misscurlysue

.... kan ibland vara  en riktig utmaning. Eller flera riktiga utmaningar just idag, om man ska vara nogräknad. Först av allt skulle jag få mig själv och tre motsträviga barn till Flens bowlinghall en bestämd tid och sedan skulle nämnda bowlinghall utnyttjas flitigt av oss fyra och "morforna"( det är mormor och morfar som dottern dragit ihop till ett namn, ett mycket bra sådant tycker vi) i en inbördes och som det visade sig, ojämn turnering. Nästa utmaning var att få dottern positivt inställd till att spela bowling, jag lockade med möjligheten att få bättre poäng än mig och fick som svar att det var inte det minsta svårt då hon tydligt mindes att mitt personbästa var 47 poäng på en serie.  Detta fick tonårssonen att vakna till och ställa diverse frågor om genetik och nedärvningsfrekvens, han sade sig vara missnöjd med arvsanlagen vad det gällde just bowling och undrade om det inte var lika så bra att han avvek från platsen för att istället handla godis. Det fick han inte.

Jag kämpade länge och tappert och lyckades förbättra mitt personbästa till hela 78 poäng!! Jag är stolt som en tupp och vägrar nedslås av det faktum att jag kom sist igen.

Sedan skulle ett barn skjutsas dit, ett annat hit och det tredje skulle med hem och dessutom ha en kompis med, jag kom ihåg alltihop och alla barn är där de ska. Dottern har imponerat stort på pappan i det hem hon befinner sig i just för dagen, jag fick ett mms med bild- och filmbevis på att ungen skurar deras köksgolv!!!??? Det har hon aldrig gjort hemma... Man upphör aldrig att förvånas...

Scilla och jag träffade på ett par bekanta på vår långpromenad idag. Vi har lärt känna varandra då vi träffas i skogen titt som tätt. Det är en äldre gentleman och hans cairnterrier Ludde och de personifierar uttrycket "sådan herre sådan hund"! De passar så makalöst bra ihop! Han är en gammal rektor med väldigt röd näsa och är en helt underbar människa!! Ludde har bott hos honom i fyra år nu, han var hela åtta år innan han flyttade dit och var ganska vanskött innan dess. Ludde är mycket bestämd och om han ser någon han vill hälsa på så går han helt sonika dit med husse hängandes bakefter. De strosar runt i kvarteren, pratar med folk och sprider trevnad omkring sig. Ludde orkar inte leka med Scilla men han ska absolut hälsa och viftar på svansen hela tiden.

Men idag så var det uppenbart att något var på tok, Ludde såg inte så munter ut och gick väldigt långsamt. Hans husse var uppbragd och berättade att Ludde haft svårt att gå hela dagen och kissat på sig hade han oxå gjort. De skulle till veterinären och han var rädd att Ludde skulle få den där domen som alla hundägare bävar för... Det knyter sig i magen på mig bara av att tänka på att en dag så är det min tur att fatta det sista beslutet i min hunds liv, eller någon av katternas liv. Svårt men nödvändigt. Jag önskar Ludde allt gott, kanske det går ett tag till med mediciner och om inte - Tack kära Ludde för glädjen du spridit omkring dig i det här kvarteret!!

Och så kommer vi till den sista utmaningen- nämligen att rita i datorn med hjälp av musen... Det råkar nämligen vara som så att Ludde med husse är ett av motiven som jag utmanades att utföra, det andra motivet var Scilla. Döm själva vad gäller begåvningen... Och försök gärna själva!! Utan dator och med penna o papper så anses jag vara hyfsat begåvad och jag tror jag ska hålla mig till det framöver!!



Att detta inte är Scilla hoppas jag syns...



Här kanske man kan ana en whippet iallafall..

... av Tantolga ( se kommentarerna) så kommer nu i all hast en liten presentation av våra kära katter med några foton oxå!! Det blir väldigt kort idag för timmen är sen och tröttheten stor.

Våra katter Sammy och Stålis är helbröder, de föddes hemma hos oss av våran dåvarande katt Smulan, hon hette så för hon var verkligen inte större än en smula. Hon var väldigt egen i sitt sätt att vara, den första tiden av sitt liv tillbringade hon på en gård med ca 40 lösspringande katter, de andra tog all mat och terorriserade den lilla kattan efter bästa förmåga så det var väl inte så konstigt att hon betedde sig underligt ibland. Väl hemma hos oss så skrapade hon dock ihop tillräckligt med mod för att rymma några dagar och komma hem så som mor i vardande. Själva födseln skedde under våran kaninbur ute på balkongen den sista juni 2007. Det blev tre gossar, Stålis, Sammy och James. James hittade en ny familj efter tolv veckor men de andra två kunde jag bara inte göra mig av med.

