misscurlysue

... och gamla gummor oxå för den delen. Deras uppenbarelser kan luras! Små krokiga damer i gamla slitna kappor som ser ut som själva sinnebilden för en dvärgpudelägare kan stanna och stirra på Scilla en stund och sedan utbrista -" Oh så vacker hon är!! Så roligt att faktiskt SE hunden! Alla ska ju ha såna där små lurviga nuförtiden!" När man sedan träffar dem i affären nästa dag så ber de om hjälp att plocka ner någon vara eller läsa något smått och otydligt. Om man gör dem till viljes så kan man ha turen att få höra något spännande från svunna tider. Eller hur det var på vårdcentralen i förrgår. På detta vis har jag bland annat lärt mig vilka hus som var de första med vattenklosett här i Hälleforsnäs!!

Igår var jag med om ett sådant tillfälle. Skulle ut på kort sväng med Scilla och träffade på Ludde med husse, hussen är en mycket trevlig man som gärna pratar bort en stund och han hade nu träffat på en annan äldre herre som var ny för mig. Det var oxå en hundägare så jag stannade till så att Scilla fick göra sig en ny bekantskap, en jack russelterrier som hoppade som en studsboll av glädje när vi kom. Samtalet var i full gång herrarna emellan och handlade om gikt. Scilla släpptes och hon rusade som bara en busig whippet kan. -"Oj så spänstig hon är!" utropade den nye herrn, hans hund höll på och storspelet när denna unga hunddam rusade runt mitt framför nosen på honom. Ludde vände ryggen åt spektaklet och satte sig att fundera över något viktigt i en snödriva.

 Samtalet gick vidare. Nu var han på besök hos sin dotter i Solna, han blev dålig och uppsökte läkare som skrev ut fel medicin. På semestern samma år befann han sig i Växjö -"Oj så hon springer!" och blev där tvungen att uppsöka ortens vårdcentral för recept till hostmedicin. I Malmö var det en kvinnlig läkare( fast en mycket duktig sådan) som undersökte -"Jösses så hon springer!" hans rygg och snuvig var han oxå. 

Här försökte Luddes husse stoppa svadan av elände som tydligen följt i den andres fotspår genom ett hurtigt inlägg av helt annan natur men ödet ville annorlunda. -" Nu gick det illa!" vrålade den andre herrn och spanade mot berghällen bakom oss. Scilla hade kraschlandat och såg omtumlad, men oskadd ut. Jack russeln höll på å slå knut på sig själv i sin iver att komma till henne, jag låter det vara osagt om han ville hjälpa en jungfru i nöd eller deflorera henne. Nu drog sig mannen till minnes hur han som ung hockeyspelare i Härnösand åkt på liknande smällar och efter en sådan fått uppsöka en läkare från Polen.. Fast jag måste erkänna att både jag och Luddes husse gav upp ungefär där och vi sade båda artigt att -"Ojoj vad tiden går, nu står maten på bordet! Adjö adjö!!"

 En annan bekantskap är en äldre man som bryter starkt på finska. Han ser mycket barsk ut och runt honom svävar den omissigenkännliga doften av alkohol. Häromdagen träffade vi på honom, det var första gången han såg Scilla och han blev alldeles hänförd! -"FIN HUND DU HAR" vrålade han fram-"SNYGG OCH VACKER!!" förtydligade han och sedan berättade han hur han som ung ofta hjälpt sin äldre bror som var veterinär i Haparanda. Hans distrikt sträckte sig ända till Karesuando och det hände ibland att djurägare ringde mitt i natten och behövde hjälp fort som tusan med någon ko. Upp å hoppa, in i bilen, köra 40 mil, hjälpa kossan och sedan åka hem igen. Då behövde storebror en co-driver( fyndigt va?) för det blev jobbigt att köra själv. Han avslutade sin berättelse med -" SÅ JAG KAN MYCKET OM DJUR, BROR MIN HAR LÄRT MIG. FAST KANSKE INTE ...NEJ JAG KAN INGET ALLS. FIN HUND!!" Så traskade han vidare.

