misscurlysue

Här hemomkring har vädret varit väldigt skiftande sista tiden. Iskallt  ena dagen och sedan plusgrader i dagarna två, tillbaks med iskylan, släng in lite regn med isbitsar i... Att alla promenadvägar vi brukar vandra fram på är isgator är ett skarpt understatement. Den snö som trots många dagars plusgrader fortfarande ligger i tjocka lager och drivor har fått ett lager av skare som bär upp även min aktingsvärda vikt. Det bör nog dock noteras att just där Scilla  lämnar högar som skall plockas upp är skaren av något tunnare karaktär och jag sjunker ner som en bautasten i kvicksand, svärjandes och viftandes. Jag har fått scenariot mycket målande beskrivet för mig av en skadeglad granne som till sin stora glädje har ett fönster strategiskt placerat. Det bjuder jag på, ett gott skratt förlänger livet.

Något som Scilla är mycket road av är moonwalk, hennes egna variant är betydligt svårare att efterlikna än Mikael Jackssons original. Det går till på följande vis; hon går upp på snöskaren, spärrar ut tassarna så mycket det bara går, spretar med benen på det mest uppseendeväckande sätt och börjar sedan ta sig fram. Hon är mycket djupt koncentrerad, har totalfokus på skaren, var brister den och var håller den?? Det går inte så bra alla gånger, hon vinglar och raglar, öronen står rakt upp och svansen far hit och dit för att hjälpa till med balansen. Hon ser ut som ett ufo som just landat men råkat beräkna syrehalten helt galet inför nedstigningen... Vi skrattar gott varje gång och då viftar hon på svansen så jag misstänker att hon skojar till det lite extra för vår skull!!

Häromdagen så äkte vi in till den fashionabla häst- och hundbutiken som finns i Flen för att prova ut ett par tikbyxor, hunddamen ifråga fyller snart ett år och jag tänkte vara förberred när första löpet kommer. Det fanns några olika modeller och prinsessmatten som fyllt hela nio år pep av glädje och ren extas när hon fick syn på ett par svarta tikbyxor som försetts med svart spets och paljetter. Jag är av princip emot dylika sätt att pynta sin hund så jag sa nej, sedan såg jag priset och sade NEJ!!! ...269 kr.... Sedan började turerna på catwalken när Scilla fick prova diverse modeller och storlekar, hon fann det mycket svårt att gå på ett normalt hundsätt när vi människor virade fast diverse saker på hennes rumpa. Allt gled av. Whippets är inte anpassade för tikbyxor. Till slut fanns bara ett par kvar att prova, nämligen de italienska( jodå, italienska...) spetsbyxorna. De satt som gjutna på henne. Perfekta, helt enkelt. Jag stönade och dottern jublade när Scilla skuttade fram och såg märkvärdig ut.

Den krassa sanningen är alltså den att hunden har det mest exlusiva i underklädesväg som finns i hemmet. Mina bomullstrosor står sig slätt i konkurensen, de är dessutom made in China och helt befriade från spets. Jag får väl ta en shoppingtur med någon vänligt sinnad väninna. Frivilliga??

Häromdagen så hade vi ett kort familjeråd på barnens begäran. Rena påhoppet skulle det visa sig, det hade absolut ingenting med demokrati att göra. På det hastigt ihopkallade mötet framfördes klagomål på mig; jag skall enligt barnens utsago snarka så till den milda grad att deras sömn blir lidande.

- Men det är min skönhetssömn! försökte jag lite spakt försvara mig med.
- Skönhet? sade mellansonen med uppriktig förvåning i sin unga stämma.
- Ja, skönhet!! väste jag. Tonåringen skrattade rått. -" Och förresten är det inte snarkningar, det ni hör är hur huden liksom stramas åt så att rynkorna slätas ut. Det kan låta väldigt högt."
- Varför är dom kvar iallafall? frågade dottern obarmhärtigt. Ännu mer skratt från tonåringen.

Nu var goda råd dyra- jag var väldigt medveten om att de påstådda snarkningarnas ljudnivå säkerligen slår det mesta i snarkningsväg. Jag har gott påbrå vad gäller just detta fenomen, min farmors snarkningar påverkade hennes grannes sömn till och med när de bodde i villa. Inte illa snarkat av en societetsdam. Jag har ihärdigt framfört böner till högre instans att få slippa vissa släktdrag, tex den kraftfulla skäggväxt som vissa damer dragits med, men i hastigheten tydligen glömt bort att undanbe mig snarkningar. Det enda jag nu kunde göra var att försöka leda bort barnens till något annat... Anfall är bästa försvar, tänkte jag...

