misscurlysue

Min äldsta son kom hem tidigt från skolan idag med ömmande hals och glansig blick. "-Jag mår inte bra" deklarerade han och sjönk ihop som ett korthus på köksoffan. Nej, det kunde jag hålla med om att han inte gjorde. Scilla blev glad - en människa som ligger ner mitt på dagen är en gudagåva för varje kelsugen whippet. Nu ligger båda på sofflocket och myser. Jag frågade vad som gjorts under de få timmar sonen klarade av i skolan denna dag och fick följande redogörelse...

- Vi fick som uppgift att intervjua en pensionär så vi gick ut allihop för att leta rätt på en. Vi gick flera gånger fram och tillbaka till tempo men vet du?! För första gången sen vi flyttade hit så fanns det inte en enda pensionär ute! Inte nån! Jag tror fan de har gått å dött i en enda stor hög!! Så det blev liksom ingenting gjort i skolan idag... 

Nehej, där ser man, det är inte lätt för dagens ungdom att bedriva sina studier på ett framgångsrikt sätt när pensionärerna avviker från sin dagliga morgonpromenad. Kan dagens temperatur, -18 i morse, ha inverkat?

En annan "vuxenincident" som inträffade för några dagar sedan fick jag berättat för mig av min dotter, hon går i fjärde klass och de hade en polis på besök i klassen. Många av barnen var nyfikna på hur det går till att mäta hastigheten på fortkörare och den vänliga polisen erbjöd sig raskt att visa... Sagt och gjort, alla barnen klädde på sig och sprang ut till vägen som går förbi skolan. Där får man bara köra i trettio och alla barnen intygade nu vilt att väldigt många kör betydligt snabbare än så. Polisen kände plikten kalla och slog igång mätinstrumentet. 

Det tog enligt min dotters utsago inte lång stund alls innan en fartsyndare dök upp. Alla barnen ropade högt att här behövdes inga mätinstrument, lagöverträdelsen var solklar för var och en!! Polisen höll med och vinkade in bilen åt sidan. Han klev fram till bilen och bad kvinnan bakom ratten att kliva ur bilen. Det gjorde hon. Några ögonblick senare ekade ett utrop starkt färgat av avsmak över nejden... En liten pojke i gruppen ropade med blossande kinder..

- MEN MAMMA!!!!

Jag föreställer mig att ett familjeråd av oanade dimensioner ägde rum någonstans i Malmköping samma kväll.

Har hittat en gammal favorit som ni alla kan få ta del av här nedanför...



 

... har florerat i detta hem i dagarna två. Det låter kanske mer dramatiskt än vad det egentligen är,  det hela handlar om ungdomlig nyfikenhet och en mors vilja att förklara det mesta på ett förtjänstfullt sätt. Jag anser att det hör till föräldraskapet och se till att barnen lämnar hemmet hyfsat informerade om livet i största allmänhet. Nå, nu sitter ni väl som på nålar misstänker jag så det är väl bäst att börja återge dessa samtal...

Lillhusse sitter och spelar X-box med en kompis. Glädjen står högt i tak, spelandet går bra och de två unga pojkarna( 12 år ) pratar och skrattar. De tänker inte på att jag är på andra sidan dörren och därför hör allt. Kompisen kommer plötsligt på något som han känner sig tvingad att nu ta upp med sin goda vän, en fundering som legat och liksom gottat till sig ända tills det inte längre går att vara tyst. Han känner också ett behov av att lätta upp stämningen i sin allvarliga fråga så det där "mystiska" ordet uttalar han på engelska...

- Hörrö, har du tänkt på hur en "vagina" ser ut?
- Ööhh...va?
- En "vagina", hur ser dom ut egentligen?
- Inte vet jag.
- Vill du inte veta det då? Jag är väldigt nyfiken, jag skulle gärna titta på en!!
- Näää... Men hur skulle du kunna få se en då??
- Inte vet jag. Jag har aldrig sett någon, det är ju just därför jag är så nyfiken! Vill du inte se en nu?
- Men vi spelar ju..? Och jag tror inte det finns någon här.
- Okej då.
- Hör ni killar, säger jag med skrattet på lur, vet ni att jag hör ALLT ni säger där inne?? Kompisen tänker nu febrilt - hur tacklar man det enkla faktum att polarens morsa har hört allt detta? Finns bara ett sätt...
- Det bryr jag mig inte om, gastar han i triumf, jag är IALLAFALL nyfiken!!!

Åsså raskt över till dagens frukost. Lillasyster i familjen känner sig plötsligt manad att sjunga en visa hon hört på annat håll, texten når inga högre intellektuella sfärer och innehåller dessutom ordet "kuk". Jag avbryter raskt och säger tack men nej tack, inga sånger vid matbordet och särskilt inte med dylikt innehåll. Hon informerar då sin familj om att ett enklare uppträdande är att vänta inne på hennes rum efter frukosten men att texten måste återges i sitt ursprungliga skick. Återigen stoppar jag henne och berättar på ett pedagogiskt föredömligt sätt att kroppsdelen heter "penis", jag är väldigt noga med att benämna allt vid sitt rätta namn, och sedan är diskussionen igång...

- Men mamma, nu får du sluta! stönar tonåringen.
- Varför då? undrar jag. -Man ska säga vad kroppsdelarna heter eller hur? Du går väl inte omkring och kallar armbågen för "källardörr"? En näsa är en näsa, ett lår är  ett lår och en penis är...
- Jaja ! Det räcker nu! Jag vet redan!
- På tjejer heter det vagina! informerar lillhusse övriga familjemedlemmar, ivrig att visa vilka kunskaper han sitter inne på.
- Varför hittar en del på andra namn för? undrar dottern. Kommer du ihåg när min kompis trodde att det heter "framstjärt"?
- Jadå. Jag kommer också ihåg när du gick på dagis och höll en föreläsning för dina små kamrater att det heter "fina vagina" och inget annat, alla fröknarna höll på att svimma...
- Nu får ni sluta!! säger tonåringen.( Ämnet är ju känsligt i den åldern.)

Våra frukostar är verkligen härliga. Med tanke på innehållet i dagens text så pubiceras inga bilder....

Den där berömda skrivkrampen håller mig i ett fast grepp så jag tänker faktiskt bara visa upp några fina foton. Håll tillgodo!



