misscurlysue

... ska vi iväg på kapplöpningsträningen i Norrköping!! Ska bli vansinnigt roligt att träffa alla hundarna och människorna, det var ju ett tag sedan då Scilla har haft sin första löpperiod å då får man inte komma på träningen. Tänkte försöka komma ihåg att ta några foton den här gången och visa dom för er imorgon. Det lär vara en vansinningt trötter whippet några dagar framöver...

Stålis är något störd av fotopubliceringen som skedde för några dagar sedan, han skyller hela händelsen på att han var gruvligt trött efter rådjursjakten och därför närmast befann sig i koma vid fototillfället. Nästa gång han är så trött tänker han ligga under min säng, dit kan inte hunden hasa sig fram hur gärna hon än vill. Efter att han meddelade detta så pussade han hunden i tron att jag var upptagen med annat och inget såg....

Upptäcker nu att det av någon outgrundlig anledning inte går att få ett endaste foto att fastna här idag så sorry, ni får väl scrolla lite på äldre inlägg och njuta av vackra Scilla och tjusiga katter....

... på att Stålis är mjuk som en mashmallow på insidan. Jodå,  jag kom på honom minsann! Den stålhårda ytan, de bestämda blickarna, hans tankar som hörs, det är bara en image han odlat flitigt. En image som är långt från sanningen. Fast jag har inte hjärta att avslöja vad jag nu vet för honom, att han är en mjukis, en kärleksfull liten krabat. De gånger han råkat visa sitt riktiga jag för mig tidigare har han raskt slätat över misstaget med en klo eller ett vrål efter mat. 

Jag minns när han mötte Scillas bästis Ida för första gången, vilken styrkedemostration han visade upp! Tänk er följande; Labradoren Ida spankulerar omkring i en för henne helt ny miljö som hon funnit vara mycket roande då en katt( Sammy) blev så rädd när hon visade sig så att han hoppade upp på en gardinstång och sedan sprang vertikalt på väggen till nästa gardinstång, sedan till nästa och nästa igen! Detta fann Ida så upphettsande att hon presterade en rivstart med kloräls på furugolvet och för några sekunder var det ganska tumultartat i hemmet. Men skoj. För hunden iallafall. Nu gick hon i godan ro och letade efter nya äventyr. Då kommer Stålis in i rummet, gör en snabb analys av läget och finner till sin stora förvåning en hund i sitt hem.

 "Vad ska man med en sån till?" tänkte han säkert och kom sedan på att han måste visa vem som är herre på täppan. Han hoppar upp på en stol och spänner en mycket svart blick i hunden. Stackars Ida vet inte riktigt vart hon ska ta vägen... Stålis höjer då sin tass, spärrar ut den så mycket det bara går med klorna framme, han släpper Ida med blicken och stirrar nu på sin utspärrade tass, vänder lite på den och sätter sakta ner den mot stolsdynan, kör ner klorna i dynan och drar uppåt så mycket han kan. Nu spänner han ögonen i Ida igen för någon sekund, drar in klorna och rullar ihop sig för att sova. Stackars Ida vände och gick ut ur rummet. Ingen av oss klandrade henne för bristande mod, det var uppenbart för oss alla vad som skulle hända om hon gick över gränsen som Stålis satt upp.

Men som sagt, en mjukis är han ändå... Om jag inte hörs av på några dagar nu så är det risk för att Stålis har fått reda på publiceringen av bildbeviset och en räddningsaktion kan var nödvändig...



Ord är överflödigt...

Och nu över till en liten bildkavalkad från dagens promenad med Scilla. Allt från vackra harsyrablommor till vingliga broar och rådjursteken... Fast viktigast av allt- gräsklipparen är på g = gott, färskt gräs till hunden!!!









 

...på sin frånvaro. Denna enkla sanning har jag idag påmints om då Sammy på morgonkvisten sågs inmundiga en ekorre. Detta gjordes med stor koncentration och stolthet i blick. Jag blev ledsen då jag förstod att det förmodligen var samma ekorre som med dödsförakt brukade kasta sig utför klippan utanför köksfönstret för att sedan förflytta sig medelst pantersprång till andra skogsdungen. Han( ja, jag tror att det var en han, det känns så) brukade också skälla ut Scilla och mig om vi gick förbi hans träd, utskällningen skedde i falsett så som det anstår en "korre" av rang, och fick som resultat att Scilla stod på bakbenen och stirrade upp i trädet med öronen på skaft. Till Sammys försvar skall det sägas att han bara gjort vad han är menad att göra. Det kan inte ha varit lätt att få tag på den måltiden förstår jag.

Förutom denna rapport om nyanlända till dödsriket så vill jag berätta att snart är löpet slut... bara någon dag till... sen blir det rejsa av!! Nästa vecka hoppas jag att vi kan åka till träningen och sedan är det förhoppningsvis inte alltför långt kvar till första tävlingen!! Bäva månde alla räserwhippets!!



Turligt nog så lyckades jag få ett foto på "korremannen" för bara några dagar sedan när han sprang som vinden till andra skogsdungen! 



Viktiga saker märks på sin frånvaro....



Den viktiga Sammy är på plats. Visst blir hela möbeln ännu vackrare så?!
 

Efter många svordomar och en hel del tandagnissel så har jag då äntligen kommit ut på nätet. Det har varit omöjligt i nästan en hel vecka och jag har fått gnugga geniknölarna ordentligt för att rensa bort det som tydligen skulle bort. Här har det som vanligt inträffat ett å annat - hagelskurar - upphetsade samtal med Flens bostad ang rivning av hus - veterinärbesök . rådjursteksjakt...Jag ska fördjupa mig i ämnena veterinärbesök och rådjursteksjakt...

VETERINÄRBESÖKET- Scilla behövde vaccineras och jag kände att jag dessutom ville diskutera dvärgbandmaskens entrè i Sverige och därmed det radikalt förändrade behovet av avmaskning så vi tog en sväng in till veterinären.Jag och veterinären hann avhandla diverse olika ämnen i en rent rasande takt, han var pratglad och engagerad i det mesta som tex - utländska hittehundar borde inte alls få komma hit, många av dom mår mycket dåligt av att inte kunna leva som de varit vana vid. Det är relativt vanligt att de avlivas eller placeras om ytterligare en gång här i Sverige pga av aggressivt eller extremt skyggt beteende. Dessutom har man inte full koll på vilka virus och annat skräp de för med sig hit. Detta ämne hetsade upp honom så till den milda grad att jag blev orolig för hur han skulle orka med resten av dagen. Nästa ämne som upphettsat avhandlades var Cesar Milan, han borde bort från rutan då han lurar i alla olämpliga hundägare att de faktiskt kan allt om hur man hanterar hundar och att det inte alls finns några rasbundna beteenden...

