misscurlysue

Så har vi då klarat av ytterligare en promenad i skogen. Det kan tyckas att det inte borde vara något att hurra för och egentligen kan jag nog hålla med. Man sätter på halsband och koppel, går ut genom dörren, riktar in stegen mot skogen och på lämplig plats släpper man sin hund lös en stund och går sedan hem. Hunden är då givetvis med tillbaka hem...

 Eller så kan man göra så här; halsband och koppel på och ut genom dörren. Där ser Scilla genast sin "skattgömma"( hon får lägga alla fina pinnar, kottar och övriga dyrgripar på en särskild plats) och gör ett enormt känguruhopp ända fram dit. Hon letar glatt snörvlandes fram favoriten, en lååång barkslamsa och börjar skaka den ordentligt. När hon gör så så blir den till en piska, och den piskar till hennes rumpa gång på gång. Hennes blickar säger mig att hon misstänker att det är jag som ställer till med eländet, hon blänger ordentligt på mig innan det är dags att gå vidare mot skogen. Vi kommer in på stigen, jag släpper henne( jag har tränat grymt mycket inkallning ska ni veta) och njuter i fulla drag av skogsdofter och sol...

Då hör jag hur det dundrar av tassar i marken, fort går det!! Scilla står framför mig och spanar efter det vindsnabba, jag spanar också. Det är katten Sammy!! Som en furie tar han sig fram bland löv och pinnar! "SKOJ!!" tänker Scilla och lägger in högsta busväxeln, de springer fort fort tillsammans och det prasslar så underbart! De två brukar ju busa i skogen men idag var det något alldeles extra. De rusar omkring, fram och tillbaka medan jag traskar vidare och muttrar "tusan att jag glömde kameran..." Katten klättrar i träd, han hoppar på Scilla när hon far förbi, han springer ikapp med henne medan Scilla mest rusar runt som en tok med olika pinnar och kottar i munnen. De har verkligen vansinnigt roligt ihop! Jag skrattar gott åt deras upptåg. Det är verkligen fantastiskt med djur i hemmet!

Vi går upp på berghällen( eller rättare sagt jag går, de rusar) och njuter av naturen när den är som bäst. Solen lyser och Scilla är så makalöst vacker med glansig päls! När det så är dags att gå hem igen så kommer nästa fyrfoting! Han har smygit efter oss hela vägen och nu tänker han också leka. Stålis kastar sig in allt det roliga och Scilla och Sammy får nu förnyade krafter att fortsätta! Det är katter överallt, högt och lågt och en tokrolig hund som är i sitt esse! I mitten sitter jag och gapskrattar!

Då kommer en äldre man knallandes, han bor nästgårds och vi har träffat på honom emellanåt på promenaderna. Jag har aldrig sett honom le och han tycker att ett litet muttrande är allt som behövs när man hälsar. Det syns tydligt vad han tycker om att möta en hund i skogen( inte trevligt), Scilla har inte tid att hälsa så hon springer förbi honom på betryggande avstånd. Han stannar till, förmodligen för att framföra vissa klagomål när han får syn på katterna. Ögonbrynen åker upp ett snäpp när hunden blir jagad några meter av Stålis. Sammy väntar bakom en sten, kastar sig fram och klamrar sig fast på Scilla och får sig en kort ridtur. Jag kan inte låta bli att skratta högt. -"Det var som fan" sa gubben och gick sin väg. Jag tror faktiskt att det frustande ljudet han presterade var ett skratt.