Scilla är närmast kameran sedan kommer pappa King( Daigo Van de Waterram) och syrran Sara. Syskonen är 4 1/2 mån gamla här. Fotot taget på Norrköpings Whippetracebana.





Lite suddigt men det är inte lätt att fota Scillerillen när hon kör med gasen i botten... Skogarna i Hälleforsnäs i somras.



Liten liten Scillerill blir hämtad av mig och prinsessmatten i slutet av maj för snart två år sedan!



Hon visste från start att en sovande skönhet ser tiil att ha en heltäckande ögonmask...



... och en alldeles egen bolibompadrake!



En egen katt att gå promenader med är ju inte helt fel!



Lite pyssel och annan aktivering...





Pinnar att äta varje smula av..



Allt detta gör en glad och lycklig whippet!

... är väl vad jag är skyldig läsarna av denna enkla blogg. Fast det är väl påven som har ensamrätt till just avlatsbrev och jag misstänker att Hans Helighet skulle finna mitt eventuella brev något udda, det torde vara mer vanligt att breven har ett mer religiöst innehåll. Varför har jag då varit så slö med inlägg på denna hedervärda blogg?? Jo, jag drabbades av den stora skrivledan, inga ord ville komma ut, inga besök på internet lockade, ingen lust till det skrivna ordet fanns att uppbringa! Men nu ska det bli ändring på den saken!

Jag har ju tidigare utlovat en årsredovisning från hela flocken  Uggla men den får ni vänta några dagar till på. Och ja, jag vet att den som väntar på något gott allltid får vänta på tok för länge!! Det är dock som så att var sak har sin tid och först vill ni väl ha en liten glimt av våran jul? Våran jul kan sammanfattas på ett mycket enkelt sätt - det blev ingen.
Några dagar före jul så inhandlades en rejäl bokhylla till hemmet. När köpet väl var avklarat så skulle åbäket fraktas hem och in i huset. Själva frakten gick fint och egentligen så gick det alldeles utmärkt att bära in den också, det var bara det att jag helst skulle låtit bli det där med att bära... För första gången i mitt liv fick jag så ont i ryggen så att jag inte ens kunde gå uppför trappen! RYGGSKOTT!! Och ju närmare julen kom ju mer ont gorde det... Dagen före dopparedagen stod det klart att jag (som avskyr mediciner) var tvungen att dopa mig rejält för att ens kunna tänka tanken att kliva upp ur sängen.

Nåväl, lämplig drog(medicin...) införskaffades och inmundigades. Första tabletten märkte jag inte av så mycket då jag sov hela natten, det var först på själva dopparedagen som den verkliga effekten uppdagades - jag tålde den inte alls! Jösses så jag mådde!! Jag svimmade, fick hjärtklappning, svårt att prata, skakade våldsamt i hela kroppen, svår yrsel och ett hysteriskt illamående! Sjukvården misstänkte en lite hjärnblödning så det gick undan till akuten!! Och där fick jag stanna till sena kvällen. Å sen var den dagen slut. Mina stackars barn fick ingen drömjul precis så vi ser redan fram emot nästa! Den ska firas på en strand med solblänk i vattnet och för husfridens skull så ska vi boka helpension = semester för mamman!! Nu gäller det att spara pengar...

Innan jag slutar så måste det avslöjas vad Scilla fick i julklapp av sin prinsessmatte, hon hade verkligen tänkt till långt i förväg och planerat överraskningen väl! Underbara barn! Hon hade smugglat med Scillas favoritpinne från Hälleforsnäs i flytten och slagit in den - behöver jag säga att det var ett mycket kärt återseende från Scillas sida?! En riktigt lycklig hund låg och gnagde på pinnen i soffan... Jag har lånat två foton av Sigge Svamphunds matte Helena( tusen tack!) från när Sigge stannade till häromdagen och sa hej. På första fotot syns en del av vår entre och köksfönstret, på andra fotot kan man tydligt se att Scilla inte hyser några betänkligheter vad gäller att stjäla från barnen i hemmet - snögubbens näsa blir här ett minne blott....



  

Midvinternattens köld är lätt
stjärnorna gnistra och glimma.
Mamma på alla pengar satt sprätt
dottern pysslar, klipper och limmar.
Snön lyser inte någonstans
mor kokar kola bortom all sans.

Tonåringen med sitt X-box leker
den andra sonen ritar och målar.
Morsan köttbullar och kalkon steker
hunden bland soffkuddarna ålar.
Snön lyser inte någonstans
mor kokar kola bortom all sans.

Katterna vrålar "-Vi vill ut!"
hunden får eksem på svansen.
I affären är sillen slut
kan vi fira jul på Skansen?
Snön lyser inte någonstans
mor kokar kola bortom all sans.

Granen lyser, den är en sann fröjd
det doftar kanel och apelsin.
Hunden sover så oändligt nöjd
barnen sitter snällt med stora flin.
Snön lyser inte någonstans
vi njuter av kola bortom all sans...

Alla vi i familjen Uggla önskar er alla en fröjdefull jul!!!
 

... låter det utanför fönstret. Jag har vid flera tillfällen spanat ut efter små tomtenissar som bär på grötfat men de lyser med sin frånvaro, däremot droppar det betänkligt från ovan. Man kan börja misstänka att Den Högst Allsmäktige tänker låta oss fromma undersåtar fira en grön jul. Det går säkert bra det med men jag hyser vissa farhågor om att det vita vackra kalla kommer förr eller senare och att det då tänker ligga kvar ett tag. Jag föredrar att det finns snö över jul och nyår och att det sedan försvinner, i ungefär samma veva bör våren anonnsera sin ankomst. Om snön däremot kommer senare så finns risken att den ligger kvar... länge.... på tok för länge... och våren dröjer... 

Scilla avskyr detta blötväder, endast under stor press går det att få henne att nalkas dörren. Hon kan hålla sig makalöst länge. Enligt henne så är detta en årstid för stilla eftertänksamhet och finslipning av sovstilar i soffan. Det kan absolut vara så att hon har helt rätt. Jag tänker som så att bara några år till, max tio, sedan bor jag i ett varmare land

Har ett litet tips så här inför julen, jag vill ju naturligtvis att alla ni ska få en lugn och avkopplande tid  ända fram till julen.. Denna framsynta städmetod ni ska få ta del av har min kära väninna i Göteborg lärt mig. Varsågoda!

