misscurlysue

...om nu någon överhuvudtaget tittar in här längre så kan jag berätta att våra vidare öden beskrivs regelbundet i bloggarna www.ugglansvardag.blogg.se och www.systrarnabullerochbang.blogg.se . Den första bloggen handlar om hela familjen och den andra är mina hundars betraktelser... Väl mött där istället!!

... har jag många av! Tänk så lyckligt lottad jag är ändå! Världens vackraste barn, världens vackraste farmor, världens vackraste hund och världens vackraste katter... Fast nu har allt det vackra reducerats en aning. Min underbara farmor finns nu inte längre här på jorden. Hon fick ett långt och innehållsrikt liv med många skratt och jag har många fina minnen kvar! Det har passerat flera månader sedan hon gick bort men det är ändå så att hon fattas mig.

 

Två av världens vackraste katter har blivit en. Fina Sammy - min lilla kattpoet - har fått somna in. Hans epilepsi blev värre och värre, till slut blev han aggressiv under ett anfall och bet min dotter. Tyvärr är det så att en del katter kan bli mycket aggresiva under anfallen, de ligger inte och krampar utan kan springa omkring under tiden. Eftersom Sammy var en mycket stor och stark katt så skulle han kunnat skada någon av oss eller grannarna svårt... Ni kanske undrar över medicinering? Just den biten är knepig med katter, de måste bli innekatter för all framtid då medicinen gör att de förlorar reaktionsförmågan - de flyttar sig inte för bilar, hundar eller tåg...Och våran Sammy hade aldrig accepterat att bli innekatt! Plus att hans epilepsi var för svår, han hade många anfall per dag, så i samråd med veterinären fattades detta tunga beslut.

 

Vi begravde Sammy på en av hans favoritplatser i skogen i Hälleforsnäs, där har vi gått många promenader tillsammans och jag tyckte nog att man kunde höra honom springa på stigen! Jag trodde det var Scilla som kom springandes så jag vände mig om vid flera tillfällen men där var tomt! 

 

 

Kvar finns resten av flocken och vi känner oss liksom lite halva...

 

 

Våren är här! Mycket jobb för en whippet dessa dagar! Fånga fjärilseländena, käka myror, ligga i solen å mysa... Några turer på banan har vi hunnit med redan, Scilla tycker det är vansinnigt roligt! I övrigt så har detta nog varit en av de jobbigaste vårarna i mitt liv, vi har varit sjuka av å till plus att min rygg och nacke har gett upp helt och överlämnat sig i sjukgymnastens ömma vård, många möten med skolan (som vanligt) på 4 veckor blev det hela 7 möten!! Plus telefonsamtal.. Tintin har bytt skola med dunder å bång - hon blev så mobbad så det till slut blev farligt för hennes hälsa, Eddie tvingades byta mentor och det har tagit honom hårt, dessutom har han fått veta att han måste byta skola inför högstadiet vilket han inte vill (lärarkåren på högstadiet i Malmaskolan har inte den rätta kompetensen att undervisa honom), Douglas kämpar som en tok för att få så många betyg som möjligt nu när han slutar nian, min kloka pojke han gör hela tiden sitt bästa och ändå räcker det inte till då skolan (som vanligt) inte håller sin del av Åtgärdsprogrammet.. Att Tintin och snart även Eddie har bytt skola innebär flytt igen!! FY!!! Ovanpå allt detta så blev min kära farmor sjuk och gick bort...

 

En enda lång klagovisa kan tyckas men givetvis finns det även ljusglimtar! De flesta kan helt enkelt beskrivas med ord som VÄNNER, FAMILJ och FYRFOTA FAMILJEMEDLEMMAR!!! Om ni bara visste hur mycket ni betyder för mig!! Kram!

 

 

Ya man! Me rasta man!!