Om dvärgbandmasken fick jag följande råd framförda med rynkad panna och yviga gester- ingen vet riktigt hur vi ska hantera detta i Sverige!  Det som gäller officiellt är ju som bekant avmaskning var 28 dag om hunden vistas i naturen men många veterinärer uppfattar det som ett sätt att lugna allmänheten, så även denna veterinär. Hans råd var istället att avmaska en gång med rekommenderat medel mot dvärgbandmask och sedan använda sig av förebyggande medel som tex Advocate, giftfritt för människor och inga biverkningar på hundarna( som är fallet med vissa andra medel). Man droppar det i nacken och sedan utsöndras det långsamt via talgkörtlarna, hunden får ej vara nybadad när den får dropparna. Sedan skyddar de i ca två månader mot diverse olika otyg bla hjärtmask. Nu är det som så att Advocate inte är registrerat som medel mot dvärgbandmask men veterinären menade att tar det hjärtmask så borde med största sannolikhet även "dvärgen" ryka, det var denna behandling som han skulle ge sin egna hund och även som han fått rekommenderad av en specialist på hud-och parasitåkommor. Jag gillade framför allt detta att det är ofarligt för människor och hundar... Ska kolla på nätet om det används mot "dvärgen" i andra länder.

Så var det dags att betala och ta farväl av vår nya bekantskap som innan avskedet hann berätta att han kom från Tjeckien. Det visade sig att mitt betalkort inte fungerade där så jag bad om att få åka och ta ut pengar... -" Jaja! Skynda dig tillbaka bara för du förstår att chefen hänger mig om inte allt stämmer och då skulle släkten tycka det vore rätt åt mig! De kan inte fatta att jag ville bli veterinär... Dessutom är min chef KVINNA och att bli hängd av en kvinnlig chef.... OJOJOJ!!" Tydligen var detta framtida helvetescenario något som roade honom ofantligt, han skrattade så han tjöt och slog sig på knäna. Scilla tittade noga på honom och pussade lite på handen som tröst.

RÅDJURSTEKSJAKT- Vi var på morgonpromenad jag och Scilla. Vi mötte några bekanta nämligen rådjursekarna, de är så vana vid människor så de stod bara och tittade på oss knappt tio meter bort. Vi stannade en stund, Scilla fick en massa godis när hon slappnade av och satte sig ner, vi tittade på varandra, vi och rådjuren . Sedan gick de i sakta mak vidare, ingen brådska här inte. Plötsligt for de iväg med väldig fart, något grått sprang som  en furie bakom dom, de hoppade över stock och sten, skingrades och försvann i skogen. Kvar stod en nöjd Stålis och spanade efter dom... Han blir sån ibland, min katt. En släng av storhetsvansinne helt enkelt!
 Storviltsjägare som tyvärr misslyckades med en av "The big five". De byten som ingår i detta epitet voro
- Älg  - Rådjur   -Varg   -Kråka   -Buss            (stolen är under renovering, därav de olika tygerna)



Ja det kanske är svårt att få syn på stekarna men de finns här... Två av de vita prickarna är rumporna...



Fast det finns ju vissa i familjeflocken som sköter sig både när rådjurstekarna är nära och hos tjeckiska veterinärer...
 

Så är då påskhelgen över. Den har varit precis så skön som en långhelg ska vara- skönt väder, goda vänner och god mat! Livet är verkligen härligt ibland!! Nu väntar arbete, föräldramöten och olika avslutningar på barnens aktiviteter, några fler lovdagar och sedan... SOMMARLOV!! Snart har Scilla bott hos oss ett helt år, ett år som bara har varit positivt! Läste någonstans att så länge man tycker att det är krävande med hund så har man inte hittat "sin" ras, hundägande är enkelt och fantastiskt roligt när den rätta hunden finns i hemmet! Och det är så jag känner med Scilla- enkelt, roligt, stimulerande och rogivande! Finns inget bättre än att vandra i skogen med detta vilddjur eller gosa i soffan med denna pussgurka...

Katterna är av något avvikande åsikt. Hundkräket är något som man står ut med, man kan i obevakade ögonblick äta upp hundens mat eller råka somna i hundens korg. Det är oxå mycket viktigt att komma ihåg att blänga länge och intensivt på den människa som kelar med inkräktaren. Det ger extra pluspoäng om man kan störa matte när hon klipper klorna på hunden, man kan då passa på att reta hundkräket lite för katter behöver minsann inte klippa klorna, de måste ju vara vassa så att man kan använda dom på ett effektivt sätt om inkräktaren kommer nära...

Fast det är väldigt roligt att leka med hunden när man går på promenader... Väldigt kul faktiskt... Något-man-inte-vill-vara-utan-kul... Då kan man vara kompisar en stund. Då kan man tillochmed pussa hunden, fast bara om ingen ser...



När det är påsk kan man få godsaker! Här har prinsessmatten offrat lite av sin glass... Men den är väldigt knepig att få i sig!



Åsså var det dags för promenad med kattkompis Stålan, han lekte lejonkungen... Tyckte väl att det passade med tanke på den stundande fritagningen av lejonen på Kolmården!



Med sin laserblick ser han allt... Människors futtighet, hundars idioti... katters storhet!
Avslutar med en bild som vittnar om ömsesidigt förtroende och avslappning, tonårshussen och Scillerillen...

 

... kan man ju drabbas av lite till mans. Jag är fullkomligt omringad av svallande känslor och jag häpnar över vilken kraft som finns inprogrammerad i minsta lilla varelse!! Blåmesarna som för bara några få veckor sedan satt frusna i träden och sökte efter mat har nu kopulerat hejdlöst utanför mitt köksfönster i flera dagar, ekorrarna har redan varit igång några veckor med just den biten och jag har hört några små grodkväkanden så det är väl full fart i Bruksdammen också...

