De fruktansvärda Valentin-plättarna 2011-02-14
Scilla stirrade på dom, funderade ett tag och nosade sedan. Tydligen utsöndrade plätteländena en för oss människor tidigare okänd stank för hon ryggade genast tillbaka till utgångsläget. Där satte hon sig ned och funderade lite till, stirrade bedjande på mig och gnällde. -" Varsågod,de är dina!!" sa jag igen, ifall hon missat detta första gången. Hunden ryste. Hon gick fram och petade med nosen, hårt och länge tryckte hon in den i varje plätt, sedan nös hon högt och började putta filten över den ena plätten. Hon fixerade den med blicken, morrade och skällde, upptäckte att det kändes bättre när äcklet inte syntes mera och täckte över den andra oxå. En rejäl utskällning fick även den andra plätten och sedan började hon cirkla runt filten. Katten Stålis gör entre i köket och förstår direkt vad det handlar om- hunden är korkad igen...
Vi försökte peppa henne att äta upp dom men varje gång hon såg eländena rös hon till, pep, morrade och skällde. Katten stirrar med oförställd förvåning i sin blick. Till slut försökte hon putta bort dom från filten men de var ju så platta så det var svårt. Dessutom rörde hon ju vid detta äckliga då... Hon bestämde sig för att ta hjälp av sin lillhusse för att klara ut denna knepiga situation som hennes matte försatt henne i och gick fram till honom med lidande blick och darr i kroppen. -"Hjälp mig snälla du!" sade hela hennes väsen, lillhusse förstod genast och slängde ner plättarna i soporna. Scilla gick och bäddade iordning filten, viftade på svansen och pussade husse. Mig blängde hon på. Katten blängde på den korkade hunden och suckade.
Jag vet inte när jag ska våga laga mat igen, efter all denna mördande kritik så är det svårt att finna inspiration. Ortens pizzabagare går strålande tider tillmötes....
Men snälla rara matte Nina! Nu får du väl ändå ge dig.... Du förstår väl att man inte inmundigar plättar utan vedertagligt tillbehör såsom jordgubbsylt och vispad grädde?
Hmmmm, så skyller matte på dig min lilla goa Scilla-fröken! Jag får nog förklara Mibisanarnas dignitet och värdighet för matte - det förstår jag nu (hahahahaha).
Som vanligt Nina - en HELT FANTASTISK återberättelse av en händelse i familjens härliga liv! Jag blir sååå full i skratt vareviga gång:-). Du är för härlig! Obs - som en liten upplysning kan jag tillägga att Scilla fyller år EXAKT kl 06.50 på onsdag morgon (så det blir att pallra sig upp tidigt och gratulera hjärtevännen alltså). Och dessutom var hon först ut av alla, vilket påvisar att hon är en snabb "rackare":-). Födelsevikten var 240 gr som hon på ett dygn ökade till 274, sen 296 sen 344 gr.... och uppåt gick det precis som väntat:-).
Kramis från Marie och släkten hemmavid:-)
Ps. Hälsa barnen så gott oxå!
Nämen!! skulle alla mina hundar säga och för en gång skulle hålla med en katt vilket annars vore otänkbart. Nu inför stundande födelsedag blir det inte lätt att tillaga något som tilltalar fröken Scilla. Märta-Mai knyckte en gång en frusen spättafilé från köksbänken det smakade mums tyckte hon. Annars finns ju läckerheterna där ute i markerna förstås om jag uppfattat Scillas preferenser korrekt. Märta-Mai och co tipsar också Scilla om att posta plättarna till Bruksgatan nästa gång det bjuds. Skönt att lillhusse kunde rädda den prekära situationen den här gången.Härliga hunden Scilla roar som vanligt sina läsare. Kramar från gänget på Bruksis
Men du Nina, som man brukar säga: smaken är delad, och tur är väl det! Då kanske ni mänskliga kan äta era plättar med gott samvete nästa gång - inget ont som inte har något gott med sig. Man får ju tänka postitivt! :-)
Kram från Carin och Perla!