 

 

 

... har ni kanske inte hört talas om. Men se min hund har såna! Vackert skimrande i solens strålar, blått, grönt, guldgult. Jag sitter och njuter av åsynen medan regnbågsmorrhåren nyfiket riktas mot svanarna nere i ån. Strax därefter åker morrhåren ner i ett sorkhål, det snörvlas och grävs... Det bästa av allt är ju att i slutet av regnbågen finns en kruka av guld - det vet väl alla?! Min guldkruka är vackert silverglänsande i solen, snabb som en pil och full av kärlek. 

 

Ville bara berätta det för er.

 

... av vad som hänt den senaste tiden kan vara på sin plats. Först av allt ska jag skriva att dottern Tintins fiskar ynglat av sig. Detta är en nyhet av största vikt har jag nu förstått då hon uppmanat mig att meddela omvärlden att hela 27 glin simmar runt i babyavdelningen, just den nyss nämnda babyavdelningen är själva nyckeln här för tidigare har de blivande fiskmödrarna helt vackert fått klämma ur sig glina lite här och var i akvariet till slöjstjärtarnas stora glädje. Ett fåtal glin har då överlevt medan slöjstjärtarna å andra sidan har haft en hälsosam rondör på sina magar, Tintin har gråtit och skällt men fiskeländena har hänvisat till dålig hörsel och fortsatt med sina förehavanden. Till slut fällde Tintin kommentaren -"Mina fiskglin är värda sin vikt i GULD!!" och babyavdelning inhandlades för veckopengen...

 

Katterna i hemmet lever och mår bra, Sammy har ju varit lite hängig av och till det senaste året, veterinären och jag har kommit fram till att det är epilepsi. Periodvis mår han mindre bra men under en längre period nu så har han varit sitt gamla vanliga jag! Stålis har abdikerat från sin "Kung över alla"-post, han trivs inte riktigt här i Malmköping tyvärr. Att gå ut är läskigt, det är mycket bättre att vara inne - ligga i mattes säng eller spana på fåglar genom fönstret är vad han roar sig med. Det smärtar mig att han inte riktigt vågar vara ute ordentligt men kanske det blir bättre i sommar...

 

 

...är det att jag slarvar så med att uppdatera min förnämliga blogg! Men ibland går livet i lite kringliga krokar och den rätta orken lyser med sin frånvaro. Sorry. Idag är vi på besök hos mina föräldrar, Scilla är mycket nöjd då hon har fått springa fort som vinden för att sedan stjäla den bästa sovplatsen från sin bästa vän - labradoren Ida! Några foton har vi lyckats klämma fram, det var ett tag sedan då min kamera inte riktigt vill vara med längre men nu lånade jag min mors kamera, tack för lånet! Så vassegoa, njut av ögonplägnaden!

 

... av våran fina katt Sammy - kattpoeten! Min dator har varit på reparation så därför har det varit tunnsått med inlägg de sista veckorna men nu så är vi "back on track" min dator och jag. Längre inlägg blir det om någon dag. Håll tillgodo - Sammy med lite rakat ben efter provtagning hos veterinären. Han ser lite hängig ut på fotot men nu är han pigg och rask!

 

 

 

Jag har ända sedan jag var liten drömt om att bli veterinär. Tyvärr föll mina framtidsplaner i kras redan i hyfsat späd ålder då det krävdes väldigt höga betyg i alla ämnen och jag lämnade en hel del att önska vad gäller matematiska problemlösningar. Jag lämnade grundskolan med ett mycket intetsägande betyg i matematik och en gråtande mattelärare stängde lättat dörren bakom mig. Som djurägare får man ju ändå vid speciella tillfällen den stora äran att träffa en å annan veterinär så jag kan få en glimt av vad som kunde varit, som häromveckan när min katt Sammy å det snaraste behövde träffa en i kattsjukdommar bevandrad medmänniska.

