misscurlysue

... lite nya foton och inte så mycket mer än så då jag legat med feber några dagar så det finns liksom inte ork till mer än just det. Nu är det med viss bävan jag fattat detta beslut om flertalet bilder då jag idag fått lära mig hur fruktansvärt det är med foton på lyckliga tilldragelser med medföljande kommentarer enligt vissa människor här i världen. Vad nu? undrar ni säkert och det med all rätt. Jo, en väninna till mig( Scillas uppfödare Marie Sandberg) lade igår ut en hel drös foton på sina hundar och uttryckte sig som så att hennes hundar inte bara var "tävlingsmaskiner", nej de får minsann njuta av livet i övrigt också och detta var tydligen ett helt förkastligt sätt att uttrycka sig på. Hon har fått över trettio kommentarer, många uppmuntrande men en hel massa som fullkomligt "spyr galla" över denna illa valda fras och henne själv som person.

Jag måste erkänna att jag blir helt facinerad över sådant. Ni som känner mig väl vet förmodligen precis hur jag suttit och kommenterat det hela högt för mig själv och även klämt iväg ett å annat gapskratt. Mänskligheten är bra futtig ibland( mig själv inbegripen)! Jösses vilka ilskna människor det finns! Ljus å kärlek över er alla! Och över oss andra också för den delen, varför ska bara ni andra ha det skoj? Jag vill också rocka loss med änglakörerna! Kanske vi alla tillsammans skulle ta å sjunga en truddelutt och klämma lite på varandra så bleve nog världen till en gladare plats...

Jag vill redan nu gardera mig mot eventuella påhopp(tydligen så finns det människor som läser bloggar de inte vill läsa egentligen bara för att ha koll på eventuella "fiender")...( och jag är verkligen inte er "fiende" förrän ni gett er på mina barn)och tänker därför avslöja ett skelett i min garderob alldeles själv, på så sätt hoppas jag undgå illasinnade versioner av denna händelse. Dessutom ska jag redogöra för vissa uttryck som jag använt mig av och även i fortsättningen kommer att nyttja. Innan jag börjar berättelsen om hur jag försökte fördärva min ungdom under inflytande av alkoholen så måste en sak påpekas mycket noga för undvikande av alla sorters missförstånd-väninnan som nämns är fortfarande en av mina absolut närmaste väninnor och vi har vansinnigt roligt varje gång vi träffas!

Sååå... Ung och full har väl de flesta varit och jag har verkligen varit det. Vid just detta tillfälle så ville min kära väninna hjälpa mig att finna "den rätte", eller åtminstone någon som lämpade sig för ett halvlångt förhållande... eller en hyfsad hingst för kvällen. Vi var ute på ortens lokal men fasade inför hingstalternativen som erbjöds och bestämde oss för att söka vidare på ett mer effektivt sätt utomhus. Väl ute så uppdagades det snabbt att avståndet mellan oss och de tilltänkta ibland var alldeles för oöverstigligt då vi med alkoholens hjälp var något mindre mobila än vad som annars var fallet. Vi insåg snart att det skulle underlätta väldeliga om de kunde komma till oss istället. Frågan var bara hur?

 Vi slog våra kloka, lätt salongsberusade huvuden tätt samman och utarbetade en felfri plan. Under mycken gamman gick vi så stadigt vi kunde mot gångbron över järnvägen mot centrum för att därifrån kunna avgöra vilket av discoteken vi skulle hedra med våra unika,sexiga danssteg. Väl på bron kom ett helt gäng vackra, unga män gåendes i motsatt riktning. Vi kände ett väldigt behov av att väcka deras uppmärksamhet och tänkte som så att de säkerligen gillade unga kvinnor som var lite vilda och oberäkneliga. Med detta i åtanke snubblade vi nerför trappan högljutt hojtandes att nu skulle vi vara alldeles tysta. För det måste man vara när man  begår ett brott och vi skulle ju inte begå vilket brott som helst, nej då, vi skulle ju stjäla en godsvagn från SJ. Godsvagnen stod mycket behändigt parkerad precis vid bron, det var förmodligen just därför vi valde att stjäla den för ingen av oss hade tidigare känt något uttalat behov av just en godsvagn från  SJ. Vi fann dock ganska snart att vi tagit oss vatten över huvudet då vagnen var väldigt tung trots att den var i total avsaknad av last. Det gick inte att rubba den. Och tro mig, vi försökte verkligen! När vi en kvart senare spanade upp mot bron fanns det inte den minsta lilla karlkrake som spanade in oss. Brott lönar sig inte.