Inspirerad av denna mångfald av förökningsförsök uti vår herres hage så har då Scilla äntligen börjat löpa!! Prinsessmatten vrålade av pur lycka när jag berättade detta, inte för att hon egentligen är intresserad av Scillas fortplantningsförmåga utan för att hunden nu måste använda sina tikbyxor. Den minnesgode läsaren kanske drar sig till minnes att vi strax före jul inhandlade ett par extremt dyra sådana, inte för att vi är några särskilt snobbiga hundägare utan av den enkla anledningen att det var de enda byxorna som satt stadigt på vinthundsrumpan. De är vackert svarta med spets och paljetter, tillverkade i Italien... Så nu glider Scilla runt i hemmet med värdig min och lätt hasande gång( ingen hund gillar att ha byxor på sig)!! Alla som ser henne fnissar lite och säger att -"Det var väl för sött!"  Jag hyser starka misstankar om att reaktionen från omvärlden skulle bli helt annorlunda om jag hasade runt på samma vis...

Innan löpet började så hann vi med en träning på whippetracebanan i Norrköping!! Det var väldigt roligt för alla inblandade hundar och hussar och mattar!! Söta valpar som införskaffats under vintern spred trevnad omkring sig genom att pussas med alla frivilliga( vissa försök till oststöld genomfördes oxå), de äldre hundarna som visste vad som komma skulle( TRASAN!) var fokuserade på annat. Scilla var helt fokuserad på banan och levde rövare varje gång andra hundar sprang efter trasan, till slut var det hennes tur å jösses vilken fart hon har under tassarna!!! Det bådar gott inför framtiden men nu blir det ingen träning igen förrän löpet är över!

Vill oxå passa på att önska er alla en riktigt härlig påskhelg!! Må den stora påskharen skita i era brevlådor!!



Här är bildbeviset... Raffiga italienska byxor som kan få vilken "nattfjäril" som helst att bli avundsjuk.
En detaljstudie på spetsen följer här...



Lägg märke till paljetterna! Den fagra ungmön som glider runt i hemmet iförd detta mirakel till dyra tikbyxor tycker dock att det hela är ganska jobbigt och försöker gnaga bort eländet. När hon inte får det så lägger hon sig mitt på köksgolvet på "det rosa lurvet".



Och så den i dessa tider obligatoriska påskhälsningen framförd av Scilla med ett påskägg hängande på på nosen!!





-"Må the mighty påskhare skita i eder brevlåda!"


 

Äntligen har det löst sig med billån inför morgondagen!! Min bil kommer inom kort att rulla på de sälla racerbanorna och det inte utan orsak, så jag vågar inte köra så långa sträckor med den... Det var lite pill med att lösa det med att låna bil men nu så vet jag bestämt att Scilla och jag åker till kapplöpningsbanan i Norrköping imorgon( lördag) för att vårstäda och köra lite race med hundarna!! SKOJIGT SKA  DET BLI!! Så kul för både hundar och folk som inte träffats på ett tag nu!! Kramkalas?! Jajjemän!! Gammelmatte Marie och Tant Olga får vara beredda...

Katterna har framfört ett å annat klagomål på den väldiga frånvaron av kattklokheter som borde framförts på denna blogg och jag kan inte annat än att ödmjukt ta till mig kritiken. De hälsar till allmännheten att livet leker för tillfället, matte har vid några tillfällen gett hunden lite av gelématen som egentligen tillhör överhögheten kattfolket men det hela har räddats vid sista sekund då katterna helt enkelt åt upp hundens mat istället för sin egen. Grannens vita katt har fått ge med sig angående hans anspråk på stora stenen utanför mattes köksfönster, den tillhör numera Stålis. Promenader med hundkräket är trevligt ända tills skatorna får syn på dom, katterna och skatorna är gamla antagonister. De undrar också om allmänheten kan tänkas hjälpa till med påtryckningar mot deras matte då hon är slö med att tillverka en extermt mjuk kudde att ha på balkongen. Kattrumporna säger sig behöva detta...



Stålis är här ytterst missnöjd med mutan som just serverats... Sammy, som aldrig missar ett tillfälle att äta mer än en portion, ser genast möjligheten som uppdagas mitt framför hans ögon....



Stålis och Sammy vill här presentera några släktingar som tillfälligt bor på Kolmårdens safari... Ett fritagningsförsök är inplanerat och bara Stålan får råd med en bultsax så....



Bästa sättet att få tag på en bultsax är att visualisera fram den... Det kräver djup konsentration....



Länge, länge kan man få hålla på... Det är lätt att somna då...
 

... min hundvän Scilla. Vi var i Göteborg förra helgen, hon och jag, egentligen hade jag löst det med hundvakt men hundbästisen Ida som hon skulle bo hos blev sjuk så det blev till att ändra på platsreservationerna på tåget så att Scilla fick följa med. Hon har aldrig åkt tåg tidigare men fann sig snabbt tillrätta bland barn, jollrande tanter och trevliga konduktörer. Jag hade packat med "det rosa lurvet", favoritfilten, och när den låg på golvet så rullade hon ihop sig och sov. Tågbyte i Hallsberg med lååång väntetid, nya bekantskaper som ville prata hund och klappa hund. På det nya tåget så fanns det ytterligare en konduktör som älskade hundar, det var ett väldigt jollrande var gång hon skulle förbi till Scillas stora glädje. Att åka tåg är i hennes ögon ett RIKTIGT ROLIGT äventyr!!

Väl på plats i Götet så skötte hon sig exemplariskt medan jag höll kurs för några kunskapstörstande människor, det rosa lurvet och ett tuggben var allt som behövdes, dessa två ting är själva essensen av trevnad för Scilla. Kursen jag höll handlade om hur man använder pekare eller klyka för att hitta vatten, currylinjer och dyligt... Mycket spännande tyckte alla som var där och det blir förhoppningsvis en nybörjarkurs till i Göteborg och sedan en fortsättningskurs...
 
När "kursandet" var över så gick vi en långpromenad och hittade en 4H-gård i Hisings parken. Där fanns hästar och kor och tuppar och...KAPPLÖPNINGSTRASOR I NATURMATERIAL!!! De hoppade fritt i naturen och höll på att förorsaka upplopp, "Kalabaliken i Bender"fick en helt ny innebörd för mig. Det är tur att kapplöpningssäsongen snart är igång även på våra breddgrader.