 

Vi styrde kosan till Flen där distriksveterinärerna håller hus, vi var där i somras också med samma bekymmer - Sammy vill inte äta eller dricka. Till min glädje så skulle vi få träffa min "klapp-å-klang"-veterinär - han tycker att livet är en fest och vi finner alltid en massa olika men lika intressanta diskussionsämnen varje gång. När vi kom så var där en dam som inte gärna ville åka hem med sin hund, hon kände ett starkt behov av att ställa samma fråga om och om igen... Efter säkert tio minuters dividerande så tröttnade "min" veterinär, han såg att vi satt och väntade, men att bli av med gumman visade sig vara lättare sagt än gjort. Till slut så erbjöd han henne armen och de gick fram till en dörr.

- Så där! Nu får du prata med en annan veterinär en stund! försökte han glatt.

- Varför det? undrade gumman

- För att han är mycket snyggare än jag! vrålade han glatt till svar.

På detta kunde damen inte finna något lämpligt svar så hon traskade snällt in.

 

Väl inne i undersökningsrummet så kunde han och jag gå löst på diverse olika samtalsämnen medan katten Sammy undersöktes. Jag berättade en fullkomligt sann historia ur mitt liv som gladde honom ofantligt - här är den!

 

Jag var på semester i Ungern, min sambos föräldrar kom därifrån så varje år åkte vi dit för att njuta av all den gästfrihet som stod till buds för oss svenskar. Denna gästfrihet tog sig ibland rent monumentala proportioner - svenskar stod mycket högt på "tycka-om" listan tack vare Raoul Wallenberg (han räddade många ungrare från koncentrationslägren) och det fanns tillochmed en svampsallad och en hamburgare (med ananas på) uppkallad efter Sverige. Vi bjöds på mat och sprit var vi än dök upp. Nu föll det sig inte bättre än att jag åkte på en kraftig urinvägsinfektion, det var inte första gången så jag kände igen alla symptomen. Jag blev snabbt sämre och förstod att medicin var av nöden och det omedelbart, dock så drog jag mig lite för att framföra detta då jag förstod att hela byn omedelbart skulle engagera sig (ja HELA BYN, det är inte påhittat...) Det fanns bara en telefon i byn och närmaste sjukhus låg långt bort så hela dagen skulle gå åt. Nu visade det sig att det kanske kunde gå att ordna ändå enligt släkten, jag skulle bara ligga lugnt och vila så skulle de ta hand om resten - de hade fått höra att det fanns en läkare som bodde hyfsat nära, han skulle säkert hjälpa till för jag var ju svenska gubevars. Släkten åkte iväg för att inhämta recept och medicin. Jag var fundersam över att jag inte skulle med men lugnades med att min beskrivning av krämpan och mina tidigare erfarenheter av densamma gjorde det hela okomplicerat. Tre timmar senare kom de tillbaka och med sig hade de tre stora piller.

- Pencillin! meddelade de i samlad tropp.

- Tack! sa jag och knaprade i mig tabletterna som var så stora att de fick delas för att kunna sväljas.

 

Jag blev snabbt bättre och vi kunde fortsätta med trevliga begivenheter runt om i Ungern. Inte förrän vi skulle resa hem fick veta vem doktorn var.... Det var veterinären!! Och pencillinet var...hästpencillin!!

 

Han skrattade gott åt min historia och sade sedan att det nog var tur att just veterinären kurerade mig annars hade jag förmodligen fått sitta i karantän vid hemkomsten!! Detta skedde ju på den tiden då Ungern led av kommuniststyre och fick man sjukhusvård i ett öststatsland blev det karantän i två veckor här i Sverige!! Anledningen till att han visste detta var att han själv vid ett besök i sitt gamla hemland Polen för många år sedan lyckades bryta foten - samma visa som för mig med långa avstånd så valet föll på ortens veterinär! Foten lappades ihop och smärtstillande preparat värdigt en ko skrevs ut.

 

Vi skrattade gott åt våra historier!!

 

Ni kanske undrar hur det gick för katten Sammy? Jo det är väl som så att min fina kisse lider av epilepsi, vi ska nu vänta lite och fundera över om medicinering kommer att fungera på honom... Det är inte så lätt med utekatter som försvinner lite då och då, dessutom måste han vara innekatt den första tidennär medicineringen börjar och det är INTE lätt med Sammy... Framtiden får utvisa hur vi gör. Just nu mår han som en prins!!