Det finns guldkorn att lyssna på om man bara ger sig tid att stanna till och prata en stund.

För att hedra den gamle finlandsvenske mannen så visas här en detaljstudie av ena väggen på Åbo slott. Visst är det vackert?



Åsså en bild på den vackra hunden, här ca 6 mån gammal. 

Idag så ska diverse olika ämnen avhandlas på denna blogg. Småsaker som jag helt enkelt glömt att skriva om tidigare...

- Bolibompadraken har varit på rymmen. Som tur var så upptäcktes detta av våran skarpögda hundvän och den arma draken fick lida pin i en hel vecka som straff. Den har skakats, gnagts, trampats och blängts på. Drakens frånvaro upptäcktes då hela familjen( eller flocken, beroende på vem man frågar) satt i soffan och lyssnade på all skönsång på melodifestivalen. Adam Alsing satt ju med i rutan och kommenterade och bakom honom var draken!! Ett barn( får man misstänka, personen skymdes av Alsing) såg på någon monitor att draken syntes i rutan och viftade och hoppade med väldig intensitet. När Scilla fick syn på detta blev hon mäkta upprörd, hon stirrade en mycket lång stund, sedan rusade hon ut i köket och hämtade sin älskade drake och utsatte den för de mest omilda handlingar. Hon släppte den knappt ur sikte på en hel vecka...

-  Att vi har världens bästa hund vet vi ju redan... Hemma hos en god vän fick hon för första gången i sitt liv träffa en liten bebis. Eller kanske ska man säga småbarn, 9 mån gammal var den söta lilla flickan som genast började undersöka Scilla och dregla på henne. Scilla fullkomligt lyste av kärlek och pussade den lilla, hon sa inte ett knyst när de små händerna tog tag i nacken så att flickan kunde resa sig.. Puss puss och svansvift var det enda den lyckliga hunden presterade. Efter ett tag så skulle den lilla dricka vatten ur en nappflaska, hon viftade och skakade flaskan flitigt och det stänkte ut lite vatten då och då. Då suckade Scilla tungt och slickade i sig vattnet, den lilla skrattade gott... Proceduren upprepades ganska många gånger. Underbart att se!

- Ankelhöga stövlar av naturgummi har inhandlats då det börjar bli blött om fötterna på promenaderna. De är grymt sköna!!

- Det uppdagades ganska snabbt att just ankelhöga stövlar är grymt opraktiska att överhuvudtaget använda vid väta eller när stråk av djup snö ska passeras. Måste alltså köpa ett par höga oxå...

- För en tid sedan skrev jag om terriern Ludde som inte mådde så bra. Hans rara husse var så oändligt orolig att Ludde gjort sitt i det här jordelivet men det är segt virke i terriers! Ludde mår förhållandvis bra nu och ses vandra runt som vanligt med husse i släptåg. Det känns gott att se dem!!

Nu över till ett antal stilstudier i sovställningar. Whippets är bra på att inta de mest underliga positioner...



Det här är från första veckan Scilla bodde hos oss. Kanske ingen ovanlig sovposition men detta är ett bildbevis på hur viktig bolibompadraken är...





Jaaa... Detta är en whippetvalp i djupaste sömn. Hon har lagt sig ovanpå ryggstödskuddarna och liksom halvsitter.. eller halvligger... Mycket populär ställning de första månaderna. Nu är hon för tung.



En ställning som säkert fler whippetägare känner igen! Så här kan Scilla sova länge länge, hon gapar gärna när hon sover och här har en av baktassarna halkat in i munnen.



Här hävdar Scilla bestämt att hon behöver HELA madrassen själv. Bästisen Ida är något konfunderad...det är ju hennes madrass, kan inte den där magra hunden åka hem nu? En stund senare ligger de och snarkar så gott tillsammans! Och snarka, det är precis vad jag ska göra nu! God natt!! 