1. Skapa en ny mapp på datorn.

2. Ge mappen namnet "Stöket i huset"

3. Gå sedan och ta dig ett glas vin.

4. Högerklicka för att ta bort mappen.

5. Datorn kommer att fråga: "Vill du ta bort stöket i huset permanent?"

6. Klicka på Ja-knappen

7. Lägg fötterna på bordet, drick ditt vin och njut av det rena huset!

Snart är det dags att summera året som gått, jag har bett alla medlemmar i familjen/flocken att noga tänka igenom vad som bör finnas med i den sammanställningen. Jag hoppas det blir läsvärt...

  

Detta är en vanlig syn i hemmet för tillfället.



Scilla föredrar absolut att vattnet ligger stilla på marken...



Det dröjer förhoppningsvis ett bra tag innan vi möter den här gynnaren igen...

Det var mer av det vita i somras än det är nu...



Det här är vad vi tycker om vädret just nu...

... kan man verkligen säga. Återigen har internet spökat hos mig och någon kontakt med cyberrymden har icke gått att uppnå. Idag så har dock isoleringen brytits och jag kan återligen låta min skrift knattra  iväg sin morsekod till förnöjelse för Er, kära läsare!

Här har hänt en hel del sedan sist, bl.a så har Sigge Svamphund kammat hem segern i min bloggtävling, något han verkade uppskatta väldeliga när han fick sitt paket av Scilla. Då min kamera FORTFARANDE  INTE  dykt upp efter flytten så har jag fått låna några foton av Helena, Sigges matte, från den lyckliga tilldragelsen. Hoppas det kan förnöja!

Ytterligare mera så har det bestämts att Tintin ska byta skola. Det skär lite i mitt hjärta då jag är mycket nöjd med Flens Kristna Skola men hon vill ha kompisar på hemmaplan och dessutom är hon grymt trött på all väntan hon får spendera vid busshållplatsen- FKS är ju en friskola och eleverna här har inte självklar rätt till skolskjuts enligt kommunen så hon får åka med reguljärtrafiken och de tiderna passar illa. Dessutom blir det dyrt för mig... Nu ska hon börja på Malmaskolan fem minuters promenad bort. Det blir säkert bra.

Hinner inte skriva så mycket mer idag så nu kommer bilderna! Ha det gott!



Här är vi på väg ut på promenad tillsammans med Sigge och hans matte Helena. Sigge har just berättat för Scilla att det inte alls heter snö - det heter lappmögel!



Sigge älskar att hitta dunkar, rulla tunna och vårda pälsen via täta spabad i traktens vattenfyllda hål.



Scilla däremot vill bara springa, springa, springa.... och gå på den dygnsgammla  isen så att matte får hjärtsnörp!



Jämrans hund..!..



Fast båda två gillar förstås att vandra tillsammans med en hundkompis! Och busa en stund...

Till slut var promenaden avklarad och paketutdelningen kunde äga rum...



Sigge kan öppna själv...



... och hans matte känner matkraven öka dramatiskt...

Och så måste man väl visa hur en whippet kan bete sig när den går på julmarknad där man kan få provsmaka på olika delikatesser.. hmm...

Jepp, nu är den här!! Och ha nu den goda smaken att inte bara scrolla ner och skriva in namn och adress inne på "kommentarer" utan ta å läs bloggen också!

Tävlingsinstinkten finns ju lite i var och en av oss, det är väl en kvarleva från gamla tider då vi var mer beroende av snabbhet, nya lösningar och klurighet för att överleva. Nu överlever de flesta av oss utan att kunna prestera någonting i tävlingsväg. Igår spelade hela familjen "Geni", Tintin och Eddie i ett lag - de fick alla barnfrågor och jag och Douglas var ett lag - vi fick alla vuxenfrågor. Det är ju tänkt som ett sällskapspel men det hela urartade ganska snabbt till en tävling. En väldigt ojämn sådan. Barnfrågorna var i stil med -"Vilket barnprogram förknippas med en grön drake?" medan jag och Douglas förväntades veta -" I vilken stad sitter Nils Ferlin staty på en parkbänk?" och -"Vem uppfann skeppet Monitor?". Jag skäms nästan över att jag inte kunde svaret om Nils Ferlin (Filipstad) men skeppet "Monitor" har aldrig korsat min väg tidigare så där var okunskapen kanske mer ursäktad ( det var John Ericsson).

Medan jag och Douglas kämpade förtvivlat för minsta lilla framgång så gick det desto lättare för de andra småglina. De svarade rätt på nästan allt. Bland de svårare frågorna de fick var -"Var jobbar Staffan i Staffansvisan som man sjunger till lucia?" Douglas levererade i all hast en egenhändigt tillyxad teori om att det nog var ICA eller slakthuset men de yngsta invånarna i hemmet genomskådade listen och levererade rätt svar. Vi förlorade stort. Det är nästan pinsamt för oss vuxna ( nåja, en vuxen och en tonåring) men å andra sidan så har Tintin och Eddie ny svikt i sina steg...

Nu ska jag gå och möta min dotter Tintin, hon har suttit på bussen som i sin tur suttit fast i en rejäl kö - det har tydligen skett ett rån i Katrineholm och polisen har stoppat all trafik och genomsöker alla fordon - så hon är lite upprörd. Lycka till nu alla trogna läsare! Först till kvarn....

 

Full fräs på tävling....



... kan ge resultat! Scilla på tredje plats i tikarnas A-final i årets klubbmästerskap! 

Nu är våran planering i full gång. Den kanske kan låta något underlig för en utomstående men är helt normal för vår familj. Vi planerar vad vi ska äta på julafton. Vi har nämligen den udda traditionen att matsedeln ändras en del varje år... För att förstå följande text bör en kort presentation av  de olika debattörerna göras. Först och främst är det naturligtvis jag - mor i huset och enväldig härskarinna. Sedan har vi tonåringen som gripits av en väldig faiblesse för italiensk mat, lillhusse som sedan några år tillbaka vrålar -Neej!! till allt som sägs, eller bjuds för den delen och dottern som haft två hemkunskapslektioner och nu anser sig vara fullärd vad gäller kostcirkelns mysterier. Till detta kommer också de djupt älskade fyrbenta familjemedlemmarna - en hund som älskar att sova med alla fyra benen rakt upp i luften( bara andra whippetägare förstår detta fullt ut) en katt som vrålar som besatt när han vill meddela sig med oss andra och en katt som är helt matfixerad, även om han är proppmätt!