 

 

  

Hela våran familj ääääälskar halloween!! Det är verkligen jätteskoj att skrämma slag på allt å alla! Det piggar verkligen upp så här i höstmörkret när småbarn rullar ögonen utåin av ren skräck på grund av mig. Lite godis ska vi koka, mina barn och jag, och vi delar INTE med oss!! HAHA! Ikväll är Tintin iväg på halloweendisco utklädd till sjörövare, jag har sett en å annan dracula vandra på byn med ett fast grepp om sin mammas hand på väg till discot.... Jag tycker det är riktigt skoj!

 

Själv har jag lite till att fundera på inför utklädning av min ädla lekamen, jag har ju en titel att försvara! Vann ju pris förra gången för roligaste utstyrsel... Då var jag ett träd med fågelbo på huvudet och en hund som kissade på mig (hunden var en leksakshund från min dotters mycket digra samling, jag sydde fast den på byxbenet) och med denna naturtrogna tolkning hoppades jag skrämma vettet ur värdparet som tidigare under året sågat ner varenda träd på tomten med stridsropet "- Fyfan! Inga djävla löv att kratta upp!!" Jag tolkade detta som ett uttryck för att de i själva verket var livrädda för naturliga ingredienser i sin närhet och tänkte att "nu månde de bäva...."

 

Tidigare år har jag bla varit utklädd till en fjäril som blev uppäten av en groda (jag gjorde STOR succe med den) vilket föranledde folk att kalla mig "grodan" i flera år... En å annan häxa har det väl blivit..Jag minns nu att för många år sedan var jag en ko med juver å allt!  Men nu i år vill jag prova något nytt, vi får se vad det blir. Kanske kan jag få lite tips via era kommentarer?

 

Nu i helgen klarades Norrköpings Whippetrace Klubbmästerskap av och min vackra Scillerill sprang på mindre bra tider men lyckades ändå komma trea i A-finalen!! Glädjen stod högt i tak och vi fick med oss finfina värdefulla priser hem, nämligen en lila mugg, rosa hundbajspåsar och hundgodis. Förutom detta så följer givetvis evig ära och berömmelse nu i våra fotspår!  Dagen avslutades med fantastiskt god smörgåstårta tillsammans med alla klubbkamraterna, många av dom kommer vi inte att träffa på länge nuj (ag har i princip bestämt mig för att byta klubb nästa år - det är långt till Norrköping och det finns en bana i Södertälje - mycket närmare)  Hur som helst - STORT GRATTIS till alla oss som var på plats - vilka fina hundar vi har allihop!!

 

Jag tycker att det är ganska så trevligt med modets alla växlingar, inte för att jag på något slaviskt vis följer de av köpmännen givna trenderna men just att det blir nytt - att ögat liksom vaknar till - det gillar jag. Vackra spetsar, vågade former, sensuella färger.... Nu är jag inte ensammen om detta intresse utan även min tioåriga dotter har nu börjat spana in hur diverse kändisar plägar klä sig och menar nu att även hon bör framhäva sin kropp på ett liknande sätt. Varje morgon har vi stridigheter med varandra - ska den svarta toppen verkligen glida ner över axeln och visa bh-bandet -  måste man verkligen visa hela magen med en (i mitt tycke) för liten tröja osv... Än så länge avgår jag med segern och dottern försvinner till skolan med ilskna kommentarer hängandes efter sig som ett pärlband. Hon hämnas genom att visa upp varierande grader av avsky inför mina klädselval. Fast det vet vi ju alla att mammor inte är balla å hippa hur de än klär sig.

 

När jag gör mig fin i min rosablommiga klänning - USCH MAMMA! - när jag bär mina blåa jeans och en enkel randig tröja - MEN JAG SKÄMS JU MAMMA! - för att inte tala om när de tajta, gråa jeansen kombineras med vit långskjorta, rosa kavaj med brodyr och de höga svarta lackstövlarna - MEN MAMMA HUR SER DU UUUUT!?