... Scilla har är pusstungan brukar vi lite skämtsamt säga härhemma. Det ligger mycket sanning i det och vi är väldigt glada över att våran vackra hund är en sådan veritabel pussgurka! När det kommer vänner på besök så viftas svansen nästan ur led, bakdelen lyfter nästan som på en helikopter och pussarna delas frikostigt ut till alla. Hon är helt underbar våran Scillerill - räserråtta - fladdermusöra - prinsesshund - bulken - mattes vackra ... Kärt barn har många namn och det där är bara några!!


Alla sjuklingar i familjen tas väl omhand av Scilla, här är det lillhusse som blir ompysslad.



 

Idag har jag och min rara hund sökt efter vårtecken, dels för att pigga upp oss lite, dels för att kunna sprida glädjande utrop till er andra. Detta idoga sökandes största resultat blev ett antal bilder då jag för en gångs skull kom ihåg kameran. Några små vårtecken dök oxå upp utmed vår väg men mest var där snö snö snö... Katterna stannade hemma, de är sura på mig då jag begått den oförlåtliga synden att köpa fel gelemat. Scilla har erbjudit sig att äta upp den i deras ställe... Nu till alla fina bilder från dagens strapatser, njut nu av den blanka, blåa pälsen... Visst är hon vacker?!


På spaning efter vårtecken...


... här nere kanske det döljer sig något? Kanske det går att ÄTA?


Njaa, det enda som minner om våren här vid Bruksdammen är att isen sjunger med dov och mystisk stämma, en sång om förestående islossning?


Men se här då, ett riktigt vårtecken till slut! Kära hundägare, det som gömms i snö kommer fram i tö...


Fina pinnar som gömt sig i snön hela långa vintern kan nu åter njuta av att bäras och tuggas på av en whippet som sedan kärleksfullt sväljer ner varenda liten flisa...


Fröken Fladdermusöra har fått syn på två tanter som är ute å går stavgång. Varför måste en del människor gå med pinnar som man inte får leka med???



Nej, jag vet inte var det andra örat är. Måste jag verkligen bry mig om sånt? Kan du inte bara gömma lite godis åt mig?? SNÄÄÄLLLAAA...


Klart matte kan det!

... i tid till min födelsedag den 27 mars så ska jag sprida diverse underbara blomsterbilder ut på nätet i hopp om att det ska hjälpa våren på traven. Kanske är hoppet fåfängt men skam den som ger sig! Tidigare idag talade jag med en mycket kär väninna som bor i Göteborg, vi råkar fylla år samma dag och jag berättade om min önskan att få se tussilago vid vägkanten lagom till bemärkelsedagen. Hon häcklade mig något ( jodå, det gjorde du minsann!) och skrävlade vilt om hur den enda snön som överhuvudtaget fanns kvar  i Götet låg i en liten, liten hög på skolgården där hon arbetar. För att bli kvitt denna fossil av den gångna vintern så har hon hetsat alla barnen på fritids medelst vadslagning om vilket datum den är ett minne blott. Barnen har i sin iver att vinna börjat hacka sönder det lilla isberget i syfte att eliminera det totalt inom bara några få dygn, allt medan personalen står inomhus och gnuggar händerna i ren förtjusning.

När jag ser ut genom fönstret här hemma så inser jag det hopplösa i  att hacka bort resterna av vintern på våra breddgrader. På vissa ställen tittar barmarken fram men på andra plättar ligger snön fortfarande så djup att Scilla med största möda tar sig fram, hon hasar, skuttar, glider, kliver med höga kliv, kör ner nosen... Fast att våren är på väg råder det ingen tvekan om, ett mycket säkert vårtecken dök upp häromdagen - katten Stålis ville följa med på promenad!! Han har förvägrat oss denna ynnest hela vintern men nu är det tydligen dags igen för alla  stolligheter som katterna har för sig på promenaderna. Det ser vi fram emot, Scilla och jag, för det finns inte mycket som slår busiga katter!! Bättre skrattpiller får man leta efter och jag lovar att försöka filma någon föreställning och lägga ut här för allmänt beskådande...

