misscurlysue

... titt som tätt och det med all rätt, tycker hon själv! I en värld befolkad av en vanvettig labrador, andra katter( hennes egen avkomma, gudbevars), människor som inte fattar någonting och en mycket märklig köksoffa så anser hon att det krävs kraftuttryck för att styra saker o ting åt det mest lämpliga hållet. Häromdagen så antog hon utmaningen från en boxer som rymt hemifrån, det slutade med att kattan fräsandes och viftandes med tassarna tog skydd under bilen, förlåt- utsåg bilen till en strategisk utgångspunkt! i sina ,visade det sig, framgångsrika försök att skrämma den äckliga boxern till att anträda sin hemresa å det snaraste. Vi, den närmaste släkten, bävar nu inför vad hon anser sig ha dragit för slutsattser av detta. Fast egentligen så vet vi redan - all makt åt katten!!

Hon välkomnades in i våran intet ont anande familj för 14 år sedan. Liten och underbart söt blev hon genast utsedd till Douglas katt och döptes till Brunte. Hon fick flytta några år senare då Douglas blev pälsdjursallergiker( det är borta nu gudskelov...) till Morforna och där bor hon än idag. Dessa tidiga år i en barnfamilj har satt sina spår i den lilla, lilla kattan( hon är verkligen inte stor) hon formligen dyrkar barn! När Morfornas grannar har barnbesök så ställer hon sig vid dörren, kräver att genast få gå ut och sedan SPRINGER hon till barnen och är hela tiden mitt i smeten, mitt i leken. Hon spinner högt och stortrivs!

Men alla andra som finns här i världen får minsann se upp, detta är en katt med mycket speciella värderingar och hon ser till att ingen går okunnig om dessa, därav hennes nya namn Drottningen. Fast hon är samtidigt väldigt rar och gosig, när hon vill kela så klamrar hon sig fast med sylvassa klor i axlarna eller bröstet på den arma människan som är utsedd till förste klappare och sedan gosas det ordenligt och kärleksfullt. Som minne av stunden så lämnar hon en mängd katthår som är helt hopplösa att få bort.

Sina söner håller hon i ett skräckvälde utan dess like - hon har tydliga borderlinedrag - och de sitter titt som tätt och funderar noga igenom vad som just hänt. Jag kan förstå dem - tänk er själva följande scenario som utspelades för några veckor sedan; 
Drottningen har varit ute på jakt, en mycket lyckad sådan och en mus hänger i Hennes Höghets mungipa. Hon går in i sitt hem trots att någon människa står och påstår att hon inte får ta med maten in, hon får se en av sina ohängda avkommor( jag tror det var KATT MED STORA BOKSTÄVER och nej, det är inte jag som döpt honom) och tänker då att lite moderlig ompyssling är på sin plats. Dessutom så är hon ju proppmätt själv... Nåväl, hon går fram till KATT MED STORA BOKSTÄVER och lägger med bytet framför honom. Han ser allmänt förvirrad ut, har inte morsan fattat att han kan fånga maten själv sedan flera år tillbaka? Han veknar dock när hon slickar hans panna så fint och börjar undersöka mellanmålet. Drottningen ser nöjd ut, allt är frid och fröjd ända tills Drottningen tar ett kliv framåt och fräser högt rakt in i hans öra. Den arma KATT MED STORA BOKSTÄVER sitter nu som så många gånger förr helt förvirrad, funderar en stund och kommer sedan fram till att den musen får minsann ligga orörd.

Hon är rolig...och knepig...och charmig. Våran Drottning.