Sammy kallar jag ibland för den lilla poeten- han jamar så vackert och ofta, sträcker ut sin ena tass och rör försiktigt vid min kind eller arm. Han lider av en lättare matfixering från att han var liten( han vräkte i sig kattsand då) så ibland kan man skönja en liten hängmage och man får ta i när man lyfter honom, det är en rejäl kisse!
!

Här hjälps Scilla och Sammy åt för att bota tonårshusses huvudvärk.



Sammy väntar på mat- en vanlig syn i hemmet!

Och nu några ord och tillika bilder på Stålis.  Stålis och jag har ett speciellt band, han är mig så oändligt kär! En burdus herre som inte kan prata tyst, allt vrålas fram så vi kallar honom för Stålis-vrålis ibland. Han har ett hetsigt humör men är trots det en riktig vekling ibland- blir han osams med en främmande katt springer han hem till sin matte och begär assistans medelst höga vrål och ängslig blick! När han väl bestämt sig för att kela så går det hett till, han trycker sig hårt mot mig och kräver klappar. Absolut högsta lyckan är mattes fingrar under en filt- hon brölar så gott när klorna hamnar rätt!!



Här ligger Stålan i höstsolen och funderar på om det är mödan värt att hänga med på promenad...


Tydligen var det värt allt besvär, det är ju trots allt väldigt trevligt med alla löv som prasslar.



Vart tog nu hundkräket vägen??



Jo hon tuggar i sig en pinne förstås!!

God natt gott folk!! Nu ska jag och Stålis bråka om platsen nere vid fötterna i sängen... Scilla ligger och snarkar i lillhusses säng och Sammy är ute trots att det är kallt, han är ett riktigt nattdjur och helt omöjlig att ha inomhus nattetid! Det är bättre att han får lägga energin på att mota bort oönskade besök av gastar och dyligt.

Idag blir så vår hund, vår flockmedlem, vår fantastiska kompis Scilla ett år gammal!!! Detta har firats med vederbörlig uppmärksamhet- paket och hundtårta! Gåvorna som lades vid hennes tassar och som hon nådigt tog emot voro
 - en styck hemslöjdad kudde från lillhusse, den undersöktes medelst hårda nostryckningar
- en styck godisgömma som prinsessmatten förfärdigat utifrån ett stycke ved, mycket uppskattad
- ett rejält parti av en död ko i form av en höftled förfärdigat av en slaktare i någon mörk del i Svea rike, inhandlat av mig

Tårtan bestod av äggula, kattmat och kycklingkorv( den enda korven hon gillar). Jag tänker nog inte skriva så mycket mer idag utan nu ska BILDERNA äntligen göra sitt intåg på den här bloggen. Håll tillgodo gott folk!!!



 
Här är vi och hämtar lilla underverket hos "gammelmatte" Marie Sandberg utanför Motala. Scilla blir lite ompysslad av Bella före avfärden mot nya hemmet.



Pappa King, Daigo van der Waterram


mamma Tikka , Idomic`s El Tikka Paste




och så lilla Scilla, Mibisans Miss Curly Sue



På det här viset kunde hon sova i timmar den första tiden här hemma. Uppe på ryggkuddarna i soffan...




Snömonster fotograferat på sin ettårsdag



Varför ska matte plåga mig utan täcke? Bäst att kuta lite extra med ryggen så att ingen begriper hur snygg jag egentligen är... Fotot taget idag.

Nu måste jag avsluta hur kul det än är att äntligen kunna lägga ut bilder oxå!! Barnen är hungriga och menar att jag försummar mina moderliga plikter. Fler bilder en annan dag, då måste katterna få vara med!!

SCILLA SÄNDER DE MEST HÄNGIVNA SVANSVIFTNINGAR OCH TUNGKYSSAR TILL ALLA SYSKON OCH TILL SLÄKTEN HOS GAMMELMATTE MARIE( SOM GIVETVIS OXÅ FÅR SIG EN SLÄNG!), MORSAN OCH FARSAN ÄR NATURLIGTVIS INKLUDERADE I PUSSKALASET! 

Imorse tänkte jag att Scilla säkert skulle uppskatta att få smaka på några plättar. Det fanns några kvar sedan jag stått och gräddat plättar och crepes så varför inte dela med sig till en nära och oändligt kär väninna så här på Valentines day? Så när jag och mellanbarnet( som är förkyld och därmed försatt ur godtagbart skolskick) åt frukost så plockade jag fram godbitarna ur kylskåpet och släppte ner dom på hennes filt. Jag förstod snabbt att jag begått ett stort misstag.

