Den magra labradoren 2010-11-11

En av anledningarna till att det blev just en whippet som fick bo hos oss var att det är en ras som, precis som jag, tycker att promenader i blask och regn och blåst hör till de saker man helst undviker. En kort promenad för att hunden inte lärt sig nyttja toaletten inomhus är vad som behövs enligt rasstandarden.

 Nåväl, det hela började mycket lovande för några dagar efter att Scilla kommit till oss så visade hon tydligt vad hon tyckte om nämnda väderlek. Vi skulle ut på väldigt kort promenad i regn och rusk. När vi gått en bit så känner jag något som trycker mot mitt ben. Jag går några steg till men trycket finns kvar och jag tittar ner medan jag traskar vidare. Det är Scilla som hittat ett mycket bra sätt att slippa få regn i ögonen!! Hon blundar så hårt att ögonen blivit till russin, alldeles skrynklig är hon, och nosen har hon tryckt in i mitt lår, på så vis vet hon vart vi ska gå!! Jag tar några kliv till åt sidan och hon hänger med med russinögon och intryckt nos!! I det ögonblicket förstår jag att det kommer att bli många whippets i hemmet.

Säg dock den lycka som varar. I och med att Scilla fick sig en bästis så förändrades hela kittet. Hennes bästis och nya idol är mina föräldrars labradortik Ida och som ni säkert vet så är labradorer oerhört positivt inställda till allt som har med vatten att göra oavsett vilken temperatur det för tillfället råkar vara. Ida har med största nit och redbarhet erbjudit Scilla en vidareutbildning till vattenhund och Scilla har nappat, så att säga. I gengäld har Scilla tränat upp Idas snabbhet så att mina föräldrar nu är stolta ägare till södermanlands snabbaste labrador.

De två väninnorna springer genom vattenpölar, har dragkamp om fina pinnar mitt i de värsta lerpölarna, ligger i det våta gräset och äter ruttna päron och springer fort fort och tvärnitar så att de glider i leran. Detta innebär att jag numera får gå långa promenader även i dåligt väder tillsammans med en hund som är helt exalterad över alla möjligheter som döljer sig i minsta vattenblänk. För att inte tala om när vattnet förvandlats till SNÖ!!! Vilka möjligheter!! Man kan åka kana på magen, man kan skutta med spretiga ben, man kan gräva fort som tusan...

 Jag kan intyga att det inte är helt enkelt att gå lugna promenader just nu med all snö överallt men hennes ben verkar fungera alldeles utmärkt så hon har faktiskt fått springa fem minuter i snön.VILKEN LYCKA!! VILKEN FART!! VILKEN VACKER HUND!! Det blir nog många whippar ändå....

Kommentarer
Postat av: Perla

Kul att du mår bättre, syrran!



Håller med dig om att snö är helt fantastiskt - man kan också jaga snöflingor och försöka äta upp så många som möjligt så snabbt som möjligt - har du prova det? Ett hett tips - se bara upp för lyktstolpar, brevlådor, katter och annat trams som kan komma i vägen under jakten...



Stor slick från Perla!

2010-11-16 @ 21:40:09
URL: http://springpearl.blogg.se/
Postat av: Tintin uggla

Ja!Så är vår hund korkad.

2010-12-26 @ 12:10:16
URL: http://misscurlysue.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0