Hundägandets fröjder

-"Att ha en hund innebär ju att du knappt kan göra någonting! Du blir ju så låst! Och dyrt är det också!" fick jag höra gång på gång från omgivningen när jag lät meddela att undret var nära- jag hade nu äntligen ett liv med hund i sikte. Det är ett liv som jag längtat länge och hett efter, redan i späd ålder såg jag en framtid som kennelägare med mängder av hundar, alla var givetvis champions med diverse medaljer, lydiga och sällsynt ivriga att ta hand om en aldrig sinande ström av sanslöst gulliga valpar. Kenneln var belägen på mitt likaledes framgångsrika stuteri...

I väntan på framtidens fröjder så fick jag roa mig med familjens labradortik Stella, en fantastisk hund som än idag får mig att le när jag tänker på henne! Vilka historier det finns att berätta om henne, om ni bara visste hur klok och rolig hon var! Jag ska med glädje berätta mer om henne vid ett annat tillfälle... Stuteridrömmarna gjorde jag mitt bästa för att uppfylla, jag lärde mig allt som fanns att lära sig, blev en ganska skicklig ryttare och hade rykte om mig att vara bra med "problemhästar". Sen blev det heltidsjobb, egen lägenhet, studier och livet i allmännhet som vällde över mig, varken tid eller pengar fanns till hundar och hästar.

Sedan kom första barnet, en pojke som var underbar på alla sätt!! Jag förstod snart att min ljuvligt charmiga pojke hade diagnosen Asperger, något som expertisen sedan bekräftade ett antal år senare.
Sedan kom andra barnet, en fantastisk kille med mängder av charm!! När han blivit några år så började jag och omgivningen förstå att han också hade extra egenskaper- det visade sig vara AD/HD och autismliknande tillstånd.
Sedan kom tredje barnet, en makalöst fin tjej!! Med gott om humor och humör...
Jag valde att leva ensam med mina barn även om det skulle bli tufft ibland.

Så till alla som som sa "-HUND!? Det blir dyrt!! Ingen tid över till annat... Du blir så LÅST!!" vill jag bara säga följande; prova på att leva ensam med tre barn och lite olika handikapp på det. DET är dyrt, tidskrävande och snacka om låst... En hund är för mig "a walk in the park"... Så när livet och ekonomin äntligen kom ikapp varandra så började planeringen för en hund, och inte vilken hund som helst nej en "racerhund" skulle det vara! Så kom Scilla till oss. Kanske det blir en kennel till slut?

Scilla kompletterar vår familj på ett fantastiskt sätt, lite galen och glad( det är vi alla) fast med fyra ben. Hon slickar bort tårarna när tårna kommit i kläm, hon busar så gärna, hon håller koll på när skolbussen kommer, hon äter upp de asfula strumporna så att man slipper ha dom i skolan, en vänlig blick och slick till alla som vill ha, hon är extrafilt till sjuka barn...

Jag önskar så innerligt att hon förstår hur oändligt mycket hon betyder för oss alla här hemma.
 

Kommentarer
Postat av: Marie S

Får en tår i ögat när jag läser dina fina ord Nina. Så oerhört fint du formulerat det hela, och du ska gladeligen veta att du står först på tur - du vet ju vad jag menar. Kram och puss och kram igen till Dig, dina fina barn och till lilla söta Scilla:-). Klart det ska vara en "racer":-) och en till racer:-))

Kram Marie

2010-09-10 @ 19:21:47
URL: http://mibisans.blogg.se/
Postat av: Carin

Vad fint du skriver om Scilla! Jag håller med dig hejdlöst mycket med att en hund verkligen är ett oerhört litet men MYCKET KÄRT besvär. Vi är ju två diabetiker (båda med svårinställd diabetes) i familjen, att ha hund är nothing (i arbete och uppbundenhet) jämfört med detta. I GLÄDJE och KÄRLEK är det dock oändligt!

Kram från Carin och Perla!

2010-09-11 @ 18:24:35
URL: http://springpearl.blogg.se/
Postat av: Olga Sandlund

Din historia grep mig starkt. Du formulerar en viktig insikt om hundägandet. på ett fantastiskt sätt. Även jag har en pojke med "särskilda behov" men han lever inte längre, han blev bara 24 år. Hans sätt att vara saknar jag varje dag. En sak han lärde mig var att "se" sådant jag inte själv såg. Faktum är att mina hundar hjälper mig att fortsätta det där "seendet" och dom får mig att skratta varje dag. Så härligt att läsa om hur Scilla "passar" in. Hundar är BRA på det. Hälsningar Olga i Motala

2010-09-13 @ 07:48:23
URL: http://tantolga.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0