Vi sitter i köket och äter middag. Scilla ligger i kökssoffan och sover. Sammy sitter på en stol bredvid mig och försöker stjäla mat. Jag för julaftonens meny på tal och undrar så smått om vi ska ha någon tomtegröt i år, alla i familjen är ju laktosintoleranta eller mer, vi får kort sagt väldigt ont i magen så fort vi äter något med mjölk i. En chockad tystnad lägrar sig för ett fåtal sekunder bara, bestick slamrar när de tappas av pur förvåning.

-Det är klart att vi ska ha tomtegröt! deklarerar tonåringen halvilsket
-Eller en tonfiskmacka, det är nyttigt! säger dottern myndigt
-NEJ!! vrålar lillhusse genast
-Jag får väl kolla recept på nätet, kanske det går att koka med Oatly istället... mummlar jag
-NEJ! Dom lagar bara skitmat på internet!
-Mjau?
-Men om du bara smakar lite tonfisk Eddie, du kanske
gillar det?!
-NEJ HAR JAG SAGT!
-Vi kan väl ha brushetta i år!! Det är riktigt gott det!
-NEJ! HAR DU BLIVIT GALEN?
-Det är vitlök på, det gillar ju du..
-DET VAR IGÅR DET!!
-Är det nyttigt undrar jag? Vad är det på?
-MJAOUUU!!!
- Tomater, vitlök och lite olivolja.... Åsså nån grön krydda...
-SKA DU TA LIVET AV MIG PÅ SJÄLVASTE JULEN? Åh det kommer att bli mycket värre än när ni skickade ut mig med tomtekläder fast det regnade...
-Det var du själv som ville vara tomte, vi försökte hålla dig inne!
-Akta hundens ben!
-Mjau?
-Ska vi ha våfflor och varm choklad efter promenaden i år också?
-NEJ! JAG SKA HA ROSTADE MACKOR!
-Det går bra, kära du.
-HUNDENS BEN ÄR I MITT ÖRA!
-MJAAOOUUU!!
-Men jösses, lugna ner er!
-Kanske pasta carbonara?
-Med en grönskspaj till...
-ÅH, HERRE JÖSSES, DET BLIR BARA VÄRRE!
- Vi kanske ska fortsätta diskussionen en annan dag?
-Mjau?

Det är en sann utmaning att vara alla till lags, det löser sig naturligtvis till slut till allas belåtenhet men vägen dit är ibland lite knöglig. Och vansinningt rolig!

Det drar ihop sig till min lilla jultävling här på bloggen, håll utkik efter NÄSTA blogginlägg jag gör! Den första som skriver en kommentar med sin adress i, vinner en tjusig sak med stark hundanknytning!Alltså, skriv en kommentar med din adress i nästa blogginlägg, först till kvarn vinner!!!




Detta är en helt normal sovposition för en whippet. Hon balanserar här uppe på ryggkuddarna i soffan och spretar så elegant hon kan( ca 4 1/2 mån gammal) 

 

Nu har vi bott här ett tag, inte sååå länge men tillräckligt för att det verkligen ska kännas som hemma. Tillräckligt länge för att jag ska sluta köra fel när jag ska hem från Flen. Tillräckligt länge för att jag ska bli irriterad på alla flyttkartonger som står ouppackade.. Tillräckligt länge för att Scilla ska ha hunnit få mängder av nya kompisar. Vi stortrivs verkligen här i Malmköping! Alla utom en i flocken - Stålis. Den arma katten har fått uppleva hur det är att skuffas ner från tronen, han är inte längre störst, bäst och vackrast i andra katters ögon. För en vecka sedan slogs han våldsamt med en grannkatt inne på vår altan, hårtussarna spred sig med imponerande hastighet och de skrek så som bara katter kan skrika. Hans motståndare var en stor randig katt. Några dagar senare kom han hem med lera smetad över hela sin vackra kropp, blod rann från örat och blicken var stel och rädd. Nu törs han inte gå ut utan sällskap så han följer med mig och Scilla på våra korta promenader, resten av tiden ligger han i soffan eller sitter vid fönstret, så fort en annan katt visar sig morrar han och går för att gömma sig. Min Stålis-vrålis.

Med Scilla är det helt annorlunda. Livet är en fest hela dagarna här i Malmköping enligt hennes förmenande. Hon är nu välkänd av alla butiksinnehavare då hon inte försitter ett enda tillfälle att prångla sig in och tigga till sig en godisbit. Hon är faktiskt lite odräglig när hon möter folk, kollar deras fickor direkt... Igår ställde hon sig på bakbenen för att komma på samma höjd som en varmkorv med bröd, dock menade korvägaren som höll på att äta korven att hon var hungrig och ville ha allt själv. Jag skämdes en hel del måste jag erkänna...

Igår bevistade vi en ganska häftig tillställning här på Malmahed( gammal exercisplats för militären) nämligen eldkonst av Hälleforsnäsborna Gunnar Carl Nilsson och hans fru Kaarin Bonde Jensen. Paret är världsberömda (kanske mest Gunnar Carl) för eld- och iskonst. Installationen hette "Heaven and Earth" och det gungade rejält under fotsulorna när musiken satte igång - tunga trummor, joddlande och mystiska ljud.... Whippeten sov givetvis vid  mina fötter, hon tyckte inte att det hela var särskilt imponerande.  Sen  tändes halm/eldskulpturen. Som en furie från underjorden, skön och fruktansvärd att skåda, dånande som en orkan!!! Hela publiken (flera tusen) drog efter andan!  Musiken dånade, nu framförd av trummor på plats och orgeln i kyrkan bredvid. Då vaknade whippeten och tyckte att det var på tok för mycket väsen och eld för hennes tycke och smak. Vi fick slå till hastig reträtt. 