Scilla stirrade på dom, funderade ett tag och nosade sedan. Tydligen utsöndrade plätteländena en för oss människor tidigare okänd stank för hon ryggade genast tillbaka till utgångsläget. Där satte hon sig ned och funderade lite till, stirrade bedjande på mig och gnällde. -" Varsågod,de är dina!!" sa jag igen, ifall hon missat detta första gången. Hunden ryste. Hon gick fram och petade med nosen, hårt och länge tryckte hon in den i varje plätt, sedan nös hon högt och började putta filten över den ena plätten. Hon fixerade den med blicken, morrade och skällde, upptäckte att det kändes bättre när äcklet inte syntes mera och täckte över den andra oxå. En rejäl utskällning fick även den andra plätten och sedan började hon cirkla runt filten. Katten Stålis gör entre i köket och förstår direkt vad det handlar om- hunden är korkad igen... 

Vi försökte peppa henne att äta upp dom men varje gång hon såg eländena rös hon till, pep, morrade och skällde. Katten stirrar med oförställd förvåning i sin blick. Till slut försökte hon putta bort dom från filten men de var ju så platta så det var svårt. Dessutom rörde hon ju vid detta äckliga då... Hon bestämde sig för att ta hjälp av sin lillhusse för att klara ut denna knepiga situation som hennes matte försatt henne i och gick fram till honom med lidande blick och darr i kroppen. -"Hjälp mig snälla du!" sade hela hennes väsen, lillhusse förstod genast och slängde ner plättarna i soporna. Scilla gick och bäddade iordning filten, viftade på svansen och pussade husse. Mig blängde hon på. Katten blängde på den korkade hunden och suckade.

Jag vet inte när jag ska våga laga mat igen, efter all denna mördande kritik så är det svårt att finna inspiration. Ortens pizzabagare går strålande tider tillmötes....

... vad jag ska ha för överskrift idag. Det är ju inte alltid sådant känns självklart. Dom av er som känner mig vet att mitt liv sällan är stillastående och de senaste sex veckorna är inget undantag, så hjärnan har liksom pölar av mos insprängt bland några få ideer och tankegångar.

 Jag har fått kämpa mig blå för att äldsta sonen ska få hjälp och till viss del anpassad skolgång, fler saker än de jag skrev om strax före jul har kommit i dagen och jag har lagt minst 50 timmar på telefonsamtal, mail och möten sedan vårterminen började. Tyvärr är det inte klart än så det lär gå åt mer tid än så... Även mellanpojken behöver lite extra just nu, han är ofta ledsen. För nyare bekantskaper kan jag berätta att jag har kämpat på samma sätt tidigare men de sista åren har gått bättre så jag har slappnat av lite. DET KAN MAN INTE GÖRA SOM FÖRÄLDER VS SKOLAN!! Märkligt att det ska behövas sådan kamp i dagens samhälle. Jag tänker inte gå in på detaljer, finns ingen ork till det.

Trodde att jag skulle ha en något högre inkomst från och med februari men EU-projektet jag arbetat med har "gått i stå", inget mer bidrag som det ser ut nu. Vi tänker inte ge oss men det kommer att dröja länge innan det blir några pengar därifrån. Detta grämer mig och gör att jag inte har råd med lån till ny bil som jag är i desperat behov av.

Vår hyresvärd( Flens kommun) har för många tomma lägenheter så några hus ska rivas, naturligtvis så är vårat hus ett av dom som kan komma i fråga. Inget är säkert än. Känns inte så kul för vi trivs bra, lugnt och skönt är det att bo här!!

Men skam den som ger sig! Jag är en i grunden positiv människa så...
-Allt med skolan kommer att lösa sig!
-Båda pojkarna kommer att må bra snart nog..
-Inkomst blir det av kryddor,the och aloe veraprodukter som jag ska sälja, jag kan jobba mer intensivt med  boken och en del kurser i  jordstrålning ska hållas! Så ska jag fundera på en del andra uppslag jag fått...
-Boendet löser sig! Jag drömmer om en egen stuga...

Lagom till Scillas ettårsdag så ska jag lägga ut foto på henne här på bloggen!! Tänkte att har ni ändå väntat så länge så då kan ni vänta  några dagar till... Nu ska jag och den förkylda dottern äta lite hemlagad kycklingsoppa medan Scilla ligger och drömmer om de fem ekorrarna som bråkade i trädet imorse.. om hon bara hade kunnat hoppa liiite högre...!
-