misscurlysue

Nu kommer då den utlovade dokumentationen av Scillas äventyr- först hos hundvakten sedan vidare till veterinären och till sist de ytterst stillsamma promenaderna hemmavid. Det sistnämda är något katterna har mycket svårt att begripa, en hundkompis som inte springer?! "Köp en ny" tycks de tänka,-"aldrig i livet!" svarar jag. De ser mig då djupt i ögonen, suckar och bestämmer sig för att ytterligare en gång ha fördragsamhet med den oföretagsamma matten.

Det var i måndags som det hände. Jag skulle först på möte med mina kollegor och sedan skulle jag raskt till doktorn med äldsta sonen. Han har en längre period lidit av migrän, yrsel och illamående och nu ska det utredas. Då jag förstod att det skulle bli livat värre och ta lång tid hos läkarn( blodprov skulle tas..) så lämnades Scilla hos goda vänner tidigt på morgonen. Hon har varit på besök hos dom många gånger och det finns oxå en lekkamrat vid namn Gåva så tiden skulle nog gå fort för henne trodde jag. Väl inne hos doktorn så stänger jag av mobilen och den förblir avstängd flera timmar då sonen , precis som jag misstänkt, absolut ICKE tänker samarbeta. När mobilen sätts igång så kommer samtalet som vände uppochner på tillvaron en stund....

-"Scilla har brutit benet!" ylar hundvakten fullkomligt förkrossad. Bit för bit nystas det hela upp, det är inte helt enkelt då jag blir lite chockad och hon naturligtvis är jätteledsen. Till slut utkristalliseras vad som hänt och så här var det- Scilla och Gåva( stor korsning mellan labbe, tervueren, sheltie, doberman och ganska överviktig) latar sig på köksgolvet när dörren öppnas av en besökare som ju givetvis måste hälsas välkommen på alla möjliga hundsätt. Ytterdörren står öppen och hundarna springer ut. Besökaren tänker inte mer på det och går in och stänger dörren bakom sig. Scilla upptäcker rätt snart att ingen tänker stoppa henne vid tomtgränsen och ger sig glad i hågen ut på äventyr i samhället, Gåva som kan gränsen stannar hemma. När det uppdagas att en hund saknas så blir det ett väldigt spring och ropande, och Scilla som vet att det ibland finns godis när man kommer fort sätter full fart på tassarna. Hon kommer från landsvägen( jag ryser...) och det går undan...

Gåva ser nu att hon har en uppgift att fylla mitt i denna kalabalik, hon beräknar avstånd och hastighet och placerar sig med beslutsam min mitt i den beräknade anloppsbanan( hon har gjort så förr..) och spänner sig inför smällen....och det smäller rejält. Ett högt klonkande ljud följs av Scillas vrål och skrik, hon drar upp vänster bak och skakar som ett asplöv. Två timmar senare vill hon fortfarande inte stödja på benet, skakar och gnyr. Det är nu jag får samtalet och jag åker genast dit. Väl framme kan jag konstatera att benet är helt och tassen ok, problemet verkar sitta högre upp i höften eller bäckenet. Letandet efter en veterinär tar sin början och det blir givetvis ett besök hos en sådan.

Hvarsta veterinärklinik i Eskilstuna får den stora äran att ha Scilla som patient och det konstateras att hon har fått en rejäl muskelbristnig vid höften, det kan eventuellt vara en spricka i bäckenet men det hålls för mindre troligt. Hursomhelst så är det samma behandling nämligen de i början nämda stillsamma promenaderna och smärtstillande piller som smakar lever. Vi aktiverar henne så gott det går med hjärngympa( bortkastad tid enligt katterna) och massor med kel... Det märks att hon har ont men det hon lider mest av är att hon inte kan hoppa upp i lillhusses säng själv. Då ser ögonen så ledsna ut så att våra hjärtan smälter och vi lyfter upp henne, hon gräver ner sig och sover tungt, en läkande sömn...