På begäran... 2011-02-23
Våra katter Sammy och Stålis är helbröder, de föddes hemma hos oss av våran dåvarande katt Smulan, hon hette så för hon var verkligen inte större än en smula. Hon var väldigt egen i sitt sätt att vara, den första tiden av sitt liv tillbringade hon på en gård med ca 40 lösspringande katter, de andra tog all mat och terorriserade den lilla kattan efter bästa förmåga så det var väl inte så konstigt att hon betedde sig underligt ibland. Väl hemma hos oss så skrapade hon dock ihop tillräckligt med mod för att rymma några dagar och komma hem så som mor i vardande. Själva födseln skedde under våran kaninbur ute på balkongen den sista juni 2007. Det blev tre gossar, Stålis, Sammy och James. James hittade en ny familj efter tolv veckor men de andra två kunde jag bara inte göra mig av med.
Sammy kallar jag ibland för den lilla poeten- han jamar så vackert och ofta, sträcker ut sin ena tass och rör försiktigt vid min kind eller arm. Han lider av en lättare matfixering från att han var liten( han vräkte i sig kattsand då) så ibland kan man skönja en liten hängmage och man får ta i när man lyfter honom, det är en rejäl kisse!
!
Här hjälps Scilla och Sammy åt för att bota tonårshusses huvudvärk.
Sammy väntar på mat- en vanlig syn i hemmet!
Och nu några ord och tillika bilder på Stålis. Stålis och jag har ett speciellt band, han är mig så oändligt kär! En burdus herre som inte kan prata tyst, allt vrålas fram så vi kallar honom för Stålis-vrålis ibland. Han har ett hetsigt humör men är trots det en riktig vekling ibland- blir han osams med en främmande katt springer han hem till sin matte och begär assistans medelst höga vrål och ängslig blick! När han väl bestämt sig för att kela så går det hett till, han trycker sig hårt mot mig och kräver klappar. Absolut högsta lyckan är mattes fingrar under en filt- hon brölar så gott när klorna hamnar rätt!!
Här ligger Stålan i höstsolen och funderar på om det är mödan värt att hänga med på promenad...
Tydligen var det värt allt besvär, det är ju trots allt väldigt trevligt med alla löv som prasslar.
Vart tog nu hundkräket vägen??
Jo hon tuggar i sig en pinne förstås!!
God natt gott folk!! Nu ska jag och Stålis bråka om platsen nere vid fötterna i sängen... Scilla ligger och snarkar i lillhusses säng och Sammy är ute trots att det är kallt, han är ett riktigt nattdjur och helt omöjlig att ha inomhus nattetid! Det är bättre att han får lägga energin på att mota bort oönskade besök av gastar och dyligt.
Hej Syrran! Vad kul att se att din kattpolare Stålis har lika snygg färg som vi - det har nämligen min kattpolare Gullan också! Ska försöka övertala matte att lägga ut foto på henne och Rassel (hennes storebror) på bloggen också. Fast det kan gå trögt, hon är verkligen seg just nu när hon är sjuk...
Själv gör jag det bästa jag kan för att roa mig ändå, kolla in bilderna på min blogg om du vill se en vovve med humor!
Pussar och nostryckningar från Perla!
Vilken härlig presentation av kattbröderna Sammy och Stålis så lika dom är i uttrycket men så olika personligheter tycks det mig. Tänk att whippet kan umgås med katter. Mina hundar vrålar av upphetsning vid åsynen av en katt. Allt som rör sig ska bara jagas. Kaxigt av Sammy att mota bort gastar och annat otyg. Jag är imponerad!! Jättesöta pojkar båda två så Scilla kan skatta sig lycklig med sådana kompisar. Men vassa kattklor är inte att leka med och ett och annat bröl har jag förståelse för även om katten bara menar väl och vill tala om hur mysigt det är just nu. Kram till er alla från Tantolga
Vad superkul att få göra sig bekant med missarna i huset oxå:-). Fina goa katta-pöjkar ser dom ut att vara bägge två!
Kramar Marie och släkten
Hej och tack för besöket på min hemsida.
Ska bli roligt att komma igång att träna våra unghundar Zimon o Scilla.
Jag ska säga åt Zimon att lämna företräde på banan.
Första träning blir ju långfredagen hoppas ni kan komma då. För det kommer bli intensivt i början.
ha det så bra Katarina
