misscurlysue

... på att Stålis är mjuk som en mashmallow på insidan. Jodå,  jag kom på honom minsann! Den stålhårda ytan, de bestämda blickarna, hans tankar som hörs, det är bara en image han odlat flitigt. En image som är långt från sanningen. Fast jag har inte hjärta att avslöja vad jag nu vet för honom, att han är en mjukis, en kärleksfull liten krabat. De gånger han råkat visa sitt riktiga jag för mig tidigare har han raskt slätat över misstaget med en klo eller ett vrål efter mat. 

Jag minns när han mötte Scillas bästis Ida för första gången, vilken styrkedemostration han visade upp! Tänk er följande; Labradoren Ida spankulerar omkring i en för henne helt ny miljö som hon funnit vara mycket roande då en katt( Sammy) blev så rädd när hon visade sig så att han hoppade upp på en gardinstång och sedan sprang vertikalt på väggen till nästa gardinstång, sedan till nästa och nästa igen! Detta fann Ida så upphettsande att hon presterade en rivstart med kloräls på furugolvet och för några sekunder var det ganska tumultartat i hemmet. Men skoj. För hunden iallafall. Nu gick hon i godan ro och letade efter nya äventyr. Då kommer Stålis in i rummet, gör en snabb analys av läget och finner till sin stora förvåning en hund i sitt hem.

 "Vad ska man med en sån till?" tänkte han säkert och kom sedan på att han måste visa vem som är herre på täppan. Han hoppar upp på en stol och spänner en mycket svart blick i hunden. Stackars Ida vet inte riktigt vart hon ska ta vägen... Stålis höjer då sin tass, spärrar ut den så mycket det bara går med klorna framme, han släpper Ida med blicken och stirrar nu på sin utspärrade tass, vänder lite på den och sätter sakta ner den mot stolsdynan, kör ner klorna i dynan och drar uppåt så mycket han kan. Nu spänner han ögonen i Ida igen för någon sekund, drar in klorna och rullar ihop sig för att sova. Stackars Ida vände och gick ut ur rummet. Ingen av oss klandrade henne för bristande mod, det var uppenbart för oss alla vad som skulle hända om hon gick över gränsen som Stålis satt upp.

Men som sagt, en mjukis är han ändå... Om jag inte hörs av på några dagar nu så är det risk för att Stålis har fått reda på publiceringen av bildbeviset och en räddningsaktion kan var nödvändig...



Ord är överflödigt...

Och nu över till en liten bildkavalkad från dagens promenad med Scilla. Allt från vackra harsyrablommor till vingliga broar och rådjursteken... Fast viktigast av allt- gräsklipparen är på g = gott, färskt gräs till hunden!!!