Har alldeles glömt bort att berätta om en mycket stor begivenhet som skedde mitt i flytten - prinsessmatten har fyllt tio år!! Min lilla tjej är inte så liten längre! Hon är mycket nöjd med alla gåvor som förärats henne och har frankt förklarat att hon vill ha minst lika mycket till jul. Och jag har inte ett endaste foto då kameran verkligen verkar ha försvunnit! Jag har letat ska ni veta... Har fått låna några foton från Sigge Svamphunds matte, hon fotade eldkonsten och Malmköpings vackra julgran på torget. 



Så här såg det ut förra året när Tintin fyllde år. Liknande scener utspelades givetvis även detta år.



Fallen kung. Fast han regerar fortfarande i hemmet gu'bevars.



Gammalt foto från när vi hämtade Scilla! Tänk att äntligen få ta hem sin alldeles egna whippet! Lika söt som sin matte...



Och inte särskilt långt efter det var det midsommar! Just nu känns den oerhört långt borta..
Och nu följer foton på "Heaven  and Earth"... Tyvärr så kan man inte uppsaktta dylika ting riktigt lika bra via kort men en vink om prakten är det iallafall! Tack Sigges matte för lånet!!



Nu var det tänt! "Armarna " är fortfarande uppfällda.




Armarna är nu nere, furien dånar!



Trummorna dundrar, orgeln får storspel i kyrkan... Scilla vill hem.



Och här är granen på torget. Ortens olika företag och en del privatpersoner(tror jag) har sponsrat den eleganta utstyrseln.



Furien har gett Scilla laserögon. Och nu känns det som om det är dags att presentera Sigge Svamphund, som tack för lånet av bilder från mig och som tack för allt hundgodis från Scilla.



 

... har man ju hört talas om. Det är ju bara ett annat namn för bilbälte. Fast nu har det fått ytterligare en innebörd för mig och några personer till. Idag var vi in till den fashionabla tätorten Flen för att där inhandla Väldigt Viktiga Saker. Dessa Väldigt Viktiga Saker voro Hundmat och Kattmat. Scilla fick följa med för att få lite stadsträning plus att hon uppskattar ett litet besök på djuraffären med alla hundbenen... och hundgodis i lösvikt... och ibland andra hundar. När vi lämnade hemmet satt katterna på rad vid sin matplats vid fönstret och beskådade avfärden med mycket talande ögon - "Var är maten? Mycket har vi sett här idag men till detta hör inte någon god mat.. Söla inte så förbenat! Snabba på!" Man har många krav på sig som matte.

Väl inne i butiken så började jag och affärsinnehavaren att prata om våra respektive hundar - alla företräden, alla klokheter och fadäser som man får vara med om som hundägare. Hon sneglade lite på Scilla med tvivel i sina ögon när jag stolt berättade om hur tuff min hund är i en del situationer när många andra hundar skulle backa, hon bryr sig inte ett dugg om stora maskiner, plötsliga smällar eller dylikt skröt jag. 

- Den där magra? sade hon med tvekan i rösten. "Hon är ju bara som ett snöre?!" Hon vände sig om för att fånga några fiskar på min dotters begäran.
- Jepp, fast nåt snöre är hon inte, hon är ju en ståtlig whippet! skyndade jag mid att säga till Scillas försvar.
- Mhm, tacka vet jag rotweiler, det är stadiga hundar det! Svärdbäraren smet undan, håven jagade runt hysteriskt i akvariet och rätt var det var så fick hon upp en! För att minnas priset på den så rev hon bort en liten lapp på akvariet, ett svagt "ritsch" hördes. Det var tydligen inte så svagt som vi människor trodde för i samma ögonblick som ljudet uppkom så kastade sig Scilla bakåt, kravlade iväg utmed golvet med svansen mellan benen... Där stod jag bevisligen med ett skrajsnöre till hund.



Mycket vill ha mer... Acana är fodret på kattmodet numera.


Fyra månader gammalt skrajsnöre. Här kan man se på formen att ett visst släktskap med snören föreligger...
 

.... men jag känner mig inte så hågad att skriva idag. Det känns lite ovant att det är så, orden brukar för det mesta flöda. Jag kom dock på den lysande iden att låta djuren stå för innehållet tillsammans med gamla foton ( hoppas kunna skaka fram några som inte visats här tidigare!) då kameran fortfarande dväljs någonstans i flyttkartongernas inre... Har nu alltså meddelat dem att det inte blir någon gelemat idag förrän de levererat tryckbart material. Det resulterar förmodligen i en revolt längre fram idag men vad gör väl det? Jag kan på goda grunder påstå att det endast är jag som är kapabel att öppna konservburkar så revolterandet lär nog komma av sig framåt klockan sex.

 RAPPORT FRÅN EN PROMENAD

-Här är det spännande minsann! Här luktar det okänd pojke, där luktar det långhårstax, där luktar det äckligt och här, precis bakom gräset, luktar det kattskit! UNDERBART! Fast matte är ju precis bakom så jag kan inte rulla mig... Hoppsan! Nu kommer det en hel flock med barn! Jag älskar dom allihop! Se så rara de är! Hur ska man egentligen kunna hälsa på alla när man sitter fast i kopplet, att matte inte tänker på det och släpper mig lös istället! Katterna stirrar verkligen ofint på mig just nu... jag tar å pussar dom också så kanske de blir glada igen! Titta, nu kommer en ny hundkompis! Åh, så kul!!! Det händer verkligen en massa skoj i vårat nya revir!


 RAPPORT FRÅN SAMMY

Lite läskigt är det. Vill inte riktigt erkänna det egentligen men nya "ute" är väldigt stort... har inte hittat någon ny toalett så jag bara MÅSTE gå in till kattlådan fastän matte fräser åt mig att gå ut istället! Fast nya platsen för matskålen är super! Jag kan sitta å kolla fåglar å grannkatter samtidigt som jag äter! Värsta största fönstret har man installerat åt mig! Det var fint tänkt av dom som byggde huset tycker jag. Jag brukar följa med matte när hon går ut med min hundkompis, tycker det är lite läskigt men jag brukar visa vägen hem så att inte en endaste i flocken går vilse. Ibland träffar vi på en massa barn, de springer i flock och väsnas väldigt mycket men jag vet att de gillar katter som klättrar i träd så då gör jag det! Synd att matte tog med brorsan hit till nya reviret bara...