Och nu gott folk så börjar fördrivningen... ett ... tu... tre!!!


Just den här pionen var faktiskt betydligt större än en mattallrik.


Prinsessmatten njuter...



Kan inte hjälpa det, pioner är en absolut favorit!! Jag älskar de klotrunda knopparna som sedan förvandlas till allt detta!! En bild till behövs nog innan snön ger upp..



Mitt i blomsterhavet står den vackraste av alla blommor!! Min lilla ros till dotter!
När jag vaknar imorgon bitti så kan det omöjligt finnas någon snö kvar!! JIPPIIIIEE!!!!

... får det bli idag. Jag syftar nu på bloggen, inte mitt skrala singelliv. Har under helgen anfäktats av ohälsa, en enveten magsjuka har härjat i min kropp men nu är allt ok igen och det finns massor att göra! Bland annat gå en rejäl långpromenad med en suktande hund som bara fått korta svängar hela helgen. Och apropå långpromenad så är det från en sådan jag ska visa några bilder idag i en sann hembygdslojal kavalkad!! Här i Hälleforsnäs finns inte så mycket om man jämför med andra ställen men något som finns i överflöd är fina promenadvägar. Bilderna är från i höstas när hela familjen gick en sväng på sörmlandsledens handikappanpassade slinga som allmänt går under benämningen "spångarna", svängen är väldigt populär här och vi Hälleforsnäsare är mycket stolta över den. Kom gärna och hälsa på så kan vi gå en sväng!! Gott fikabröd kan ordnas utan några som helst protester...

... så har vi "Bulken". Bulkens personlighet är ljus och god, kärleken formligen strömmar ur Bulken när den pussas eller lägger sig att sova bredvid någon annan i flocken. Bulkens smeknamn kommer sig av att hon liksom fyller ut tomrum och lagrar saker i sin mage. Saker som vi andra vanliga dödliga aldrig skulle komma på tanken att stoppa in i våra kroppar. På så vis gör hon oss alla en tjänst eftersom vi då slipper stoppa i oss allt som kommer i våran väg. Som sagt, Bulken är god, hon räddar oss alla från daglig magknip.

Idag upptäckte Bulken ett tidigare okänt smultronställe i den svenska urskogen här i Hälleforsnäs nämligen älgarnas toalett uppe på bergsknallarna. Hon stannade till i några sekunder medan hon häpnade över alla godsaker som liksom låg på rad... Man kunde tydligt se på henne att det krävdes lite tankemöda för att lista ut snabbast möjliga sätt för intag av läckerheterna. Ganska snart utarbetades en strategi som omedelbart sattes på prov.

-"Det måste gå om jag gör så här!!" tänkte hon och satte iväg i en väldig fart. Hon öppnade munnen på vid gavel och sänkte ner huvudet mot marken, det var tydligen inte det lättaste att springa så för benen spretade åt alla håll hela tiden. Trots benspretet lyckades Bulken hålla en väldig fart och all skit i hennes väg åkte in i den ständigt öppna munnen. Munnen stängdes icke förrän den var full och då bara en kort sekund för att svälja, sedan sprang hon med öppen mun ner mot marken igen. Det blev en lång rand genom skogarnas konungs avträde.

Jag är så oändligt tacksam över att hundars saliv ständigt kommer i nya floder, annars skulle det inte kännas riktigt hygieniskt när Bulken vill pussas.



Bulken som  valp, på spaning efter godsaker som flytt.



Bulken och prinsessmatten har hittat något spännande. Går det att äta?
Och till slut, för att få er alla att längta lite till efter våren och sommaren, några bilder från Julita. Deras pionträdgård är FANTASTISK när den blommar.







Det är min underbara pojke( den minsta av dom) som tagit alla de här fina sommarbilderna. ÅÅÅ så jag längtar till värmen!! KOM LJUVA SOMMAR KOM!!