 

Märkligt nog försökte hon smuggla med de svarta stövlarna till skolan dagen därpå.....

 

 

 

 

 

.... är det. Att jag - som är så övertygad om tankens makt - ändå inte kan  slappna av och tänka lite positiva tankar! Fast det kanske lätt blir så då man kämpat i så många år för att barnen ska få en bra skolgång. Nya rektorn i Malmaskolan verkar mycket bra, flertalet möten är avklarade redan och bara ett av dom kändes lite konstigt så nu finns hoppet om att sista skolåret blir ett bra år för Douglas!! Dock tar det flera veckor till innan en ordentlig studieplan är klar. Kanske kanske kanske det tillochmed går att bo kvar här så att även Eddie får gå sina sista år här, vi får slappna av och adressen börjar kännas "hemma"... Tänk att få  bo i en å samma lägenhet i flera år! Det är vi inte bortskämda med...

 

Scilla ligger i hårdträning inför klubbmästerskapet nästa helg. "Ligger" är verkligen  rätta ordet, hon gör som alla andra whippar i detta väder - letar rätt på en lugn vrå nära matte, ser till att alla förstår att hon genast måste ha en filt och en mjuk dyna, bäddar och SOVER..... Ibland trär hon ut sin ädla näsa för att checka av mattillgången. Vi får tvinga ut henne mellan regnskurarna och då kan det hända att hon rör lite på benen. Förhoppningen är att de flesta andra whipparna i racingklubben har gått i ide på samma sätt som Scilla - annars får hon nog finna sig i att bli omsprungen!!

 

Scilla laddar upp musklerna...

 

 

Jaha då är jag väl på gång nu att skriva mitt första inlägg med en medvetet politisk inriktning. Likaså gott det. Jag reagerar så väldigt på denna längtan att bunta ihop oss alla som verkar riva i diverse mediarepresentanter och politiker... De anser på fullaste allvar att jämnställdhetsarbetet skulle gå framåt om man helt enkelt låtsas som om det inte finns olika kön. ???  De får ursäkta men jag - en kvinna - håller inte med! Hälften av världens befolkning består av mitt kön, den andra hälften är av manligt kön. Så är det ordnat sedan tidernas begynnelse törs jag påstå för att underlätta vid själva "överbefolkajorden"-akten. Vi har också fått lite olika kroppsstyrka  eller förmåga att föda barn, olika benägenhet till att bli bofasta, olika grad av aggressivitet.. Allt detta behövs för en lyckad överlevnadsstrategi.

 

Jag är fullt medveten  om att det finns ett fåtal människor som föds med en "naturens nyck"-konstruktion, nämligen den att generna av någon outgrundlig anledning gör personen "tvåkönad" eller en kvinna som föds i en manskropp eller tvärtom. Dessa människor bör ju rimligtvis få bestämma själva om de vill ha en särskild könsbenämning, hen eller hun är mer befogat i dessa samanhang, eller om de känner starkt att de vill gå igenom en operation för att på så vis höra till kvinna- eller mansfacket.

 

Jämnställdhetsarbetet ska drivas på helt andra plan än att bunta ihop oss alla till en enda grå massa!

För mig är jämnställdhet att alla har samma rätt till att få leva sina liv så som de själva vill och dit är det låååångt....

 

 

Mina katter Sammy och Stålis kan måhända anses representera "hen" eller "hun", de är nämligen kastrater...

Här blir det trångt vid frukosten... Låt mig presentera två andra mycket vackra fyrbenta damer som inte känner några behov alls av att tillhöra ett tredje kön, det har de bevisat vid sina löpperioder då de båda helt skamlöst erbjuder sina kroppar till alla hugande spekulanter!!