 RAPPORT FRÅN STÅLIS

Störtlöjligt. Det är så man skäms när flocken ska ut på promenad! Brorsan är feg som tusan och hundkräket ska hälsa på ALLA vi möter. Ibland slickar hon faktiskt på mig och det är verkligen ohygieniskt så jag måste genast tvätta mig omsorgsfullt och när jag är klar SÅ HAR DE ANDRA GÅTT I FÖRVÄG!! Jag får då ropa högt och mycket för att de ska fatta att de måste vänta på mig! Fast det nya reviret är bra. Inomhus har jag två våningar så då är det lätt att hålla brorsan på avstånd. Han sitter på övervåningen och vräker i sig mat å glor på fåglar medan jag har undervåningen med två sängar och hela vardagsrummet... Ute har jag en väldig massa att hålla rätt på, bland annat granntaxen, den håller jag i herrans tukt och förmaning! Bäst av allt är att matte finns med i nya reviret! hon är så väldans praktisk att ha - hon öppnar matburkar och dörrar och så.. ibland... när man liksom... ja... ähum... vill ha klappar så finns hon där.

Nu ska ni få se några rara foton som Scillas gammelmatte Marie Sandberg har haft i sina gömmor! Det är Scilla som valp tillsammans med sin mor Tikka!








Ett litet exempel på några av alla de olika färger en whippet kan ha!




Och detta konstverk har min dotter Tintin förfärdigat på datorn! Hela familjen Uggla... Minus de fyrbenta... 

.... är inte svårt alls. Allt som krävs är en stor portion glömska och en varmvattenberedare. Det kan underlätta om det även finns en nyrenoverad toalett som stinker kattpiss. Om man nu är i besittning utav nämnda attribut så kan själva arbetet med ryktet börja.

Steg ett - Glöm totalt bort att du numera bor i markplan. Lev dig in i det förgångna där insynen i lägenheten på andra våningen var noll. Se nu till att ofta rätta till byxorna och försök att med rejäla grabbatag i grenen rätta till trosorna som verkar leva ett eget liv. Gör detta så ofta du vill under en halvtimme i köket medan halva gatan åker förbi fönstret på väg till sina arbeten.

Steg två - Låt nu den resterande halvan av grannbeståndet  gapande bevittna hur en oändlig ström av män iklädda arbetskläder ringer på hos dig och också blir insläppta en efter en. Männens avfärd ( var och en för sig) har en lätt anstrykning av depression, de mummlar något om halvtaskigt utfört jobb. Fastighetsskötaren kommer flera gånger under dagen, mot slutet nästan med tårar i ögonen..

Steg tre - När strömmen av män avtagit underlättar man enklast ryktesspridningen genom att upprepa steg ett.

(OBS! Som tur är så är mina katter helt oskyldiga till toaletteländet, stanken fanns innan de kom till Malmköping, det ska visst vara en grannkatt som vid ett tillfälle kommit in precis när toan var färdigrenoverad. Vi får förmodligen stå ut med ny renovering...)

... har jag upptäckt att jag har. Efter en framgångsrik flytt med många svettiga vänner så är vi nu på plats i Malmköping. Tack alla ni för all tid och allt slit! Vad vore världen utan goda vänner?! Jag är innerligt tacksam!! 

Här finns ju en väldig massa fler butiker än vad H-näs erbjöd så vi tog en lite sväng "på stan" med Scilla för att fönstershoppa lite, min dotter och jag. Vi traskade gatan fram, mötte folk och hundar på löpande band ( bland annat Svamphunden Sigge) och vi tittade noga i alla skyltfönster som  passerades. Scilla uppfattade så småningom att det tydligen var något speciellt med dessa inrättningar och hjälpte till efter bästa förmåga genom att trycka in den blå näsan varhelst hon kom åt. Hon drog ljudligt efter andan och fnös och snörvlade... Till hennes stora lycka så stod en dörr öppen in till "Pryl 7;an" där hon helt sonika klev in och hälsade på kunder och expedit, detta gav henne mersmak och nästa affärsdörr som stod öppen skuttade hon glatt in genom och upprepade vänlighetsbetygelserna. Till slut kom vi till en av ortens pizzerior, dörren stod återigen öppen och en överlycklig hund hoppade in i matparadiset... Vi har kommit fram till att det nog vore olämpligt med veckopeng till hunden, fast det är klart, ortens butiker skulle definitivt tjäna på det!

Katterna stortrivs och har änsålänge skött sig exemplarsikt! Där ser man att ens förväntningar ibland kommer på skam och tur är väl det!!

Jag har tyvärr inga foton på nya hemmet ännu - måste hitta kameran...



Bland det första som packades upp var den heliga bolibompadraken! Ett måste i varje whippets liv...

... är det just nu, alldeles på riktigt! Flytten är i full gång, imorgon bitti kommer några hjälpsamma människor och packar det sista och sedan ska vi bära in allt i hyrda släpkärror, för att strax därpå bära ut allting igen på ny adress. Det kommer säkert att gå väldigt bra och jag ser verkligen fram emot att komma iordning på nya adressen, det är verkligen en fin lägenhet. Allt som behövs är lite färg på väggarna - jag har svårt för kompakta massor av beige och grått så färghandlarn på orten lär bli överlycklig över mängden färg som jag, antar jag, måste betala för. Två val är redan klara - köket blir hysteriskt ärtgrönt med fondtapet föreställandes blommor och fåglar och vardagsrummet blir till min tonårssons oförställda förskräckelse rosa.

Nu har jag inte tid för detta skrivande längre, jag ville bara visa att jag lever och har hälsan! Ny lägesrapport kommer om några dagar, då kanske med lite foton. Vill inte lova för mycket, vis av tidigare erfarenhet vad gäller leta-efter-saker-man-vet-finns-i-ens-ägo-i-flyttkartongerna....

Scilla ska få bo hos bästisen Labradoren Ida över helgen, det blir lugnast för henne så tror jag. Katterna har fattat vad som är på gång - de har ju varit med förut - och de springer runt som små osaliga andar. Det brukar kunna bli lite jobbigt första veckorna innan de får gå ut igen, de för ett himla liv dag som natt och är oerhört krävande på många sätt å vis men till slut finner de ro! God natt gott folk!

ps. Har du inget att göra i helgen så är du varmt välkommen att assistera! Vi uppskattar särskilt starka armar och ett gott humör! ds.