Måste berätta för er om min dotters senaste bravader i skolan och på fritids! Skolan är ju en kristen friskola och även fritids lyder under "Guds lagar". På skolan så är det en extra  lektion i veckan med religionsundervisning och under en sådan så fick barnen frågan vem de älskade mest av allt. -"Jesus!!" svarade i princip alla barnen i korus. Alla utom min dotter som frankt deklarerade att MAMMA var den bästa av alla, så det så! Den där jesus hade hon nämligen aldrig sett skymten av... Jag älskar verkligen den här sidan hos henne, att alltid säga vad hon vill och sedan stå för det!! Dessutom så värmde det väldigt gott i modershjärtat...

 Några dagar senare på fritids så satt alla flickor och gjorde små handväskor till varandra, de dekorerade och pratade glatt med varandra. Alla gjorde kyrkans sýmbol nr ett, korset, som sedan färglades snyggt. Min dotter ville ju inte vara sämre hon även om varken hon eller resten av familjen är särskilt kyrklig. Hon förfärdigade alstret och gav med en gentil gest handväskan till sin bästis, en mycket religiös flicka. Då såg jag att korset var uppochned... Full i skratt hastade jag ut med dottern i handen. Jag undrar vad personalen tänker om oss...



Det är faktiskt som så att rosa är favoritfärgen för Scilla. Finns det flera sovplatser att välja på så går hon till den som har ett rosa skimmer omkring sig. Hon blev alldeles till sig när hon fick en egen rosa filt, "Det Rosa Lurvet". Sen är det bara tuggbenet som saknas för att dagen ska bli i det närmaste perfekt...



Åsså en kryapådig-hälsning till Scillas bästis Ida som fortfarande inte är riktigt kry från den smittsamma magåkomman... Nu har hon dessutom fått noskvalster, de passade väl på när hon var nedsatt i immunförsvaret. Scilla hoppas verkligen att du snart blir frisk Ida!!



   

... och gamla gummor oxå för den delen. Deras uppenbarelser kan luras! Små krokiga damer i gamla slitna kappor som ser ut som själva sinnebilden för en dvärgpudelägare kan stanna och stirra på Scilla en stund och sedan utbrista -" Oh så vacker hon är!! Så roligt att faktiskt SE hunden! Alla ska ju ha såna där små lurviga nuförtiden!" När man sedan träffar dem i affären nästa dag så ber de om hjälp att plocka ner någon vara eller läsa något smått och otydligt. Om man gör dem till viljes så kan man ha turen att få höra något spännande från svunna tider. Eller hur det var på vårdcentralen i förrgår. På detta vis har jag bland annat lärt mig vilka hus som var de första med vattenklosett här i Hälleforsnäs!!

Igår var jag med om ett sådant tillfälle. Skulle ut på kort sväng med Scilla och träffade på Ludde med husse, hussen är en mycket trevlig man som gärna pratar bort en stund och han hade nu träffat på en annan äldre herre som var ny för mig. Det var oxå en hundägare så jag stannade till så att Scilla fick göra sig en ny bekantskap, en jack russelterrier som hoppade som en studsboll av glädje när vi kom. Samtalet var i full gång herrarna emellan och handlade om gikt. Scilla släpptes och hon rusade som bara en busig whippet kan. -"Oj så spänstig hon är!" utropade den nye herrn, hans hund höll på och storspelet när denna unga hunddam rusade runt mitt framför nosen på honom. Ludde vände ryggen åt spektaklet och satte sig att fundera över något viktigt i en snödriva.

 Samtalet gick vidare. Nu var han på besök hos sin dotter i Solna, han blev dålig och uppsökte läkare som skrev ut fel medicin. På semestern samma år befann han sig i Växjö -"Oj så hon springer!" och blev där tvungen att uppsöka ortens vårdcentral för recept till hostmedicin. I Malmö var det en kvinnlig läkare( fast en mycket duktig sådan) som undersökte -"Jösses så hon springer!" hans rygg och snuvig var han oxå. 

Här försökte Luddes husse stoppa svadan av elände som tydligen följt i den andres fotspår genom ett hurtigt inlägg av helt annan natur men ödet ville annorlunda. -" Nu gick det illa!" vrålade den andre herrn och spanade mot berghällen bakom oss. Scilla hade kraschlandat och såg omtumlad, men oskadd ut. Jack russeln höll på å slå knut på sig själv i sin iver att komma till henne, jag låter det vara osagt om han ville hjälpa en jungfru i nöd eller deflorera henne. Nu drog sig mannen till minnes hur han som ung hockeyspelare i Härnösand åkt på liknande smällar och efter en sådan fått uppsöka en läkare från Polen.. Fast jag måste erkänna att både jag och Luddes husse gav upp ungefär där och vi sade båda artigt att -"Ojoj vad tiden går, nu står maten på bordet! Adjö adjö!!"

 En annan bekantskap är en äldre man som bryter starkt på finska. Han ser mycket barsk ut och runt honom svävar den omissigenkännliga doften av alkohol. Häromdagen träffade vi på honom, det var första gången han såg Scilla och han blev alldeles hänförd! -"FIN HUND DU HAR" vrålade han fram-"SNYGG OCH VACKER!!" förtydligade han och sedan berättade han hur han som ung ofta hjälpt sin äldre bror som var veterinär i Haparanda. Hans distrikt sträckte sig ända till Karesuando och det hände ibland att djurägare ringde mitt i natten och behövde hjälp fort som tusan med någon ko. Upp å hoppa, in i bilen, köra 40 mil, hjälpa kossan och sedan åka hem igen. Då behövde storebror en co-driver( fyndigt va?) för det blev jobbigt att köra själv. Han avslutade sin berättelse med -" SÅ JAG KAN MYCKET OM DJUR, BROR MIN HAR LÄRT MIG. FAST KANSKE INTE ...NEJ JAG KAN INGET ALLS. FIN HUND!!" Så traskade han vidare.

Det finns guldkorn att lyssna på om man bara ger sig tid att stanna till och prata en stund.

För att hedra den gamle finlandsvenske mannen så visas här en detaljstudie av ena väggen på Åbo slott. Visst är det vackert?



