misscurlysue

Ja, så står det i min väggalmanack idag. Jag har inte riktigt klart för mig vad som förväntas av mig( ingen gala på tv...) men gör en insatts på detta vis; Föreningen Djurhjälpen ger varje år ut en fin väggalmanack vid namn Djurhjälpens kattkalender! Kolla närmare på www.djurhjalpen.nu . Som ni säkert förstår så är jag stolt innehavare av nämnda kalender, något som glädjer mina katter mycket. Jag kan riktigt se min gråa katt Stålis tala i tanken med den( enligt honom) enfaldiga hunden om hur väl de olika kattporträtten pryder köksväggen och hur gärna matte går fram dit. Han avslutar sin monolog med ett överlägset ögonkast och lämnar rummet med svansen i topp. Scilla däremot har funderat på annat under tiden, nosat runt lite på golvet och när Stålis intet ont anande reser sig så passar hon på att göra en snabb nosundersökning i kattens akterkastell. Snabb är rätta ordet för våran Stålis låter icke sådan ofinhet passera obemärkt. Högljutt talar han om vart skåpet ska stå, nämligen långt bort och gärna med hunden under.

Våran andra katt Sammy är av något mera godmodig natur och mycket god vän med Scilla. Han ser det som en absolut nödvändighet att följa med på morgonpromenaden, artigt jamande kommer han gåendes mot oss när vi kommer ut, han hälsar så fint på mig och Scilla och när vi går mot skogen så börjar han spinna. När vi så har gått några meter bryter vansinnet ut, han hoppar på Scilla och försöker brotta ner henne, hoppar ner igen och springer som en raket före oss, klättrar i träd, biter i barken, hoppar omkring med burrig svans. Han följer med oss hela vägen hur långt vi än går.

Scilla gillar verkligen sina kattkompisar! Många pussar delas ut varje dag och de kan sova tillsammans i någon säng. Gränsen går dock vid mattes säng, där har Stålis ensamrätt och ingen( knappt jag heller) har vågat ifrågasätta detta. Roligast av allt man kan göra med sina kattkompisar är ändå att springa ikapp med varandra i skogen. Första gången de gjorde det blev jag vansinnigt rädd, jag tänkte att nu vaknar väl jaktinstinkten hos Scilla och jag får bära hem slamsor av mina djupt älskade katter men icke då!! Först kommer katterna med vindens fart och efter löper Scilla( lagom fort), plötsligt tvärnitar katterna och hunden, nu är det hundens tur att bli jagad av två supersnabba hårbollar!!! Så håller de på och byter turer med varandra flera gånger!! Till slut blir Scilla så upphettsad av allt det roliga så att hon får ett riktigt stolleryck men se då klättrar katterna upp i ett träd och väntar ut henne. När lugnet återvänt så kommer de ner -Stålis är då rasande på hundens ofina uppträdande och går genast hem, Sammy går helt lugnt fram till Scilla och stryker sig mot henne, sen går de sida vid sida stigen fram, själva sinnebilden för vänskap.