Nu till några snabba ordförklaringar. När jag skriver att jag har "världens vackraste hund" så menar jag just det. Så det så. Fast jag är fullt medveten om att hon aldrig kommer att vinna någon utställning. När jag skriver att Scilla är "snabb som vinden" så menar jag just det också. Fast jag är medveten om att det finns de whippar som är snabbare. Det är bara olika uttryck för min kärlek till henne, olika sätt att beskriva henne. "Världens vackraste blånäsa" innebär icke att jag slagit henne gul och blå utan det är bara ett smeknamn hon fått då hennes färg kallas "blå" i hundkretsar. "Pussgurka" och "kramtomat" är icke menat såsom nedvärderande kommentarer om grönsaker utan bara ett uttryck påhittat av mor i hemmet(jag) för att få fart på ungdomarna lite då och då. De vill nämligen inte kramtomatas av morsan inför kompisarna...

Och till sist - om någon som läser denna blogg tycker att den är för anskrämlig... ja du. Kramtomat på dig!!



Vackraste blånäsan i världen



Snabb som vinden  själv!



Vackraste hunden i världen...



Kramtomat och pussgurka i ett...

... är något som upptar väldigt mycket tid här hos oss. Och det känns som om det mesta hänger på mig. Helt ofrivilligt kan jag intyga, jag skulle oändligt mycket hellre ägna mig åt annat. Men nu är det som så att personer med diagnoser inom autismspektrat inte så gärna ställer sig i duschen, borstar tänderna, klipper naglarna, tvättar ansiktet eller tar på sig rena kläder. Allt måste förklaras tio gånger om och man måste visa med "hela handen" mot duschen och aldrig,aldrig ge sig. Proceduren tar alltid minst två timmar i anspråk. Hela denna tidsvolym kan sägas vara sk kvalitetstid med barnen då det pågår en intensiv debatt mellan oss, mängder av nödvändig information strömmar in genom något av öronen och ut genom ett annat. En och annan utskällning klämmer vi också in och någon enstaka gråtattack. Som ni nu förstår så svallar känslorna och när barnet sedan kommer ut ur duschen så sjunker jag utmattad ner i soffan, hyperventilerar ett slag och samlar kraft inför nästa drabbning.

Idag så har en drabbningarna i badet inbegripit Scilla. Hon hittade något obeskrivligt äckligt (eller var det väldoft?) och bestämde sig raskt för att täcka hela sig med det ljuvliga... Jag baxnade när jag satte näsan intill hennes päls och drog ett djupt andetag, jodå, riktigt djupt var det faktiskt då det är som så att jag tyvärr har ett doftsinne som inte riktigt fungerar så det var ju bäst att ta i för att vara på den säkra sidan. Grön i  synen vacklade jag hemmåt med en glad hund springandes bland svampar och ljung - en doftnyans som skulle göra en skunk rättvisa låg som en dimma efter henne. Väl hemma så blev det badet direkt och det är inget som min vackra hund uppskattar alls... Nu doftar hon syren.

När jag väl har sett till att alla badat och klippt naglar och klor så är jag själv helt klart ett fall för tvätt och tvagning, svettig och trött närmar jag mig duschen... men nej, det får bli imorgon istället... någon måtta får det väl ändå vara!
Å, så jag önskar att man kunde få göra som djuren! Att kunna sätta sig ner i vilken omgivning som helst, slänga fram
akterkastellet och sedan slicka det grundligt. Utan att skämmas det minsta. Det vore något det!!




Det här är bland det bästa Stålis vet!  Att bli borstad av lillmatte! Detta är ett trevligt sätt att få hjälp med sin hygienskötsel enligt katten. Det var värre när stora matte lurade ner honom i en damm.... Det var inte trevligt alls tyckte Stålis, själv skrattade jag så att jag grät...



Och så här lugnt å sansat går det till när hunden får sina klor klippta. Öronen hjälper henne  att hålla koll på exakt hur många klor som är färdiga, när alla är klara så får hon favoritgodiset - katternas torrfoder!!



Åsså en favoritbild i repris! Det ser så underbart skönt ut!!

Andra lägger ner tid och ibland pengar på att lära upp sina hundar till svamphundar. Vi känner en eminent svamphund vid namn Sigge, han håller kurser ibland tillsammans med sin matte, hon agerar väl översättare kan jag misstänka. Jag har vid några tillfällen tänkt som så att det skulle vara trevligt att gå en sådan kurs och sedan låta Scilla göra grovgörat ute i skogen för själv är jag fullkomligt värdelös då det kommer till att hitta svamp.( Bara jag lär mig hur man lägger upp länkar till andra bloggar här bredvid så ska Svamphunden Sigges blogg bli lättillgänglig för er alla! Även länk till Julita-Rudis blogg kommer att finnas, han samlar på attans fina utedass!) 