- Ibland måste jag springa upp och hjälpa er in på toa när ni går i sömnen, och ni pratar i sömnen så ofta och mycket att jag ibland får för mig att här bor en väldigt massa människor jag fortfarande inte lyckats få syn på!!
- Det är omöjligt! sa tonåringen. De skulle dö direkt av alla gaser du släpper iväg....

Alla tre barnen skriker av skratt och en fortsatt diskussion är tyvärr omöjlig. Man får stå ut med mycket som mor. Jämrans demokrati... 
   

Häromkvällen satt jag och Scilla i soffan, väl nerbäddade med både kuddar och filtar så som sig bör när man har en whippet i huset, och tittade på den utmärkta filmen "Den enfaldige mördaren"( Stellan Skarsgård och Tage Danielsson bla). Jag trodde att det mest skulle vara jag som tittade och att hunden skulle sova sött men ack så jag bedrog mig. Detta var tydligen en film helt i Scillas smak och hon tog icke ögonen ifrån den under en hel timme!!

Där var grisar som sprang, hästar som gick, kor som råmade och ett och annat hundskall hördes också. Det fanns människor som pratade konstigt ( skånska och harmynthet passar varandra illa), de sjöng, viftade med armarna och annat konstigt. Där fanns dessutom något så fantastiskt som tre änglar som viftade med vingarna och vars stämmor ständigt upphov i de mest högljudda arior.

Scilla tittade med halsen sträckt rakt fram, hon fick sekunden senare rena rama giraffhalsen rakt upp, huvudet hölls på sniskan än åt ena hållet än åt andra, öronen växlade mellan spänd uppmärksamhet och fladdermusöron. Aldrig förr har väl en svensk film begrundats och beundrats med sådan inlevelse av en hund! En timme in i filmen började dock orken tryta och hon somnade. Hon blev så utmattad av detta bomardemang av svensk illvillighet, rädsla och envishet ( hon sov ju när de goda klev in på scenen) så att jag hade fullt sjå att få ut henne på kvällspromenaden.

Jag kan alltså (med erfarenhet bakom orden) rekommendera alla hundägare att införskaffa denna film på dvd för att på så sätt trötta ut hunden mentalt de dagar som det blir lite kortare promenader pga av regn eller ishalka... För det vet jag nu att hundar är kultursnobbar och det torde vara bättre med film än vinprovning i just hundkretsar. Om det inte är matte som provsmakar förstås.... 

...och allt mitt är mitt!! Det är Scillas motto för det nya året! Hon har den sista tiden uppvisat en väldig benägenhet att stjäla, hon försöker inte ens dölja det! När vi är hos bästisen Ida ( mina föräldrars labbtik) så tar hon inför helt öppen ridå en tur runt i huset och allt som bedöms vara av värde i ett whippetliv samlas ihop till en hög på Idas favoritfilt. När så högen nått en sådan nivå att labradoren börjar sucka så lägger sig Scilla där och ser märkvärdig ut.

 Om någon, labbe eller människa spelar ingen roll, försöker sig på att norpa någon av dyrgriparna med motiveringen att även Ida ska få leka så sträcker hon på halsen, ser väldigt förnärmad ut och försöker på alla sätt behålla "sina" saker på filten. Om Ida lyckas få tag på någon sak och joggar iväg så är Scilla snabbt på benen och startar en dragkamp för att återbörda föremålet till filten å det snaraste. Nu är det ju en gång för alla som så att en whippet har inte så mycket att sätta emot en labrador i en dragkamp så hon får vid dessa  tillfällen smaka den bittra smaken av nederlag.

Inte är hon så mycket bättre här hemma när det kommer fyrbenta gäster, ingen får röra något!! Hon är ingen ilsken hund så man ser enbart på hennes mimik att hon finner det djupt upprörande att en annan hund ens kan tänka tanken att nosa på hennes tuggben! För att inte tala om den platta tvättbjörnen eller hennes lila teletubbie!! Hon är aldrig aggresiv men hennes tonårsfasoner hoppas vi slippa snart...

Barnen och jag har nu startat nedräkningen till våren!! Snart är det dags för Scilla att ta sin tävlingslicens och det är något som vi alla ser fram emot!! Då kan Scilla använda sitt nya motto till att samla framgångar istället...

GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR VI ER ALLA!! Vi kanske ses på tävlingsbanan...