Åsså en bild på den vackra hunden, här ca 6 mån gammal. 

Idag så ska diverse olika ämnen avhandlas på denna blogg. Småsaker som jag helt enkelt glömt att skriva om tidigare...

- Bolibompadraken har varit på rymmen. Som tur var så upptäcktes detta av våran skarpögda hundvän och den arma draken fick lida pin i en hel vecka som straff. Den har skakats, gnagts, trampats och blängts på. Drakens frånvaro upptäcktes då hela familjen( eller flocken, beroende på vem man frågar) satt i soffan och lyssnade på all skönsång på melodifestivalen. Adam Alsing satt ju med i rutan och kommenterade och bakom honom var draken!! Ett barn( får man misstänka, personen skymdes av Alsing) såg på någon monitor att draken syntes i rutan och viftade och hoppade med väldig intensitet. När Scilla fick syn på detta blev hon mäkta upprörd, hon stirrade en mycket lång stund, sedan rusade hon ut i köket och hämtade sin älskade drake och utsatte den för de mest omilda handlingar. Hon släppte den knappt ur sikte på en hel vecka...

-  Att vi har världens bästa hund vet vi ju redan... Hemma hos en god vän fick hon för första gången i sitt liv träffa en liten bebis. Eller kanske ska man säga småbarn, 9 mån gammal var den söta lilla flickan som genast började undersöka Scilla och dregla på henne. Scilla fullkomligt lyste av kärlek och pussade den lilla, hon sa inte ett knyst när de små händerna tog tag i nacken så att flickan kunde resa sig.. Puss puss och svansvift var det enda den lyckliga hunden presterade. Efter ett tag så skulle den lilla dricka vatten ur en nappflaska, hon viftade och skakade flaskan flitigt och det stänkte ut lite vatten då och då. Då suckade Scilla tungt och slickade i sig vattnet, den lilla skrattade gott... Proceduren upprepades ganska många gånger. Underbart att se!

- Ankelhöga stövlar av naturgummi har inhandlats då det börjar bli blött om fötterna på promenaderna. De är grymt sköna!!

- Det uppdagades ganska snabbt att just ankelhöga stövlar är grymt opraktiska att överhuvudtaget använda vid väta eller när stråk av djup snö ska passeras. Måste alltså köpa ett par höga oxå...

- För en tid sedan skrev jag om terriern Ludde som inte mådde så bra. Hans rara husse var så oändligt orolig att Ludde gjort sitt i det här jordelivet men det är segt virke i terriers! Ludde mår förhållandvis bra nu och ses vandra runt som vanligt med husse i släptåg. Det känns gott att se dem!!

Nu över till ett antal stilstudier i sovställningar. Whippets är bra på att inta de mest underliga positioner...



Det här är från första veckan Scilla bodde hos oss. Kanske ingen ovanlig sovposition men detta är ett bildbevis på hur viktig bolibompadraken är...





Jaaa... Detta är en whippetvalp i djupaste sömn. Hon har lagt sig ovanpå ryggstödskuddarna och liksom halvsitter.. eller halvligger... Mycket populär ställning de första månaderna. Nu är hon för tung.



En ställning som säkert fler whippetägare känner igen! Så här kan Scilla sova länge länge, hon gapar gärna när hon sover och här har en av baktassarna halkat in i munnen.



Här hävdar Scilla bestämt att hon behöver HELA madrassen själv. Bästisen Ida är något konfunderad...det är ju hennes madrass, kan inte den där magra hunden åka hem nu? En stund senare ligger de och snarkar så gott tillsammans! Och snarka, det är precis vad jag ska göra nu! God natt!! 

... Scilla har är pusstungan brukar vi lite skämtsamt säga härhemma. Det ligger mycket sanning i det och vi är väldigt glada över att våran vackra hund är en sådan veritabel pussgurka! När det kommer vänner på besök så viftas svansen nästan ur led, bakdelen lyfter nästan som på en helikopter och pussarna delas frikostigt ut till alla. Hon är helt underbar våran Scillerill - räserråtta - fladdermusöra - prinsesshund - bulken - mattes vackra ... Kärt barn har många namn och det där är bara några!!


Alla sjuklingar i familjen tas väl omhand av Scilla, här är det lillhusse som blir ompysslad.



 

Idag har jag och min rara hund sökt efter vårtecken, dels för att pigga upp oss lite, dels för att kunna sprida glädjande utrop till er andra. Detta idoga sökandes största resultat blev ett antal bilder då jag för en gångs skull kom ihåg kameran. Några små vårtecken dök oxå upp utmed vår väg men mest var där snö snö snö... Katterna stannade hemma, de är sura på mig då jag begått den oförlåtliga synden att köpa fel gelemat. Scilla har erbjudit sig att äta upp den i deras ställe... Nu till alla fina bilder från dagens strapatser, njut nu av den blanka, blåa pälsen... Visst är hon vacker?!


På spaning efter vårtecken...


... här nere kanske det döljer sig något? Kanske det går att ÄTA?


Njaa, det enda som minner om våren här vid Bruksdammen är att isen sjunger med dov och mystisk stämma, en sång om förestående islossning?


Men se här då, ett riktigt vårtecken till slut! Kära hundägare, det som gömms i snö kommer fram i tö...


Fina pinnar som gömt sig i snön hela långa vintern kan nu åter njuta av att bäras och tuggas på av en whippet som sedan kärleksfullt sväljer ner varenda liten flisa...


Fröken Fladdermusöra har fått syn på två tanter som är ute å går stavgång. Varför måste en del människor gå med pinnar som man inte får leka med???



Nej, jag vet inte var det andra örat är. Måste jag verkligen bry mig om sånt? Kan du inte bara gömma lite godis åt mig?? SNÄÄÄLLLAAA...


Klart matte kan det!

... i tid till min födelsedag den 27 mars så ska jag sprida diverse underbara blomsterbilder ut på nätet i hopp om att det ska hjälpa våren på traven. Kanske är hoppet fåfängt men skam den som ger sig! Tidigare idag talade jag med en mycket kär väninna som bor i Göteborg, vi råkar fylla år samma dag och jag berättade om min önskan att få se tussilago vid vägkanten lagom till bemärkelsedagen. Hon häcklade mig något ( jodå, det gjorde du minsann!) och skrävlade vilt om hur den enda snön som överhuvudtaget fanns kvar  i Götet låg i en liten, liten hög på skolgården där hon arbetar. För att bli kvitt denna fossil av den gångna vintern så har hon hetsat alla barnen på fritids medelst vadslagning om vilket datum den är ett minne blott. Barnen har i sin iver att vinna börjat hacka sönder det lilla isberget i syfte att eliminera det totalt inom bara några få dygn, allt medan personalen står inomhus och gnuggar händerna i ren förtjusning.