Inte lätt att flytta på.... Varken katten Sammy eller gamla sekretären...



Stålis har en imponerande volym när han skriker, det kommer vi att påminnas om de följande veckorna!



Och Labradoren Ida får agera avlastningsfamilj åt Scillerillen... det brukar gå väldigt bra, iallafall enligt Scilla som raskt tar över Idas korg var gång vi åker dit!

... är det idag. En helt underbart skön, slapp tillställning utan några som helst krav. Har kollat på några bloggar och jobbat bara lite grann på boken, har också svarat på ett antal frågor som Flens kommun i all demokratisk välmening ställt samman för oss medborgare och nu skriver jag detta. Måste väl laga mat till barnen ikväll men annars så är det promenad och soffan som gäller. Jag tänker nämligen som så att mitt sinne varit så upptaget och stressat av detta med att ordna nytt boende och ordna med allt annat som behövs i en vanlig vardag så nu behövs en paus.

Det går bra med pausen hittills. Hur kan det komma sig då? Jo, nu är det klart - vi har fått en jättefin lägenhet i Malmköping! Det är ett radhus med fyra rum å kök i två plan, en uteplats vid entren och en på baksidan. Igår packade jag och min mor hela dagen, dottern packade sitt rum och katterna stirrade misstänksamt in genom fönstren. Flyttlasset går inom två veckor och det känns väldigt bra! Malmköping är ett trevligt ställe, pittoreskt med lite "gnosjöanda" tycker jag, det jäser nästan över av aktiva, engagerade människor och företag. Malmköping ligger också i Flens kommun så det är ingen längre sträcka flyttlasset behöver köras, ca två mil bara.

Scilla kommer nog nästan att känna sig som hemma. en gammal bekanting från Hälleforsnäs - Sigge Svamphund- flyttade till Malmköping för ca sex månader sedan och storfavoriten vad gäller hundpojkar, grannens storpudel, ska snart flytta dit han också! Åsså blir det ju fler tillfällen nu att "gå på stan" och glänsa som värsta snyggaste bruden liksom... Och ni vet väl att sådan matte, sådan hund?!



Vi var ju på hundläger i Malmköping i somras! Det var bla Sigge Svamphund med matte som ordnat det, här sitter de och väntar sin tur vid de olika balanshindren!



Här går Tyson igenom ett av hindren, det gällde att gå mycket sakta så att hunden verkligen fick tänka sig för och använda hela kroppen. Det låter lätt men det var förvånande att se hur många hundar som ville  "slarva" sig igenom och inte böja på kroppen! Scilla tyckte att jag var störtlöjlig som ville gå där...



Scilla älskar att umgås med andra hundar, hon är helt fantastisk att ha med sig, aldrig något krångel eller gruff!
Här är det en av de nya kompisarna på lägret - Kairi - som pausar hos Scilla!

Nästa inlägg hoppas jag att kunna visa några foton från nya lägeheten! Det lär bli "före" och "efter" för jag kommer att tapetsera om en hel del, nu är ALLT grått eller beige = inte min stil alls! Ha det gott tills nästa gång!

... så kommer en kort lägesrapport från sjukstugan! Eller före detta sjukstugan ska jag väl skriva för Eddie är idag nääästan feberfri, precis på gränsen bara! Men han är fortfarande väldigt trött efter hela tolv dagars feber! Vi andra hade nog den här förkylningen för några veckor sedan men vi klarade oss med "bara" en veckas feber.

Imorgon ska jag spana in en lägenhet i Malmköping och jag förutsätter att vi får den. Det går ju i princip att räkna ner med hjälp av timmar istället för veckor tills att huset rivs... eller vänta nu!!! Hoppsan, Flens bostad har ju hittat någon som vill hyra hela huset!! Så vi trogna hyresgäster slängs ut med motiveringen att huset ska rivas men sedan dyker invandrarverket upp och tror sig ha hittat en finfin lösning! Snacka om att jag fick ett rejält raseriutbrott när jag läste det i tidningen igår...

 Rektorn för Flens Kristna Skola( där min dotter går) skulle nog ha svimmat om han befunnit sig i närheten, eller kanske han skulle rusat fram i tron att han nu äntligen hittat någon att försöka frälsa?! Fast just då var jag inte särskilt mottaglig för Herrens ord, inte mottaglig alls faktiskt. Just då stod jag och övertygade omgivningen om att Hin Håle själv nu befunnits existera, faktiskt så pass nära som här i Flens kommun och att vissa bevis fanns att anföra i saken. Jag använde mig givetvis av en djup och stark röst som hördes vida omkring och jag var så inne i mitt anförande så att ingen skulle ha kunnat avbryta mig. Halleluja!!

Våra djur då? Nja, det har ju faktiskt varit lite fuktigt i luften så katterna vägrar gå ut och whippeten likaledes med motiveringen att tassarna blir våta. Fast när hon väl tvingats ut av mig så går det bra att springa och busa som vanligt. Fast inte lika länge... Katterna sitter i fönstret och tittar medlidsamt på kundkräket som tvingats ut, de klarar till och med av att vara sams en liten stund. Under vinterhalvåret förvandlas Stålis till innekatt, det är under största möda och mycken list som jag lyckas få ut honom en stund då och då. Sammy är det annat krut i, han vägrar att vara inne på nätterna hur kallt det än är.

Om bara några dagar är det exakt ett år sedan den första snön föll här hos oss, sedan låg den kvar hela vintern!!!



Det finns ju en del roliga saker man kan göra när snön ligger tjock...



Och visst är det vackert men...



... det här är ändå vad jag trivs bäst med!



Den här typen slipper man helst! Scilla och jag trivs mycket bättre med kompisen Rådjurssteken...



Häromdagen sprang hela rådjurssteksfamiljen upp bara tre meter bakom Scilla men hon tittade bara! Det fanns annat mycket mer spännande att nosa på. Bland annat lämningarna från en svampplockare som blivit nödig i skogen....



Sammy



Stålan



Scilla sex månader gammal.

