misscurlysue

...på sin frånvaro. Denna enkla sanning har jag idag påmints om då Sammy på morgonkvisten sågs inmundiga en ekorre. Detta gjordes med stor koncentration och stolthet i blick. Jag blev ledsen då jag förstod att det förmodligen var samma ekorre som med dödsförakt brukade kasta sig utför klippan utanför köksfönstret för att sedan förflytta sig medelst pantersprång till andra skogsdungen. Han( ja, jag tror att det var en han, det känns så) brukade också skälla ut Scilla och mig om vi gick förbi hans träd, utskällningen skedde i falsett så som det anstår en "korre" av rang, och fick som resultat att Scilla stod på bakbenen och stirrade upp i trädet med öronen på skaft. Till Sammys försvar skall det sägas att han bara gjort vad han är menad att göra. Det kan inte ha varit lätt att få tag på den måltiden förstår jag.

Förutom denna rapport om nyanlända till dödsriket så vill jag berätta att snart är löpet slut... bara någon dag till... sen blir det rejsa av!! Nästa vecka hoppas jag att vi kan åka till träningen och sedan är det förhoppningsvis inte alltför långt kvar till första tävlingen!! Bäva månde alla räserwhippets!!



Turligt nog så lyckades jag få ett foto på "korremannen" för bara några dagar sedan när han sprang som vinden till andra skogsdungen! 



Viktiga saker märks på sin frånvaro....



Den viktiga Sammy är på plats. Visst blir hela möbeln ännu vackrare så?!