När jag ser ut genom fönstret här hemma så inser jag det hopplösa i  att hacka bort resterna av vintern på våra breddgrader. På vissa ställen tittar barmarken fram men på andra plättar ligger snön fortfarande så djup att Scilla med största möda tar sig fram, hon hasar, skuttar, glider, kliver med höga kliv, kör ner nosen... Fast att våren är på väg råder det ingen tvekan om, ett mycket säkert vårtecken dök upp häromdagen - katten Stålis ville följa med på promenad!! Han har förvägrat oss denna ynnest hela vintern men nu är det tydligen dags igen för alla  stolligheter som katterna har för sig på promenaderna. Det ser vi fram emot, Scilla och jag, för det finns inte mycket som slår busiga katter!! Bättre skrattpiller får man leta efter och jag lovar att försöka filma någon föreställning och lägga ut här för allmänt beskådande...

Och nu gott folk så börjar fördrivningen... ett ... tu... tre!!!


Just den här pionen var faktiskt betydligt större än en mattallrik.


Prinsessmatten njuter...



Kan inte hjälpa det, pioner är en absolut favorit!! Jag älskar de klotrunda knopparna som sedan förvandlas till allt detta!! En bild till behövs nog innan snön ger upp..



Mitt i blomsterhavet står den vackraste av alla blommor!! Min lilla ros till dotter!
När jag vaknar imorgon bitti så kan det omöjligt finnas någon snö kvar!! JIPPIIIIEE!!!!

... får det bli idag. Jag syftar nu på bloggen, inte mitt skrala singelliv. Har under helgen anfäktats av ohälsa, en enveten magsjuka har härjat i min kropp men nu är allt ok igen och det finns massor att göra! Bland annat gå en rejäl långpromenad med en suktande hund som bara fått korta svängar hela helgen. Och apropå långpromenad så är det från en sådan jag ska visa några bilder idag i en sann hembygdslojal kavalkad!! Här i Hälleforsnäs finns inte så mycket om man jämför med andra ställen men något som finns i överflöd är fina promenadvägar. Bilderna är från i höstas när hela familjen gick en sväng på sörmlandsledens handikappanpassade slinga som allmänt går under benämningen "spångarna", svängen är väldigt populär här och vi Hälleforsnäsare är mycket stolta över den. Kom gärna och hälsa på så kan vi gå en sväng!! Gott fikabröd kan ordnas utan några som helst protester...

... så har vi "Bulken". Bulkens personlighet är ljus och god, kärleken formligen strömmar ur Bulken när den pussas eller lägger sig att sova bredvid någon annan i flocken. Bulkens smeknamn kommer sig av att hon liksom fyller ut tomrum och lagrar saker i sin mage. Saker som vi andra vanliga dödliga aldrig skulle komma på tanken att stoppa in i våra kroppar. På så vis gör hon oss alla en tjänst eftersom vi då slipper stoppa i oss allt som kommer i våran väg. Som sagt, Bulken är god, hon räddar oss alla från daglig magknip.

Idag upptäckte Bulken ett tidigare okänt smultronställe i den svenska urskogen här i Hälleforsnäs nämligen älgarnas toalett uppe på bergsknallarna. Hon stannade till i några sekunder medan hon häpnade över alla godsaker som liksom låg på rad... Man kunde tydligt se på henne att det krävdes lite tankemöda för att lista ut snabbast möjliga sätt för intag av läckerheterna. Ganska snart utarbetades en strategi som omedelbart sattes på prov.

-"Det måste gå om jag gör så här!!" tänkte hon och satte iväg i en väldig fart. Hon öppnade munnen på vid gavel och sänkte ner huvudet mot marken, det var tydligen inte det lättaste att springa så för benen spretade åt alla håll hela tiden. Trots benspretet lyckades Bulken hålla en väldig fart och all skit i hennes väg åkte in i den ständigt öppna munnen. Munnen stängdes icke förrän den var full och då bara en kort sekund för att svälja, sedan sprang hon med öppen mun ner mot marken igen. Det blev en lång rand genom skogarnas konungs avträde.

Jag är så oändligt tacksam över att hundars saliv ständigt kommer i nya floder, annars skulle det inte kännas riktigt hygieniskt när Bulken vill pussas.



Bulken som  valp, på spaning efter godsaker som flytt.



Bulken och prinsessmatten har hittat något spännande. Går det att äta?
Och till slut, för att få er alla att längta lite till efter våren och sommaren, några bilder från Julita. Deras pionträdgård är FANTASTISK när den blommar.







Det är min underbara pojke( den minsta av dom) som tagit alla de här fina sommarbilderna. ÅÅÅ så jag längtar till värmen!! KOM LJUVA SOMMAR KOM!!

.... kan ibland vara  en riktig utmaning. Eller flera riktiga utmaningar just idag, om man ska vara nogräknad. Först av allt skulle jag få mig själv och tre motsträviga barn till Flens bowlinghall en bestämd tid och sedan skulle nämnda bowlinghall utnyttjas flitigt av oss fyra och "morforna"( det är mormor och morfar som dottern dragit ihop till ett namn, ett mycket bra sådant tycker vi) i en inbördes och som det visade sig, ojämn turnering. Nästa utmaning var att få dottern positivt inställd till att spela bowling, jag lockade med möjligheten att få bättre poäng än mig och fick som svar att det var inte det minsta svårt då hon tydligt mindes att mitt personbästa var 47 poäng på en serie.  Detta fick tonårssonen att vakna till och ställa diverse frågor om genetik och nedärvningsfrekvens, han sade sig vara missnöjd med arvsanlagen vad det gällde just bowling och undrade om det inte var lika så bra att han avvek från platsen för att istället handla godis. Det fick han inte.

