lilla tjej är inte så liten längre! Hon är mycket nöjd med alla gåvor som förärats henne och har frankt förklarat att hon vill ha minst lika mycket till jul. Och jag har inte ett endaste foto då kameran verkligen verkar ha försvunnit! Jag har letat ska ni veta... Har fått låna några foton från Sigge Svamphunds matte, hon fotade eldkonsten och Malmköpings vackra julgran på torget. 



Så här såg det ut förra året när Tintin fyllde år. Liknande scener utspelades givetvis även detta år.



Fallen kung. Fast han regerar fortfarande i hemmet gu'bevars.



Gammalt foto från när vi hämtade Scilla! Tänk att äntligen få ta hem sin alldeles egna whippet! Lika söt som sin matte...



Och inte särskilt långt efter det var det midsommar! Just nu känns den oerhört långt borta..
Och nu följer foton på "Heaven  and Earth"... Tyvärr så kan man inte uppsaktta dylika ting riktigt lika bra via kort men en vink om prakten är det iallafall! Tack Sigges matte för lånet!!



Nu var det tänt! "Armarna " är fortfarande uppfällda.




Armarna är nu nere, furien dånar!



Trummorna dundrar, orgeln får storspel i kyrkan... Scilla vill hem.



Och här är granen på torget. Ortens olika företag och en del privatpersoner(tror jag) har sponsrat den eleganta utstyrseln.



Furien har gett Scilla laserögon. Och nu känns det som om det är dags att presentera Sigge Svamphund, som tack för lånet av bilder från mig och som tack för allt hundgodis från Scilla.



 

Kommentarer
Postat av: Olga Sandlund

Det gör mig ont om Stålisvrålis. Livet är hårt ibland för en kattherre med pondus. Han har mycket att försvara och leva upp till. En depression drabbar inte sällan herrar som fallit och det är tunt med katt-terapeuter att vända sig till. En viss stolthet brukar också höra ihop med syndromet "the King" så de söker inte terapeut i första taget. När det gäller Scillas intresse att få sig en smakbit och mattes känsla av skam – så säger jag som Mark Levengod: "Det är bara att bryta ihop och gå vidare". Varma hälsningar Tantolga

2011-11-28 @ 16:46:15
URL: http://tantolga.blogspot.com/
Postat av: Katarina Uggla

Katt-terapeut kanske vore något att satsa på, en ny nish i i-landet Sverige där djurägare mer än gärna lägger pengar på sina husdjur...

Och Mark Levengod är en mycket klok man, har oxå hört honom säga att om du har ett paraply uppkört i arschelet så fäll för guds skull inte upp det...

Kram Nina

2011-11-28 @ 17:22:57
URL: http://misscurlysue.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0