 

Vackra Ida, mina föräldrars labradortik och Scillas bästis! Åsså snabbt över till just Scilla - visst är hon grann??!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

    

.... Jag har sedan späd ålder drömt om en alldeles egen kennel och då jag försöker leva efter regeln att se till å förverkliga mina drömmar (det kan ta tid men man får inte ge upp) så går jag nu omkring och planerar och funderar... Vilken hanne kan tänkas passa Scilla?? Om detta vet jag inte tillräckligt ännu så någon presentation blir det inte men jag kan istället erbjuda min läsarkrets en väl genomtänkt mall som jag nu känner mig tillfreds med. Scilla klarar den med bravur - högsta poäng - och självklart så måste hennes tillkommande prins leva väl upp till dessa kriterier. Andra whippetuppfödare är varmt välkomna att apa efter...

 

ALLMÄNT INTRYCK - En whippet är själva essensen av förfinad elegans. Detta skall vara tydligt i alla situationer, tex när den busar med en labrador i lerpölar eller när man försöker få den att gå ut i regn.

ÖGON - Dessa skall vid alla mattillfällen vara vidöppna och bedjande, kanske med ett lätt drag av krav.. När mat inte finns i närheten är ögonen slutna i djup sömn och kan bara i händelse av att en vit trasa plötsligt passerar öppnas och visa ett överväldigande intresse.

NOS - Lång och kall med en viss blöta. Den skall alltid vara aktiv meddelst intryckning i örat på ägaren eller ev på låren.. Minst en gång om dagen bör den användas till att aktivt inhalera olika föremål såsom flugor, kattmat, myror... Strax därefter skall ägaren pussas noggrant.

 

BEN OCH TASSAR - Dessa bör under inga omständigheter vara böjbara när whippeten sover!!! Rakt upp i luften är melodin!! De bör vara så pass tunna att andra människor som inte kan något om whippets genast frågar om benen lätt går av (en vältränad whippet skall då genast visa upp en lidande min..) Ben och tassar kan med fördel användas till  att peta ägaren i öronen/ögonen/magen eller annat ömtåligt ställe. De slutar fungera vid dåligt/blött väder.

 

KROPP - Bör kunna skaka synligt vid väl valda tillfällen såsom vid kyla, hunger, trötthet, ensamhetsträning och när det verkar vara för trångt i soffan. Kamouflageförmågan är ofta mycket välutvecklad och används flitigt. En whippet kan se ut som en filt, dunbolster, blommiga lakan, soffkudde... Vid dåligt väder blir den helt osynlig!! Man kan hitta whippeten genom att känna efter var det blir väldigt varmt. När den väl  visar sig i sin fulla prakt tycker ägaren att den är muskulös och vacker medan de flesta andra mest fnyser och menar att de är magra krakar.

TÄNDER - Kan bara äta högkvalitativ mat. Plus skit av olika karaktär och fasthet.

ÖRON - Beroende på sinnesstämning kan öronen se olika ut. Om grannens katt går förbi så står de rakt upp och påminner starkt om fladdermusvingar. När whippeten försöker få som den vill så ligger öronen tryckta mót huvudet för att sedan resas en aning när människan äntligen begripit vad hunden vill.

RÖRELSER - Suddiga. Utom när whippeten sover.

FÄRG - Grundfärgen kan vara hur som helst, det spelar ingen större roll då whippeten ändå försöker variera sig genom rullningar i olika substanser eller genom att låta någon familjemedlem klä på den något kontroversiellt.

TEMPERAMENT - Envis, arrogant, döv, maktgalen, egenkär, fylld av krav vad gäller tillgången på kärlek i hemmet. Med andra ord helt magiskt oemotståndliga!

DISKVALIFICERANDE FEL - Total lydnad, fetma, långsamma rörelser, en stark vilja att gå ut i spöregn, vaktinstinkt, oförmåga att hoppa upp i soffan och frågande min om man frågar om de vill sova under en filt.

Som sagt - det är fritt fram för andra whippetuppfödare att införliva denna mall i sitt avelsarbete!!