Jag kämpade länge och tappert och lyckades förbättra mitt personbästa till hela 78 poäng!! Jag är stolt som en tupp och vägrar nedslås av det faktum att jag kom sist igen.

Sedan skulle ett barn skjutsas dit, ett annat hit och det tredje skulle med hem och dessutom ha en kompis med, jag kom ihåg alltihop och alla barn är där de ska. Dottern har imponerat stort på pappan i det hem hon befinner sig i just för dagen, jag fick ett mms med bild- och filmbevis på att ungen skurar deras köksgolv!!!??? Det har hon aldrig gjort hemma... Man upphör aldrig att förvånas...

Scilla och jag träffade på ett par bekanta på vår långpromenad idag. Vi har lärt känna varandra då vi träffas i skogen titt som tätt. Det är en äldre gentleman och hans cairnterrier Ludde och de personifierar uttrycket "sådan herre sådan hund"! De passar så makalöst bra ihop! Han är en gammal rektor med väldigt röd näsa och är en helt underbar människa!! Ludde har bott hos honom i fyra år nu, han var hela åtta år innan han flyttade dit och var ganska vanskött innan dess. Ludde är mycket bestämd och om han ser någon han vill hälsa på så går han helt sonika dit med husse hängandes bakefter. De strosar runt i kvarteren, pratar med folk och sprider trevnad omkring sig. Ludde orkar inte leka med Scilla men han ska absolut hälsa och viftar på svansen hela tiden.

Men idag så var det uppenbart att något var på tok, Ludde såg inte så munter ut och gick väldigt långsamt. Hans husse var uppbragd och berättade att Ludde haft svårt att gå hela dagen och kissat på sig hade han oxå gjort. De skulle till veterinären och han var rädd att Ludde skulle få den där domen som alla hundägare bävar för... Det knyter sig i magen på mig bara av att tänka på att en dag så är det min tur att fatta det sista beslutet i min hunds liv, eller någon av katternas liv. Svårt men nödvändigt. Jag önskar Ludde allt gott, kanske det går ett tag till med mediciner och om inte - Tack kära Ludde för glädjen du spridit omkring dig i det här kvarteret!!

Och så kommer vi till den sista utmaningen- nämligen att rita i datorn med hjälp av musen... Det råkar nämligen vara som så att Ludde med husse är ett av motiven som jag utmanades att utföra, det andra motivet var Scilla. Döm själva vad gäller begåvningen... Och försök gärna själva!! Utan dator och med penna o papper så anses jag vara hyfsat begåvad och jag tror jag ska hålla mig till det framöver!!



Att detta inte är Scilla hoppas jag syns...



Här kanske man kan ana en whippet iallafall..

... av Tantolga ( se kommentarerna) så kommer nu i all hast en liten presentation av våra kära katter med några foton oxå!! Det blir väldigt kort idag för timmen är sen och tröttheten stor.

Våra katter Sammy och Stålis är helbröder, de föddes hemma hos oss av våran dåvarande katt Smulan, hon hette så för hon var verkligen inte större än en smula. Hon var väldigt egen i sitt sätt att vara, den första tiden av sitt liv tillbringade hon på en gård med ca 40 lösspringande katter, de andra tog all mat och terorriserade den lilla kattan efter bästa förmåga så det var väl inte så konstigt att hon betedde sig underligt ibland. Väl hemma hos oss så skrapade hon dock ihop tillräckligt med mod för att rymma några dagar och komma hem så som mor i vardande. Själva födseln skedde under våran kaninbur ute på balkongen den sista juni 2007. Det blev tre gossar, Stålis, Sammy och James. James hittade en ny familj efter tolv veckor men de andra två kunde jag bara inte göra mig av med.

Sammy kallar jag ibland för den lilla poeten- han jamar så vackert och ofta, sträcker ut sin ena tass och rör försiktigt vid min kind eller arm. Han lider av en lättare matfixering från att han var liten( han vräkte i sig kattsand då) så ibland kan man skönja en liten hängmage och man får ta i när man lyfter honom, det är en rejäl kisse!
!

Här hjälps Scilla och Sammy åt för att bota tonårshusses huvudvärk.



Sammy väntar på mat- en vanlig syn i hemmet!

Och nu några ord och tillika bilder på Stålis.  Stålis och jag har ett speciellt band, han är mig så oändligt kär! En burdus herre som inte kan prata tyst, allt vrålas fram så vi kallar honom för Stålis-vrålis ibland. Han har ett hetsigt humör men är trots det en riktig vekling ibland- blir han osams med en främmande katt springer han hem till sin matte och begär assistans medelst höga vrål och ängslig blick! När han väl bestämt sig för att kela så går det hett till, han trycker sig hårt mot mig och kräver klappar. Absolut högsta lyckan är mattes fingrar under en filt- hon brölar så gott när klorna hamnar rätt!!



Här ligger Stålan i höstsolen och funderar på om det är mödan värt att hänga med på promenad...


Tydligen var det värt allt besvär, det är ju trots allt väldigt trevligt med alla löv som prasslar.



Vart tog nu hundkräket vägen??



Jo hon tuggar i sig en pinne förstås!!

God natt gott folk!! Nu ska jag och Stålis bråka om platsen nere vid fötterna i sängen... Scilla ligger och snarkar i lillhusses säng och Sammy är ute trots att det är kallt, han är ett riktigt nattdjur och helt omöjlig att ha inomhus nattetid! Det är bättre att han får lägga energin på att mota bort oönskade besök av gastar och dyligt.

Idag blir så vår hund, vår flockmedlem, vår fantastiska kompis Scilla ett år gammal!!! Detta har firats med vederbörlig uppmärksamhet- paket och hundtårta! Gåvorna som lades vid hennes tassar och som hon nådigt tog emot voro
 - en styck hemslöjdad kudde från lillhusse, den undersöktes medelst hårda nostryckningar
- en styck godisgömma som prinsessmatten förfärdigat utifrån ett stycke ved, mycket uppskattad
- ett rejält parti av en död ko i form av en höftled förfärdigat av en slaktare i någon mörk del i Svea rike, inhandlat av mig

Tårtan bestod av äggula, kattmat och kycklingkorv( den enda korven hon gillar). Jag tänker nog inte skriva så mycket mer idag utan nu ska BILDERNA äntligen göra sitt intåg på den här bloggen. Håll tillgodo gott folk!!!