Men nu har det visat sig att jag kan spara in Hittasvampkurs-pengarna! I vår familj så har det uppdagats att upplärning av hunden är helt onödig då dottern har begåvats med en svampnäsa utan dess like. Hon går ut för att leka en stund och kommer in tio minuter senare med hela famnen full av kantareller. Första gången så trodde jag i min enfald att det var frågan om ett tursamt kliv rakt ut på en åker av kantareller men då proceduren upprepats vid ett flertal tillfällen så börjar vi andra förstå att hon har en gåva som resten av familjen är i total och sorglig avsaknad utav. Var hon än går så hittar hon mängder av svamp! Jag har den senaste veckan rensat svamp i nästan fem timmar sammanlagt!! Vi har ätit makalöst god kantarellsoppa, njutit som gamla greker av rostat bröd med smörstekta kantareller, jag har förvällt och fryst in... Det tar aldrig slut! Det var likadant förra året! 

När jag berättade om detta svampletarunderbarn för en god vän så deklarerade han frankt att hon kunde få komma och sova över hos dom( hans dotter och min är kompisar), när flickorna väl är på plats så ska han ge dem varsin kasse och köra ut dom i skogen. Själv planerar han att ligga i en skogsbacke och sova en stund medan de arma barnen ska söka av nejden efter svamp. Jag funderar på om jag ska ta betalt...?



I rättvisans namn skall det väl även nämnas att Scilla var med när just detta fynd gjordes fast dottern hävdar envist att de enda svampar räserråttan brydde sig om var de som var stadda i långt framskriden förruttnelse...



 

... är faktiskt en ganska så träffande överskrift med tanke på hur positivt livet har varit den senaste veckan! Nu är kontraktet på huset påskrivet och det känns helt fantastiskt! Tänk så bra det blir! Egen stuga med egen täppa till... Barnen är överlyckliga, de har redan möblerat ett flertal av rummen i sina sinnen och jobbar nu stenhårt på att få mig att acceptera ett musikrum med piano, gitarrer, trummor, kastanjetter och flöjtar och dessutom ett rum för filmer, ett annat för tv-spel och bus åsså varsitt eget rum naturligtvis. Jag har all möda att tålmodigt förklara att rent storleksmässigt så ryms inte riktigt alla dessa finurligt uttänkta rum men jag möts av total oförståelse. Fattar jag inte själv hur skönt det vore att kunna stänga dörren om dem när de ska till att musicera!? Eller spela!? Jodå, jag fattar precis egentligen. Får väl kolla om det finns plats i källaren.

Har haft ett inledande möte med nya biträdande rektorn på Malmaskolan om min pojkes behov och det utvecklades till ett av de bästa möten jag någonsin haft med en skolrepresentant så det känns fantastiskt bra!! Jag känner en viss framtidstro ang de insattser som behövs!! HÄRLIGT att kunna skriva dessa rader ska ni veta!!

Nu över till det jubel som medförde viss utmattning på kuppen! Scilla tävlade i lördags på hemmabanan i Norrköping och det med den äran!! Hon vann två försöksheat, kom tvåa i semifinalen och sedan i A-finalen så kämpade en väldigt trött liten Scillerill tills hon kom som trea över målsnöret!!! Hon skötte sig exemplariskt och fick därmed sin licens klar! Dessutom så var hon snabbaste licenstiken( 9.92) och vann pris för detta! Tänk att våran soffpotatis är en riktig racerhund nu! Fast jag vidhåller nog att den mest vältränade muskeln hon har är pusstungan... Nu följer en bildkavalkad från både banan och skogen, tycker att det är mest rättvist så då hon tillbringar den största delen av sin "springtid" ute i skogen, det är ju bara en försvinnande liten del som ägnas kapplöpningen egentligen!


Scilla i sin nya, vita sportbh;-))

 
Scilla tar emot tredjepriset iklädd ny, lila sele. Vinsten var en röd ergonomiskt utformad matskål. Jag får alltid en massa frågor om hur mycket pengar man vinner och jag förklarar varje gång att jag är mycket tacksam över att inga pengar är inblandade. Men en röd ergonomiskt utformad matskål går ju inte av för hackor ha-ha!!



Tjusig bild på tjusig Scilla. Jag är helt facinerad av hennes färg! Kolla på följande foton o jämför nyanserna...







Spring i benen...



Å här har vi en hälsning till Julita-Rudi; räknas detta som ett utedass? Du har ju en imponerande samling sådana men de har ju väggar runt sig allihop... Fast vi tycker nog att det borde räknas för det är trots allt skogarnas konung själv som lättat på trycket.



Och här kommer ytterligare en hälsning, den här gången till Svamphunden Sigge. Scilla gör sitt bästa att hålla koll på diverse olika spa-gropar runt om Hälleforsnäs nu när du flyttat. Vore ju synd om de växer igen...



Åsså avslutar vi bildkavalkaden med en underbar färgklick( ovan), och en lockelse utan dess like( nedan), nämligen vad som vankas efter en lång, skön skogspromenad med bästa kompisen Scilla....