Detta uttryck kan jag med mycket gott samvete ha som överskrift idag! Det brinner i knutarna vad det gäller att lösa detta med boendet... om några veckor startar rivningen av "vårat" hus och än så länge har det inte blivit någon bra lösning för oss. Men skam den som ger sig, jag har stor tilltro till att allt löser sig till det bästa! Fast det börjar kännas stressigt. Det verkar i dagsläget som om vi får fortsätta bo i lägenhet och om det de facto blir så så tänker jag mig att hyra en sommarstuga i närheten där vi kan njuta av trädgård under sommarhalvåret.

Finaste lillhussen är ordentligt sjuk, det har han varit ett bra tag nu och är idag inne på sitt tionde dygn med feber, flera läkarbesök har det hunnit bli för att kolla lungorna men som tur är så finns det inte tillstymmelse till lunginflammation. Han har en seg virusinfektion så det är bara att vänta ut eländet, inget pencillin hjälper och han är för övrigt allergisk mot det. Många, många filmer har passerat i revy för han har inte ork till annat än just tv-tittande. Scilla och Stålis turas om med att vara vårdare, ibland hjälps de åt och tar upp halva soffan till Eddies stora förtrytelse. Fast de fyrfota vårdarna tar inte illa upp, de förstår att han förmodligen yrar när han påpekar att han knappt får plats och stirrar förstående på honom innan de somnar om.

Jag njuter i fulla drag av den makalösa hösten! En klarblå hösthimmel som fond till gula björkar och orangeröda lönnar är en sann njutning för öga och själ!! Häromdagen var det så svalt på morgonen så att isen låg kvar när vi gick morgonpromenaden och Scilla fick ett gyllenne tillfälle att fälla upp parabolöronen och peta på isen med tassar och näsa! Till hennes stora förtjusning så gick isen sönder med roliga små ljud och hela pölen förvandlades strax till en sörja... Det var också skoj för då fanns det ju en mycket bra anledning till ett tokfnattrace på whippetvis... Då gick det undan ska jag säga!

Idag mötte vi terriern Ludde på morgonsvängen och som tur var så fanns kameran med! Så idag erbjuds alltså några foton på denna charmerande lilla gentleman! Det glädjer mig mycket för Ludde är på sin ålders höst nu och har ganska ont i benen vissa dagar så han finns kanske inte med oss så länge till. Han bestämmer allt på sina promenader vilket kan se ganska skojigt ut då han släpar med sin likaledes åldrade husse i rent svindlande hastigheter runt knutar och stigkrökar ( svindlande hastigheter för de två herrarna, vi andra yngre medmänniskor skulle inte ha samma problem) , ibland bestämmer han sig för att vila en stund och då gör han det, mitt på vägen i en kvart ungefär... Och absolut ingenting kan få terriern att ändra sig eller flytta på sig. Han är en stor personlighet precis som sin husse, möts vi så får jag vika en halvtimme till prat men det gör jag så gärna för den gamle rektorn har mycket skoj att berätta. Idag fick jag till exempel veta allt om den homosexuelle kantorns släktband i Dorothea, det ni!



En sann gentleman i terrierkostym!



Visst syns det att detta är en hund med stor pondus?



Vackert vackert...



Bättre omvårdnad än så här går inte att få. Tålmodigt ligger hon där timme efter timme och njuter i fulla drag av att det hela tiden finns någon i soffan. Precis så ska nog hundlivet vara enligt henne! Fast det är klart, ett å annat avbrott för spring i skogen är ju inte fel....

... i hjärteroten när ens rara små barn fäller en sån där kommentar som man som vuxen aldrig skulle komma på. Igår var det ett sådant tillfälle i min föräldrakarriär! Dottern Tintin sitter och pratar om ditt å datt i bilen. Plötsligt säger hon det - det raraste jag hört på länge!

-Mamma, du vet när det rycker så där konstigt i ögonlocket vad är det?

 Jag förklarar så pedagogiskt jag bara kan om muskler som får fnatt och nerver som spelar spratt.

-Mhm... fast när jag var liten så trodde jag att det var en liten älva som försökte hjälpa till när man var trött så att inte ögonen ramlade ihop. Det låter mycket gulligare, eller hur mamma?

Vad annat kan jag göra än hålla med av hela mitt hjärta?!



Här har älvan misslyckats totalt, båda prinsessorna sover gott. Scilla är precis ny i hemmet när bilden togs.

... finns att rapportera. Jo förresten, katterna har blivit riktiga antagonister! Det är bekymmersamt för jag vet inte alls hur jag ska lösa det. De försöker bokstavligen klösa ögonen ur varanndra och de lyckas nästan. Igår kom de hem alldeles blodiga och idag har jag försökt hålla isär dem, de får turas om att gå ut och väl inne är det varsitt rum som gäller. När de möts så ryker det hårtussar från båda två i en svindlande fart, de vrålar och fräser, kastar sig upp i fönstren och har sönder mina blomkrukor. Någon läsare som har erfarenhet av detta och kanske kan lämna några tips??

Annars kan jag bara säga att de av er som inte läste förra inlägget, gör det och kolla samtidigt in kommentaren!! Vilka morsor det finns !!! Underbart, tycker jag som gillar tuffa, påhittiga brudar... Nu är det fotodags!



Det här är änsålänge det enda fotot jag har från klubbmästerskapet i Whippetrace, prisutdelningen för tikarnas A-final, vann gjorde "Molly", tvåa "Gissa", trea "Scilla" och fyra "Märta-Maj".



Och när man har sprungit fort som vinden hela dagen så blir kroppen trött. Jag letade en lång stund efter Scilla och tyckte det var ganska underligt att hon inte stod att finna, vi bor trångt så det finns inte så många platser att välja på...till slut såg jag en blå näsa bland alla soffkuddar!!

Nu över till en liten bildkavalkad från en underbart skön promenad vi var på för några dagar sedan, vi styrde kosan ut på "spångarna" här i Hälleforsnäs...















Åsså några foton på några andra sötingar, nämligen ...



..min vackra dotter Tintinpå väg till skolan och skolfotografering, och sedan Krohmforländervalpen Fiffi som kom på besök!





Det var allt! Ha nu en underbar natt tillsammans, själv ska jag ta hand om ett barn med nästan fyrtio graders feber...