 
Här är vi och hämtar lilla underverket hos "gammelmatte" Marie Sandberg utanför Motala. Scilla blir lite ompysslad av Bella före avfärden mot nya hemmet.



Pappa King, Daigo van der Waterram


mamma Tikka , Idomic`s El Tikka Paste




och så lilla Scilla, Mibisans Miss Curly Sue



På det här viset kunde hon sova i timmar den första tiden här hemma. Uppe på ryggkuddarna i soffan...




Snömonster fotograferat på sin ettårsdag



Varför ska matte plåga mig utan täcke? Bäst att kuta lite extra med ryggen så att ingen begriper hur snygg jag egentligen är... Fotot taget idag.

Nu måste jag avsluta hur kul det än är att äntligen kunna lägga ut bilder oxå!! Barnen är hungriga och menar att jag försummar mina moderliga plikter. Fler bilder en annan dag, då måste katterna få vara med!!

SCILLA SÄNDER DE MEST HÄNGIVNA SVANSVIFTNINGAR OCH TUNGKYSSAR TILL ALLA SYSKON OCH TILL SLÄKTEN HOS GAMMELMATTE MARIE( SOM GIVETVIS OXÅ FÅR SIG EN SLÄNG!), MORSAN OCH FARSAN ÄR NATURLIGTVIS INKLUDERADE I PUSSKALASET! 

Imorse tänkte jag att Scilla säkert skulle uppskatta att få smaka på några plättar. Det fanns några kvar sedan jag stått och gräddat plättar och crepes så varför inte dela med sig till en nära och oändligt kär väninna så här på Valentines day? Så när jag och mellanbarnet( som är förkyld och därmed försatt ur godtagbart skolskick) åt frukost så plockade jag fram godbitarna ur kylskåpet och släppte ner dom på hennes filt. Jag förstod snabbt att jag begått ett stort misstag.

Scilla stirrade på dom, funderade ett tag och nosade sedan. Tydligen utsöndrade plätteländena en för oss människor tidigare okänd stank för hon ryggade genast tillbaka till utgångsläget. Där satte hon sig ned och funderade lite till, stirrade bedjande på mig och gnällde. -" Varsågod,de är dina!!" sa jag igen, ifall hon missat detta första gången. Hunden ryste. Hon gick fram och petade med nosen, hårt och länge tryckte hon in den i varje plätt, sedan nös hon högt och började putta filten över den ena plätten. Hon fixerade den med blicken, morrade och skällde, upptäckte att det kändes bättre när äcklet inte syntes mera och täckte över den andra oxå. En rejäl utskällning fick även den andra plätten och sedan började hon cirkla runt filten. Katten Stålis gör entre i köket och förstår direkt vad det handlar om- hunden är korkad igen... 

Vi försökte peppa henne att äta upp dom men varje gång hon såg eländena rös hon till, pep, morrade och skällde. Katten stirrar med oförställd förvåning i sin blick. Till slut försökte hon putta bort dom från filten men de var ju så platta så det var svårt. Dessutom rörde hon ju vid detta äckliga då... Hon bestämde sig för att ta hjälp av sin lillhusse för att klara ut denna knepiga situation som hennes matte försatt henne i och gick fram till honom med lidande blick och darr i kroppen. -"Hjälp mig snälla du!" sade hela hennes väsen, lillhusse förstod genast och slängde ner plättarna i soporna. Scilla gick och bäddade iordning filten, viftade på svansen och pussade husse. Mig blängde hon på. Katten blängde på den korkade hunden och suckade.

Jag vet inte när jag ska våga laga mat igen, efter all denna mördande kritik så är det svårt att finna inspiration. Ortens pizzabagare går strålande tider tillmötes....

... vad jag ska ha för överskrift idag. Det är ju inte alltid sådant känns självklart. Dom av er som känner mig vet att mitt liv sällan är stillastående och de senaste sex veckorna är inget undantag, så hjärnan har liksom pölar av mos insprängt bland några få ideer och tankegångar.

 Jag har fått kämpa mig blå för att äldsta sonen ska få hjälp och till viss del anpassad skolgång, fler saker än de jag skrev om strax före jul har kommit i dagen och jag har lagt minst 50 timmar på telefonsamtal, mail och möten sedan vårterminen började. Tyvärr är det inte klart än så det lär gå åt mer tid än så... Även mellanpojken behöver lite extra just nu, han är ofta ledsen. För nyare bekantskaper kan jag berätta att jag har kämpat på samma sätt tidigare men de sista åren har gått bättre så jag har slappnat av lite. DET KAN MAN INTE GÖRA SOM FÖRÄLDER VS SKOLAN!! Märkligt att det ska behövas sådan kamp i dagens samhälle. Jag tänker inte gå in på detaljer, finns ingen ork till det.

Trodde att jag skulle ha en något högre inkomst från och med februari men EU-projektet jag arbetat med har "gått i stå", inget mer bidrag som det ser ut nu. Vi tänker inte ge oss men det kommer att dröja länge innan det blir några pengar därifrån. Detta grämer mig och gör att jag inte har råd med lån till ny bil som jag är i desperat behov av.

Vår hyresvärd( Flens kommun) har för många tomma lägenheter så några hus ska rivas, naturligtvis så är vårat hus ett av dom som kan komma i fråga. Inget är säkert än. Känns inte så kul för vi trivs bra, lugnt och skönt är det att bo här!!

Men skam den som ger sig! Jag är en i grunden positiv människa så...
-Allt med skolan kommer att lösa sig!
-Båda pojkarna kommer att må bra snart nog..
-Inkomst blir det av kryddor,the och aloe veraprodukter som jag ska sälja, jag kan jobba mer intensivt med  boken och en del kurser i  jordstrålning ska hållas! Så ska jag fundera på en del andra uppslag jag fått...
-Boendet löser sig! Jag drömmer om en egen stuga...

Lagom till Scillas ettårsdag så ska jag lägga ut foto på henne här på bloggen!! Tänkte att har ni ändå väntat så länge så då kan ni vänta  några dagar till... Nu ska jag och den förkylda dottern äta lite hemlagad kycklingsoppa medan Scilla ligger och drömmer om de fem ekorrarna som bråkade i trädet imorse.. om hon bara hade kunnat hoppa liiite högre...!
-