misscurlysue

Jag har höga tankar om uppfödare som tar sin uppgift på allvar, det vill säga håller sig så långt bort från inavel som möjligt och verkligen bemödar sig om att hitta en frisk och trevlig "partner" till sin hund. Då jag drömmer om att själv tillhöra denna ädla skara en vacker dag så inser jag att en del kunskapsinhämtande är nödvändigt för egen del innan Scilla packas in i bilen för en utflykt som för alltid kommer att förändra hennes syn på vad hanhundar kan användas till. 

Häromdagen var vi ute på promenad, Scilla och jag, då vi mötte en spanielkorsning vid namn Sam. Vi brukar möta varandra ibland och hundarna hälsade glatt på varandra och vi hundägare stod en kort stund och skröt om våra fyrfota vänner. Sam är trevlig men är inte särskilt iögonfallande rent utseendemässigt men uppenbarligen har jag missat något väsentligt för plötsligt utbrister hans ägare exalterat-"Sam ska bli pappa!!!" -"Jaha..." svarar jag lite försiktigt och vet ärligt talat inte vad jag ska säga mer! Det visar sig att Sam(?!!) via nätet(?!!) har hittat sig en fästmö nere i mörkaste småland och just i detta nu är hon på väg hit! Sams husse riktigt bubblar av glädje, själv vet jag inte vad jag ska säga, jag förstår dock att Sams gener definitivt måste spridas då det ju inte finns så många hundar som är kloka nog att använda sig av nätet alldeles själva. Scilla har inte visat det minsta lilla intresse för det tänkte jag förnärmat medan vi gick hemmåt.

Dagen efter möter jag fästfolket medan de rastar av sig. Jag måste till min stora skam erkänna att jag bara stod och gapade någon sekund medan min hjärna smälte det mina ögon envist tittade på. Till slut var det bara att konstatera att världens absolut största taxtik majestätiskt gick bredvid den plötsligt ganska lilla Sam. Tiken väger minst tre gånger så mycket som Sam, är ca 40 cm hög enligt matte och är en korsning mellan strävhårig tax och golden retriever. Hon ser ut som en renrasig tax, bara väldigt mycket större. Många tankar rusar genom mitt huvud -"Det kan inte vara möjligt..vad ska jag säga? Åhh, så söta valparna kommer att bli!??" Man vill ju inte göra sig osams med folk och de hade uppenbarligen redan bestämt sig så jag brydde mig inte om att ifrågasätta deras beslut.

Hundarna var lyckligt ovetandes om mina tankar och Scilla hälsade så artigt och gjorde lekinviter, Sam som var uppfylld av sin nya status som avelshund såg sig nödgad att med artig min avstå men den ENORMA taxen tyckte att Scilla var en trevlig prick och de nosade på varandra och på spännande skalbaggar och på blommorna som vägrar vissna. Jättetaxen var en mycket trevlig hund, artig och väluppfostrad. De såg väldigt roliga ut ihop, sida vid sida gick de omkring en stund och delade livets under... Sam såg oförskämt nöjd ut när han tittade efter tikarna. "Se där ja, en av varje sort, det gillar jag. En slank jungfru och en stadig, världsvan dam." Det är gott att vara spanielkorsning ibland.